Psalm 106:1–48
106 Lovprisa Jah!*+Tacka Jehova, ty han är god,+ty hans kärleksfulla omtanke* varar till oöverskådlig tid.+
2 Vem kan berätta om Jehovas väldiga bedrifter+eller förkunna allt hans lov?+
3 Lyckliga är de som håller fast vid det rätta,+som handlar* rättfärdigt hela tiden.+
4 Kom ihåg mig, Jehova, i din välvilja mot ditt folk.+Ta dig an mig med din räddning,+
5 så att jag får se godheten mot dina utvalda,+får glädja mig med din nations glädje,+får berömma mig med din arvedel.+
6 Vi har syndat som våra förfäder,+vi har gjort orätt, vi har handlat ondskefullt.+
7 Våra förfäder i Egyptentog inte lärdom av dina underbara gärningar.+De kom inte ihåg hur stor din kärleksfulla omtanke var,+utan handlade upproriskt vid havet, vid Röda havet.+
8 Men han räddade dem för sitt namns skull+för att göra sin väldiga makt känd.+
9 Därför talade han strängt till Röda havet, och det torkade ut.+Han lät dem sedan gå genom djupet* som genom vildmarken+
10 och räddade dem ur den hatfulles hand+och återkrävde dem ur fiendens hand.+
11 Och vattenmassorna övertäckte deras motståndare,+inte en enda av dem blev kvar.+
12 Då trodde de på hans ord,+de sjöng hans lov.+
13 Fort glömde de vad han hade gjort,+de väntade inte på hans råd,+
14 utan visade sitt själviska begär i vildmarken+och satte Gud* på prov i öknen.+
15 Då gav han dem vad de begärde,+men sände en tärande sjukdom* i deras själ.+
16 Och de blev avundsjuka på Mose i lägret,+på Aron, Jehovas helige.+
17 Då öppnade jorden sig och uppslukade Datan+och övertäckte Ạbirams menighet.+
18 Och en eld började brinna i deras menighet,+en låga förtärde de ondskefulla.+
19 Dessutom gjorde de en kalv vid Horeb+och böjde sig ner för en gjuten bild,+
20 så att de bytte ut min härlighet*+mot en avbildning av en tjur, en växtätare.+
21 De glömde Gud, sin Räddare,*+som hade gjort stora gärningar i Egypten,+
22 underbara verk i Hams land,+gärningar, som inger fruktan, vid Röda havet.+
23 Och han sade att han skulle förinta dem+ –om det inte hade varit för Mose, hans utvalde,som ställde sig i bräschen för dem, framför honom,+för att hindra hans raseri att fördärva dem.+
24 De föraktade det ljuvliga landet,+de trodde inte på hans ord.+
25 De fortsatte att knota i sina tält,+de lyssnade inte till Jehovas röst.+
26 Då lyfte han upp sin hand i en ed mot dem och betygade+att han skulle låta dem falla i vildmarken+
27 och låta deras avkomma falla bland nationerna+och skingra dem bland länderna.+
28 De slöt sig till Baal-Peor+och åt av offren till de livlösa.*+
29 Eftersom de kränkte Gud genom sina gärningar,+bröt en hemsökelse ut bland dem.+
30 Men när Pịnehas steg fram och trädde emellan+hejdades hemsökelsen.
31 Och det tillräknades honom som rättfärdigheti generation efter generation till oöverskådlig tid.+
32 Vidare väckte de hans harm vid Merịbas vatten,+så att det gick Mose illa för deras skull.+
33 Ty de gjorde hans ande* bitter,så att han talade överilat med sina läppar.+
34 De förintade inte folken,+som Jehova hade sagt åt dem.+
35 De beblandade sig med nationerna+och lärde sig deras gärningar.+
36 De tjänade* deras avgudar,+och dessa blev en snara för dem.+
37 De offrade sina söner+och sina döttrar åt demoner.*+
38 De utgöt oskyldigt blod,+blodet av sina söner och döttrar,som de offrade åt Kạnaans avgudar,+och landet blev vanhelgat genom blodsutgjutelse.*+
39 De blev orena genom sina gärningar+och bedrev otukt* genom sina handlingar.+
40 Då flammade Jehovas vrede upp mot hans folk,+och han kom att avsky sin arvedel.+
41 Han gav dem gång på gång i nationernas hand,+för att de som hatade dem skulle härska över dem+
42 och deras fiender skulle förtrycka democh de skulle kuvas under deras hand.+
43 Många gånger befriade han dem,+men de handlade upproriskt på sin olydiga kurs+och förnedrades på grund av sin missgärning.+
44 Men han* såg deras nöd,+när han hörde deras enträgna rop.+
45 Han kom för deras skull ihåg sitt förbund+och kände ånger i sin stora kärleksfulla omtanke.+
46 Han lät dem möta medlidandehos alla som höll dem fångna.+
47 Rädda oss, Jehova, vår Gud,+och församla oss från nationerna,+så att vi kan tacka ditt heliga namn+och lovprisa dig med jubel.+
48 Välsignad vare Jehova, Israels Gud,+från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid.Och allt folket skall säga* amen.+Lovprisa Jah!*+
Fotnoter
^ El.: ”hans lojala kärlek”.
^ ”som handlar”, plur. i TLXXSyVg; M: ”den som handlar”, sing. i hebr.
^ El.: ”genom de svallande (brusande) vattnen”. Hebr.: battehomọ̄th, plur. av tehọ̄m; LXXVg: ”avgrunden (avgrunderna)”. Se not till 1Mo 1:2, ”djupets”.
^ ”Gud”. Hebr.: ’El.
^ El.: ”en utmärgling (avmagring)”. Hebr.: razọ̄n; T: ”en magerhet”; LXXVg(iuxta LXX): ”en övermättnad (dästhet, leda)”.
^ ”min härlighet”. M: ”sin härlighet”. En av soferims (de skriftlärdas) 18 texträttelser. De ändrade den ursprungliga lydelsen, eftersom de menade att ”min härlighet” var ett nedsättande uttryck om Gud. LXXhssVg: ”hans härlighet”. Se Tillägg 2B.
^ ”Gud, sin Räddare”. Hebr.: ’El Mōshi‛ạm.
^ Ordagr.: ”de döda”.
^ ”hans ande”. Hebr.: ruchọ̄; grek.: to pneuma autou; lat.: spịritum ẹius.
^ El.: ”Och de tillbad (dyrkade; ägnade helig tjänst åt)”. Hebr.: wajja‛avdhụ.
^ ”åt demoner (onda andar)”, M(hebr.: lashshẹdhim)LXXVg.
^ El.: ”av det utgjutna blodet”. Ordagr.: ”av blodet”, plur. i hebr.
^ El.: ”och var otrogna”.
^ ”han”, MTSyVg; LXXA och en hebr. hs: ”Jehova”.
^ ”skall säga”. El.: ”har sagt”.
