Matteus 4:1–25

 Sedan fördes Jesus av anden upp i vildmarken+ för att frestas+ av Djävulen.  När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter,+ kände han sig till sist hungrig.  Då kom Frestaren+ och sade till honom: ”Om du är en son till Gud,+ säg då till dessa stenar att bli bröd.”  Men till svar sade han: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas* mun.’”+  Därpå tog Djävulen honom med sig in i den heliga staden,+ och han ställde honom på templets bröstvärn  och sade till honom: ”Om du är en son till Gud, så störta dig ner;+ det står ju skrivet: ’Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, för att du aldrig skall stöta din fot mot någon sten.’”+  Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: ’Du skall inte sätta Jehova,* din Gud, på prov.’”+  Åter tog Djävulen honom med sig till ett ovanligt högt berg och visade honom världens* alla kungariken+ och deras härlighet,  och han sade till honom: ”Allt detta vill jag ge dig,+ om du faller ner och utför en handling av tillbedjan ägnad åt mig.”+ 10  Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Det står ju skrivet: ’Det är Jehova,* din Gud, du skall tillbe,+ och det är endast honom+ du skall ägna helig tjänst.’”*+ 11  Då lämnade Djävulen honom;+ och se, änglar kom och började betjäna honom.+ 12  När han nu hörde att Johannes hade blivit gripen,+ drog han bort till Galileen.+ 13  Och sedan han hade lämnat Nasaret, kom han och bosatte sig i Kapẹrnaum+ vid sjön, i Sẹbulons och Nạftalis+ områden, 14  för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja, som sade: 15  ”Sẹbulons land och Nạftalis land, utmed havsvägen,* på andra sidan Jordan, nationernas Galileen!+ 16  Det folk som satt i mörker+ såg ett stort ljus,+ och över dem som satt i dödsskuggans land gick ett ljus+ upp.”+ 17  Från den tiden började Jesus predika och säga: ”Ändra sinne,+ för himlarnas kungarike+ har kommit nära.” 18  Då han vandrade utmed Galileiska sjön* såg han två bröder, Simon,+ som kallas Petrus,+ och hans bror Andreas, sänka ner ett fisknät i sjön; de var nämligen fiskare. 19  Och han sade till dem: ”Kom, följ mig, så skall jag göra er till människofiskare.”+ 20  Genast övergav de näten+ och följde honom. 21  Och när han gick vidare därifrån, såg han två andra+ som var bröder, Sebedẹus son+ Jakob och hans bror Johannes, i båten tillsammans med sin far Sebedẹus, i färd med att laga sina nät, och han kallade på dem. 22  Genast lämnade de båten och sin far och följde honom. 23  Därpå gick han omkring+ i hela Galileen+ och undervisade i deras synagogor+ och predikade de goda nyheterna* om kungariket och botade alla slags sjukdomar+ och alla slags krämpor bland folket. 24  Och ryktet om honom gick ut över hela Syrien;+ och man förde till honom alla som hade det svårt,+ som var ansatta av olika sjukdomar och plågor, demonbesatta och epileptiker+ och förlamade, och han botade dem. 25  Och stora folkskaror följde honom, folk från Galileen+ och Dekạpolis,* från Jerusalem+ och Judeen och från andra sidan Jordan.

Fotnoter

Se Tillägg 1D.
Se Tillägg 1D.
”världens”. Grek.: κόσμου (kọsmou); lat.: mụndi.
Se Tillägg 1D.
”du skall ägna helig tjänst”. Grek.: latreuseis; J17,18,22(hebr.): ta‛avọdh, ”du skall tjäna (tillbe, dyrka)”. Se not till 2Mo 3:12.
El.: ”sjövägen”.
El.: ”Galileens hav”.
El.: ”det glada (goda) budskapet”, ”evangeliet”. Grek.: to euaggẹlion; lat.: evangẹlium.
El.: ”De tio städerna(s förbund)”.