Psalm 20:1–9

Till ledaren. En sång med musikackompanjemang; av David. 20  Må Jehova svara dig på nödens dag.+Må Jakobs Guds* namn beskydda dig.*+   Må han sända dig hjälp från den heliga platsen+och stödja dig från Sion.+   Må han komma ihåg alla dina offergåvor,+och må han godta dina brännoffer som feta.*+ Sẹlah.   Må han* ge dig efter ditt hjärtas önskan,+och må han fullgöra allt vad du har beslutat.+   Vi skall ropa högt av fröjd över din räddning,+och i vår Guds namn skall vi höja våra baner.*+Må Jehova uppfylla alla dina önskningar.+   Nu vet jag att Jehova räddar sin smorde.*+Han svarar honom från sin heliga himmel+med sin högra hands väldiga räddningsgärningar.+   Några talar om vagnar och andra om hästar,+men vi talar om* Jehovas, vår Guds, namn.+   De har sjunkit ner och fallit,+men vi har rest oss upp, så att vi kan bli återställda.+   Jehova, rädda kungen!+Han skall svara oss den dag vi ropar.*+

Fotnoter

”Guds”. Hebr.: ’Elohẹ̄.
Ordagr.: ”sätta dig högt”, dvs. utom räckhåll.
El.: ”må han skaffa undan fettaskan från ditt (förtärda) brännoffer”, som ett tecken på att han godkänner det.
”han”, MVg; LXXASy och 5 hebr. hss: ”Jehova”.
”skall vi bli upphöjda”, LXXVg(iuxta LXX).
”sin smorde”. Hebr.: meshichọ̄; grek.: ton khristọn autou; syr.: meshicheh; lat.: chrịstum sụum.
”vi blir upphöjda genom”, LXX; Sy: ”vi vinner styrka (segrar) genom”; Vg(iuxta LXX): ”vi anropar (åkallar)”.
El.: ”Jehova, rädda [oss]! Må kungen svara oss den dag vi ropar.”