Psalm 26:1–12

Av David. 26  Döm mig,+ Jehova, ty jag vandrar i min ostrafflighet,+och på Jehova förtröstar jag, så att jag inte vacklar.+   Pröva mig, Jehova, och sätt mig på prov,+luttra mina njurar* och mitt hjärta.+   Ty din kärleksfulla omtanke är inför mina ögon,och jag vandrar i din sanning.+   Jag sitter inte hos osanningens män+och umgås inte med dem som döljer vad de är.+   Jag hatar de ondas församling,*+och hos de gudlösa sitter jag inte.+   I oskuld tvättar jag mina händer,+och runt ditt altare vill jag gå, Jehova,+   för att med hög röst* låta tacksägelse ljuda*+och för att förkunna alla dina underbara gärningar.+   Jehova, jag älskar det hus som är din boning,+ja, den plats där din härlighet bor.+   Ryck inte bort* min själ med syndare+eller mitt liv med män som bär på blodskuld,+ 10  som har tygellöshet+ i sina händeroch sin högra hand full av mutor.+ 11  Men jag vill vandra i min ostrafflighet.+Friköp mig+ och visa mig ynnest.+ 12  Min fot skall stå på jämn mark;+bland de församlade skarorna* vill jag välsigna Jehova.*+

Fotnoter

El.: ”mina innersta (djupaste) känslor”. Hebr.: khiljōthạj.
”församling”. Hebr.: qehạl; grek.: ekklēsịan; lat.: ecclẹsiam.
Ordagr.: ”låta ... höras”.
Ordagr.: ”med en röst”.
”Ryck inte bort”. Ordagr.: ”Samla inte”.
”bland de församlade skarorna”. Hebr.: bemaqhelịm; grek.: en ekklēsịais; lat.: in ecclẹsiis.
”välsigna Jehova”, MTSy; LXXVg(iuxta LXX): ”välsigna dig, Jehova”.