Psalm 141:1–10

En sång med musikackompanjemang; av David. 141  Jehova, jag ropar till dig.+Skynda till mig.+Lyssna* till min röst när jag ropar till dig.+   Må min bön beredas som rökelse+ inför dig,+mina lyfta händer som kvällens sädesoffer.+   Jehova, sätt en vakt för min mun,+en väktare för mina läppars dörr.+   Böj inte mitt hjärta till något ont,+till att i gudlöshet bedriva skamliga gärningar+tillsammans med män* som gör det som är ont,*+så att jag äter av deras läckerheter.+   Om den rättfärdige slår mig, är det kärleksfull omtanke,*+tillrättavisar han mig, är det olja på huvudet;+den skall mitt huvud inte avvisa.+Ty jag skall fortsätta att be för dem under deras olyckor.+   Deras domare har störtats ner för den branta klippans sidor,+men de har hört att mina ord är ljuvliga.+   Som när man klyver och splittrar på jorden,så har våra ben spritts ut vid Sheọls gap.+   Men mina ögon är riktade mot dig,+ Jehova, suveräne Herre.+Till dig har jag tagit min tillflykt.+Utgjut inte min själ.+   Bevara mig för den fälla* som de har lagt ut för mig,+för de ondas snaror.+ 10  De gudlösa skall allesammans falla i sina egna nät,+medan jag går oskadd förbi.

Fotnoter

El.: ”Låna ditt öra”.
”män”. Hebr.: ’ishịm, plur. av ’ish. Se not till Jes 53:3, ”människor”.
El.: ”skadligt”.
El.: ”lojal kärlek”.
”den fälla”. Ordagr.: ”den fällas klor (händer)”.