Psalm 105:1–45

105  Tacka Jehova, anropa hans namn,+gör hans gärningar kända bland folken!+   Sjung till hans ära, spela och sjung till hans ära,+begrunda alla hans underbara gärningar.+   Beröm er av hans heliga namn.+Må de som söker Jehova glädja sig i sitt hjärta.+   Fråga efter Jehova och hans styrka.+Sök ständigt hans ansikte.+   Kom ihåg de underbara gärningar som han har utfört,+hans under och domsluten från hans mun,+   ni som är hans tjänare Abrahams avkomma,+ni Jakobs söner, hans utvalda.+   Han är Jehova, vår Gud.+Över hela jorden når hans domar.+   Han kommer ihåg sitt förbund till oöverskådlig tid,+det ord som han befallde, intill tusen generationer,+   det förbund som han slöt* med Abraham,+och sin ed till Isak,+ 10  ja, den* som han lät bestå för Jakob som en förordning,för Israel som ett förbund till oöverskådlig tid,+ 11  när han sade: ”Åt dig skall jag ge Kạnaans land+som ert tilldelade arv.”+ 12  Detta var när de* var få till antalet,+ja, mycket få, och bofasta främlingar i det.+ 13  Och de vandrade omkring från nation till nation,+från ett kungarike till ett annat.+ 14  Han tillät ingen människa* att bedra dem,+utan för deras skull tillrättavisade han kungar:+ 15  ”Rör inte mina smorda,*+och gör inte mina profeter något ont.”+ 16  Han tillkallade en hungersnöd över landet,+han bröt sönder stavarna till de ringformade bröden.*+ 17  Han sände en man* framför demsom blev såld till slav, Josef.+ 18  I bojor tvingade de hans fötter,+i järn kom hans själ;+ 19  intill den tid då hans ord* uppfylldes*+blev han luttrad av det Jehova hade sagt.*+ 20  Kungen sände bud för att frige honom,+folkens härskare, för att släppa honom fri. 21  Han satte honom till herre över sitt hushåll+och till härskare över hela sin egendom,+ 22  för att han skulle binda hans furstar enligt sin själs önskan*+och lära hans äldste* vishet.+ 23  Israel kom sedan till Egypten,+ja, Jakob bodde som främling i Hams land.+ 24  Och han gjorde sitt folk mycket fruktsamt+och gjorde dem mäktigare än deras motståndare.+ 25  Han lät deras hjärta förvandlas till att hata hans folk,+till att handla listigt mot hans tjänare.+ 26  Han sände sin tjänare Mose+och Aron som han hade utvalt.+ 27  De* gjorde bland dem några av hans tecken,+ja, under i Hams land.+ 28  Han sände mörker, och så blev det mörkt,+och de handlade inte upproriskt mot hans ord.+ 29  Han förvandlade deras vatten till blod,+och så dog deras fisk.+ 30  Deras land vimlade av grodor,+i deras kungars inre kamrar. 31  Han befallde att styngflugorna skulle komma,+myggor i alla deras områden.+ 32  Han gjorde deras hällregn till hagel,+sände en flammande eld över deras land.+ 33  Han slog deras vinstockar och deras fikonträdoch bröt sönder träden på deras område.+ 34  Han befallde att vandringsgräshopporna skulle komma,+och krypande, vinglösa gräshoppor,* ja, utan tal.+ 35  Så åt de upp alla växter i deras land,+de åt upp deras marks frukt. 36  Han slog varje förstfödd i deras land,+deras mandoms första frukt.*+ 37  Han förde dem ut med silver och guld,+och i hans stammar var det ingen som snavade. 38  Egypten gladde sig när de drog ut,ty skräck för dem hade fallit över dem.+ 39  Han bredde ut ett moln som en skärm+och sände en eld att lysa om natten.+ 40  De* begärde, och han lät vaktlar komma,+och med bröd från himlen mättade han dem.+ 41  Han öppnade klippan, och vatten flödade,+det rann genom de vattenlösa trakterna som en flod.+ 42  Ty han kom ihåg sitt heliga ord* till sin tjänare Abraham.+ 43  Så förde han ut sitt folk med jubel,+sina utvalda med högt fröjderop.+ 44  Undan för undan gav han dem nationernas länder,+och frukten av folkgruppernas möda tog de i besittning,+ 45  för att de skulle följa hans förordningar+och hålla hans lagar.+Lovprisa Jah!+

Fotnoter

Ordagr.: ”skar (högg)”.
”den”. Hebr.: ha, pronominalsuffix (fem.) fogat till verbet; syftar på ”ed” (fem. i hebr.) i v. 9.
”de”, MLXXVg; TSy, många hebr. hss och 1Kr 16:19: ”ni”.
El.: ”jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
”mina smorda”. Hebr.: vimshichạj; grek.: tōn khristọ̄n mou; syr.: lamshichaj; lat.: chrịstos mẹos.
Dvs. ”de stavar kring vilka ringformade bröd var upphängda”. Ordagr.: ”varje brödstav”.
”en man”. Hebr.: ’ish.
”hans ord”. Hebr.: dhevarọ̄.
”uppfylldes”. Ordagr.: ”kom”.
”det ... hade sagt”. Hebr.: ’imrạth.
”enligt sin själs önskan”. Ordagr.: ”i (genom) sin själ”. Hebr.: benafshọ̄.
El.: ”äldre män”.
”De”, MT; LXXSyVg: ”Han”.
”och krypande, vinglösa gräshoppor”. Hebr.: wejẹleq. Se not till Joel 1:4.
Ordagr.: ”början av all deras fortplantningsförmåga”.
”De”, TLXXSyVg; M: ”Han”, använt i kollektiv betydelse.
El.: ”löfte”. Jfr v. 8.