Psalm 137:1–9
137 Vid Babylons* floder*+ – där satte vi oss.+Och vi grät när vi tänkte på* Sion.+
2 I popplarna+ som fanns där*hängde vi våra lyror.+
3 Ty där bad de oss, de som höll oss fångna, om orden i en sång,+ja, de som gycklade* med oss bad om glada sånger:+”Sjung för oss en av Sions sånger.”+
4 Hur skulle vi kunna sjunga Jehovas sång+på utländsk mark?*+
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem,+må min högra hand bli glömsk.
6 Må min tunga klibba vid min gom,+om jag inte kommer ihåg dig,+om jag inte sätter Jerusalemhögre än min största glädje.+
7 Kom ihåg,+ Jehova, Jerusalems dag+ med avseende på Edoms söner,+som sade: ”Riv ner! Riv ner ända till grunden!”+
8 Dotter Babylon,* du som skall skövlas,+lycklig är den som vedergäller dig+med den behandling du har gett oss.+
9 Lycklig är den som griper dina barnoch krossar dem mot den branta klippan.+
Fotnoter
^ ”Babylons”, LXXVg; MTSy: ”Babels”.
^ El.: ”stora flod”, dvs. Eufrat, om pluralformen i hebr. används för att ange majestät, storhet och prakt.
^ El.: ”kom ihåg”.
^ ”som fanns där”. Ordagr.: ”i hennes mitt”, syftar på Babylon.
^ ”gycklade”. Innebörden i det hebr. ordet osäker.
^ Ordagr.: ”på ett utlands (främmande lands) mark”.
^ El.: ”Babylons dotter”.
