Psalm 106:1–48

106  Lovprisa Jah!*+Tacka Jehova, ty han är god,+ty hans kärleksfulla omtanke* varar till oöverskådlig tid.+   Vem kan berätta om Jehovas väldiga bedrifter+eller förkunna allt hans lov?+   Lyckliga är de som håller fast vid det rätta,+som handlar* rättfärdigt hela tiden.+   Kom ihåg mig, Jehova, i din välvilja mot ditt folk.+Ta dig an mig med din räddning,+   så att jag får se godheten mot dina utvalda,+får glädja mig med din nations glädje,+får berömma mig med din arvedel.+   Vi har syndat som våra förfäder,+vi har gjort orätt, vi har handlat ondskefullt.+   Våra förfäder i Egyptentog inte lärdom av dina underbara gärningar.+De kom inte ihåg hur stor din kärleksfulla omtanke var,+utan handlade upproriskt vid havet, vid Röda havet.+   Men han räddade dem för sitt namns skull+för att göra sin väldiga makt känd.+   Därför talade han strängt till Röda havet, och det torkade ut.+Han lät dem sedan gå genom djupet* som genom vildmarken+ 10  och räddade dem ur den hatfulles hand+och återkrävde dem ur fiendens hand.+ 11  Och vattenmassorna övertäckte deras motståndare,+inte en enda av dem blev kvar.+ 12  Då trodde de på hans ord,+de sjöng hans lov.+ 13  Fort glömde de vad han hade gjort,+de väntade inte på hans råd,+ 14  utan visade sitt själviska begär i vildmarken+och satte Gud* på prov i öknen.+ 15  Då gav han dem vad de begärde,+men sände en tärande sjukdom* i deras själ.+ 16  Och de blev avundsjuka på Mose i lägret,+på Aron, Jehovas helige.+ 17  Då öppnade jorden sig och uppslukade Datan+och övertäckte Ạbirams menighet.+ 18  Och en eld började brinna i deras menighet,+en låga förtärde de ondskefulla.+ 19  Dessutom gjorde de en kalv vid Horeb+och böjde sig ner för en gjuten bild,+ 20  så att de bytte ut min härlighet*+mot en avbildning av en tjur, en växtätare.+ 21  De glömde Gud, sin Räddare,*+som hade gjort stora gärningar i Egypten,+ 22  underbara verk i Hams land,+gärningar, som inger fruktan, vid Röda havet.+ 23  Och han sade att han skulle förinta dem+om det inte hade varit för Mose, hans utvalde,som ställde sig i bräschen för dem, framför honom,+för att hindra hans raseri att fördärva dem.+ 24  De föraktade det ljuvliga landet,+de trodde inte på hans ord.+ 25  De fortsatte att knota i sina tält,+de lyssnade inte till Jehovas röst.+ 26  Då lyfte han upp sin hand i en ed mot dem och betygade+att han skulle låta dem falla i vildmarken+ 27  och låta deras avkomma falla bland nationerna+och skingra dem bland länderna.+ 28  De slöt sig till Baal-Peor+och åt av offren till de livlösa.*+ 29  Eftersom de kränkte Gud genom sina gärningar,+bröt en hemsökelse ut bland dem.+ 30  Men när Pịnehas steg fram och trädde emellan+hejdades hemsökelsen. 31  Och det tillräknades honom som rättfärdigheti generation efter generation till oöverskådlig tid.+ 32  Vidare väckte de hans harm vid Merịbas vatten,+så att det gick Mose illa för deras skull.+ 33  Ty de gjorde hans ande* bitter,så att han talade överilat med sina läppar.+ 34  De förintade inte folken,+som Jehova hade sagt åt dem.+ 35  De beblandade sig med nationerna+och lärde sig deras gärningar.+ 36  De tjänade* deras avgudar,+och dessa blev en snara för dem.+ 37  De offrade sina söner+och sina döttrar åt demoner.*+ 38  De utgöt oskyldigt blod,+blodet av sina söner och döttrar,som de offrade åt Kạnaans avgudar,+och landet blev vanhelgat genom blodsutgjutelse.*+ 39  De blev orena genom sina gärningar+och bedrev otukt* genom sina handlingar.+ 40  Då flammade Jehovas vrede upp mot hans folk,+och han kom att avsky sin arvedel.+ 41  Han gav dem gång på gång i nationernas hand,+för att de som hatade dem skulle härska över dem+ 42  och deras fiender skulle förtrycka democh de skulle kuvas under deras hand.+ 43  Många gånger befriade han dem,+men de handlade upproriskt på sin olydiga kurs+och förnedrades på grund av sin missgärning.+ 44  Men han* såg deras nöd,+när han hörde deras enträgna rop.+ 45  Han kom för deras skull ihåg sitt förbund+och kände ånger i sin stora kärleksfulla omtanke.+ 46  Han lät dem möta medlidandehos alla som höll dem fångna.+ 47  Rädda oss, Jehova, vår Gud,+och församla oss från nationerna,+så att vi kan tacka ditt heliga namn+och lovprisa dig med jubel.+ 48  Välsignad vare Jehova, Israels Gud,+från oöverskådlig tid till oöverskådlig tid.Och allt folket skall säga* amen.+Lovprisa Jah!*+

Fotnoter

Se not till 104:35.
El.: ”hans lojala kärlek”.
”som handlar”, plur. i TLXXSyVg; M: ”den som handlar”, sing. i hebr.
El.: ”genom de svallande (brusande) vattnen”. Hebr.: battehomọ̄th, plur. av tehọ̄m; LXXVg: ”avgrunden (avgrunderna)”. Se not till 1Mo 1:2, ”djupets”.
”Gud”. Hebr.: ’El.
El.: ”en utmärgling (avmagring)”. Hebr.: razọ̄n; T: ”en magerhet”; LXXVg(iuxta LXX): ”en övermättnad (dästhet, leda)”.
”min härlighet”. M: ”sin härlighet”. En av soferims (de skriftlärdas) 18 texträttelser. De ändrade den ursprungliga lydelsen, eftersom de menade att ”min härlighet” var ett nedsättande uttryck om Gud. LXXhssVg: ”hans härlighet”. Se Tillägg 2B.
Gud, sin Räddare”. Hebr.: ’El Mōshi‛ạm.
Ordagr.: ”de döda”.
”hans ande”. Hebr.: ruchọ̄; grek.: to pneuma autou; lat.: spịritum ẹius.
El.: ”Och de tillbad (dyrkade; ägnade helig tjänst åt)”. Hebr.: wajja‛avdhụ.
”åt demoner (onda andar)”, M(hebr.: lashshẹdhim)LXXVg.
El.: ”av det utgjutna blodet”. Ordagr.: ”av blodet”, plur. i hebr.
El.: ”och var otrogna”.
”han”, MTSyVg; LXXA och en hebr. hs: ”Jehova”.
”skall säga”. El.: ”har sagt”.
Se noter till 41:13 och 104:35.