Psalm 31:1–24

Till ledaren. En sång med musikackompanjemang; av David. 31  Till dig, Jehova,* tar jag min tillflykt.+Låt mig aldrig få skämmas.+För mig i säkerhet genom din rättfärdighet.+   Böj ditt öra till mig.+Befria mig med hast.+Bli för mig ett klippfäste,+ett fästenas hus till min räddning.+   Ty du är min branta klippa och mitt fäste,+och för ditt namns skull+ skall du leda mig och föra mig.+   Du skall föra mig ut ur nätet som de har gömt för mig,+ty du är min fästning.+   I din hand överlämnar jag min ande.+Du har friköpt mig,+ Jehova,* du sanningens Gud.*+   Jag hatar dem som visar aktning för värdelösa, tomma avgudar,*+men jag förtröstar på Jehova.*+   Jag vill fröjda mig och glädjas över din kärleksfulla omtanke,*+ty du har sett mitt betryck;+du har känt till min själs nöd,+   och du utlämnade mig inte i fiendens hand.+Du lät mina fötter stå på en rymlig plats.+   Visa mig ynnest, Jehova,* för jag är i svår nöd.+Av sorg har mitt öga blivit svagt+ – min själ och min buk.+ 10  Ty i bedrövelse har mitt liv nått slutet+och mina år i suckan.+På grund av min missgärning har min kraft sviktat,+och benen i min kropp har blivit svaga.+ 11  För alla som hyser fiendskap mot mig+ har jag blivit till smälek,+ja, för mina grannar i hög grad,+och en skräck för mina bekanta.+De som såg mig utomhus flydde för mig.+ 12  Jag har blivit glömd som en som är död och är borta ur hjärtat;+jag har blivit som ett skadat kärl;*+ 13  ty jag har hört många tala illa om mig,+förskräckelse är på alla sidor.+När de går samman som en man mot mig,+gör de upp planer för att ta bort min själ.*+ 14  Men jag sätter min förtröstan till dig, Jehova.+Jag säger: ”Du är min Gud.”*+ 15  Mina tider är i din hand.+Befria mig ur mina fienders hand och från dem som förföljer mig.+ 16  Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.+Rädda mig i din kärleksfulla omtanke.+ 17  Jehova, låt mig inte få skämmas, ty jag ropar till dig.+Låt de ondskefulla få skämmas,+låt dem tystna i Sheọl.+ 18  Låt falska läppar bli stumma,+de som talar emot den rättfärdige,+ ohämmat i högmod och förakt.+ 19  Stor är din godhet,+ som du har förvarat som en skatt åt dem som fruktar dig,+som du har visat dem som tar sin tillflykt till dig,i människosönernas* åsyn.+ 20  Du skall hålla dem gömda på din närvaros* hemliga plats+undan män* som gaddar sig samman.+Du skall gömma dem i din hydda undan tungors gräl.+ 21  Välsignad vare Jehova,*+ty han har på ett underbart sätt visat mig kärleksfull omtanke+ i en belägrad stad.+ 22  Och jag sade när jag greps av panik:+”Jag utrotas från platsen inför dina ögon.”+Sannerligen, du hörde mina enträgna böners ljud när jag ropade till dig om hjälp.+ 23  Älska Jehova,* alla ni hans lojala.+Jehova* skyddar de trogna,+men han vedergäller i fullt mått den som visar högmod.+ 24  Var modiga, och låt ert hjärta vara starkt,+alla ni som väntar på Jehova.*+

Fotnoter

Se Tillägg 1C, § 10.
Se Tillägg 1C, § 10.
”du sanningens Gud”. El.: ”du den sanne Guden”. Hebr.: ’El ’emẹth.
Ordagr.: ”tomheter (fåfängligheter)”.
Se Tillägg 1C, § 10.
El.: ”din lojala kärlek”.
Se Tillägg 1C, § 10.
El.: ”ett kärl som har gått förlorat (försvunnit)”.
El.: ”mitt liv”. Hebr.: nafshị; grek.: tēn psykhẹ̄n mou; lat.: ạnimam mẹam.
”min Gud”. Hebr.: ’Elohạj.
El.: ”jordemänniskors [hebr.: ’adhạm] söners”.
El.: ”din närhets”, ”din persons”. Ordagr.: ”ditt ansiktes”. Jfr not till 2Sa 17:11, ”själv”.
”män”. Hebr.: ’ish.
Se Tillägg 1C, § 10.
Se Tillägg 1C, § 10.
Se Tillägg 1C, § 10.
Se Tillägg 1C, § 10.