Psalm 141:1–10
En sång med musikackompanjemang; av David.
141 Jehova, jag ropar till dig.+Skynda till mig.+Lyssna* till min röst när jag ropar till dig.+
2 Må min bön beredas som rökelse+ inför dig,+mina lyfta händer som kvällens sädesoffer.+
3 Jehova, sätt en vakt för min mun,+en väktare för mina läppars dörr.+
4 Böj inte mitt hjärta till något ont,+till att i gudlöshet bedriva skamliga gärningar+tillsammans med män* som gör det som är ont,*+så att jag äter av deras läckerheter.+
5 Om den rättfärdige slår mig, är det kärleksfull omtanke,*+tillrättavisar han mig, är det olja på huvudet;+den skall mitt huvud inte avvisa.+Ty jag skall fortsätta att be för dem under deras olyckor.+
6 Deras domare har störtats ner för den branta klippans sidor,+men de har hört att mina ord är ljuvliga.+
7 Som när man klyver och splittrar på jorden,så har våra ben spritts ut vid Sheọls gap.+
8 Men mina ögon är riktade mot dig,+ Jehova, suveräne Herre.+Till dig har jag tagit min tillflykt.+Utgjut inte min själ.+
9 Bevara mig för den fälla* som de har lagt ut för mig,+för de ondas snaror.+
10 De gudlösa skall allesammans falla i sina egna nät,+medan jag går oskadd förbi.
Fotnoter
^ El.: ”Låna ditt öra”.
^ El.: ”skadligt”.
^ El.: ”lojal kärlek”.
^ ”den fälla”. Ordagr.: ”den fällas klor (händer)”.