Psalm 31:1–24
Till ledaren. En sång med musikackompanjemang; av David.
31 Till dig, Jehova,* tar jag min tillflykt.+Låt mig aldrig få skämmas.+För mig i säkerhet genom din rättfärdighet.+
2 Böj ditt öra till mig.+Befria mig med hast.+Bli för mig ett klippfäste,+ett fästenas hus till min räddning.+
3 Ty du är min branta klippa och mitt fäste,+och för ditt namns skull+ skall du leda mig och föra mig.+
4 Du skall föra mig ut ur nätet som de har gömt för mig,+ty du är min fästning.+
5 I din hand överlämnar jag min ande.+Du har friköpt mig,+ Jehova,* du sanningens Gud.*+
6 Jag hatar dem som visar aktning för värdelösa, tomma avgudar,*+men jag förtröstar på Jehova.*+
7 Jag vill fröjda mig och glädjas över din kärleksfulla omtanke,*+ty du har sett mitt betryck;+du har känt till min själs nöd,+
8 och du utlämnade mig inte i fiendens hand.+Du lät mina fötter stå på en rymlig plats.+
9 Visa mig ynnest, Jehova,* för jag är i svår nöd.+Av sorg har mitt öga blivit svagt+ – min själ och min buk.+
10 Ty i bedrövelse har mitt liv nått slutet+och mina år i suckan.+På grund av min missgärning har min kraft sviktat,+och benen i min kropp har blivit svaga.+
11 För alla som hyser fiendskap mot mig+ har jag blivit till smälek,+ja, för mina grannar i hög grad,+och en skräck för mina bekanta.+De som såg mig utomhus flydde för mig.+
12 Jag har blivit glömd som en som är död och är borta ur hjärtat;+jag har blivit som ett skadat kärl;*+
13 ty jag har hört många tala illa om mig,+förskräckelse är på alla sidor.+När de går samman som en man mot mig,+gör de upp planer för att ta bort min själ.*+
14 Men jag sätter min förtröstan till dig, Jehova.+Jag säger: ”Du är min Gud.”*+
15 Mina tider är i din hand.+Befria mig ur mina fienders hand och från dem som förföljer mig.+
16 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.+Rädda mig i din kärleksfulla omtanke.+
17 Jehova, låt mig inte få skämmas, ty jag ropar till dig.+Låt de ondskefulla få skämmas,+låt dem tystna i Sheọl.+
18 Låt falska läppar bli stumma,+de som talar emot den rättfärdige,+ ohämmat i högmod och förakt.+
19 Stor är din godhet,+ som du har förvarat som en skatt åt dem som fruktar dig,+som du har visat dem som tar sin tillflykt till dig,i människosönernas* åsyn.+
20 Du skall hålla dem gömda på din närvaros* hemliga plats+undan män* som gaddar sig samman.+Du skall gömma dem i din hydda undan tungors gräl.+
21 Välsignad vare Jehova,*+ty han har på ett underbart sätt visat mig kärleksfull omtanke+ i en belägrad stad.+
22 Och jag sade när jag greps av panik:+”Jag utrotas från platsen inför dina ögon.”+Sannerligen, du hörde mina enträgna böners ljud när jag ropade till dig om hjälp.+
23 Älska Jehova,* alla ni hans lojala.+Jehova* skyddar de trogna,+men han vedergäller i fullt mått den som visar högmod.+
24 Var modiga, och låt ert hjärta vara starkt,+alla ni som väntar på Jehova.*+
Fotnoter
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ ”du sanningens Gud”. El.: ”du den sanne Guden”. Hebr.: ’El ’emẹth.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ Ordagr.: ”tomheter (fåfängligheter)”.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ El.: ”din lojala kärlek”.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ El.: ”ett kärl som har gått förlorat (försvunnit)”.
^ El.: ”mitt liv”. Hebr.: nafshị; grek.: tēn psykhẹ̄n mou; lat.: ạnimam mẹam.
^ ”min Gud”. Hebr.: ’Elohạj.
^ El.: ”jordemänniskors [hebr.: ’adhạm] söners”.
^ ”män”. Hebr.: ’ish.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
^ Se Tillägg 1C, § 10.
