Psalm 122:1–9
En vallfartssång.* Av David.
122 Jag gladdes när man sade till mig:+”Låt oss gå till Jehovas hus.”+
2 Våra fötter stod+i dina portar, Jerusalem.+
3 Jerusalem, byggt som en stad+som är sammanfogad i enhet,+
4 dit stammarna drar upp,+Jahs* stammar+ –det är en påminnelse för Israel+om att tacka Jehovas namn.+
5 Ty där har domstronerna* sin plats,+troner för Davids hus.+
6 Be om fred för Jerusalem.+De som älskar dig, du stad,* skall vara fria från bekymmer.+
7 Må frid råda innanför din skyddsvall,+frihet från bekymmer i dina boningstorn.+
8 För mina bröders och mina vänners skull vill jag nu säga:+”Må det vara frid i dig.”+
9 För Jehovas, vår Guds, hus skull+vill jag söka ditt* bästa.+
Fotnoter
^ El.: ”den storslagna domstronen”, om pluralformen i hebr. uppfattas som majestätsplural.
^ ”dig, du stad”. Ordagr.: ”dig”, fem. i hebr.; syftar på Jerusalem.
^ ”ditt”, fem. i hebr. Se not till v. 6.
