Markus 8:1–38
8 I de dagarna, då en stor folkskara åter var där och de inte hade något att äta, kallade han till sig lärjungarna och sade till dem:+
2 ”Jag känner medlidande+ med folket, eftersom de redan har stannat kvar tre dagar i min närhet och de ingenting har att äta;
3 och om jag skulle skicka i väg dem fastande till deras hem, kan de bli helt utmattade på vägen. Några av dem är ju långväga ifrån.”
4 Men hans lärjungar svarade honom: ”Varifrån skall någon här på ett så ensligt ställe kunna få bröd att mätta dessa med?”+
5 Ändå frågade han dem vidare: ”Hur många bröd har ni?” De sade: ”Sju.”+
6 Och han sade åt folkskaran att lägga sig ner på marken, och han tog de sju bröden, tackade Gud,+ bröt dem i stycken och gav dem åt sina lärjungar för att de skulle sätta fram dem, och de satte fram dem åt folkskaran.+
7 De hade också några få små fiskar; och sedan han hade välsignat dem, sade han till lärjungarna att sätta fram också dessa.+
8 Således åt de och blev mätta, och man samlade upp de överblivna brödstyckena, sju proviantkorgar fulla.+
9 Det var ändå omkring fyra tusen män. Till sist skickade han i väg dem.+
10 Och omedelbart steg han i båten tillsammans med sina lärjungar och kom till trakten av Dalmanouta.+
11 Här kom fariséerna ut och började diskutera med honom, och de sökte få ett tecken från himlen av honom, för att sätta honom på prov.+
12 Då suckade han djupt+ i sin ande och sade: ”Varför söker den här generationen få ett tecken? I sanning säger jag: Inget tecken skall ges åt den här generationen.”+
13 Därmed lämnade han dem, steg åter i båten och gav sig av till motsatta stranden.
14 Men de hade glömt att ta med sig bröd, och utom ett enda bröd hade de ingenting med sig i båten.+
15 Och han gav dem uttrycklig tillsägelse med orden: ”Håll era ögon öppna, se upp för fariséernas surdeg och Herodes surdeg.”+
16 Då började de diskutera med varandra om detta att de inte hade några bröd.+
17 När han märkte det sade han till dem: ”Varför diskuterar ni om att ni inte har några bröd?+ Begriper ni ännu inte, och fattar ni inte meningen? Är era hjärtan tröga till att förstå?+
18 ’Har ni ögon och ser ändå inte; och har ni öron och hör ändå inte?’+ Och minns ni inte,
19 när jag bröt de fem bröden+ åt de fem tusen männen, hur många korgar fulla med brödstycken ni tog upp?” De sade till honom: ”Tolv.”+
20 ”När jag bröt de sju åt de fyra tusen männen, hur många proviantkorgar fulla med brödstycken tog ni då upp?” Och de sade till honom: ”Sju.”+
21 Då sade han till dem: ”Fattar ni ännu inte meningen?”+
22 Nu kom de till Betsaida. Här förde man till honom en blind man och bönföll honom om att röra+ vid honom.
23 Och han tog den blinde vid handen, ledde ut honom utanför byn, och efter att ha spottat+ på hans ögon lade han händerna på honom och frågade honom: ”Ser du något?”
24 Och mannen såg upp* och sade: ”Jag ser människor, för jag skymtar vad som tycks vara träd, men de går omkring.”
25 Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och han såg klart, och han var återställd, och han kunde se allting tydligt.
26 Så skickade han hem honom och sade: ”Men gå inte in i byn.”+
27 Jesus och hans lärjungar gick nu därifrån till byarna vid Caesarẹa Filippi, och under vägen började han fråga ut sina lärjungar, i det han sade till dem: ”Vem säger människorna att jag är?”+
28 De sade till honom: ”Johannes döparen,*+ och andra: Elia,+ åter andra: En av profeterna.”+
29 Och han ställde frågan till dem: ”Ni då, vem säger ni att jag är?” Till svar sade Petrus* till honom: ”Du är Messias.”*+
30 Då förmanade han dem strängt att inte tala med någon om honom.+
31 Vidare började han undervisa dem om att Människosonen måste utstå många lidanden och bli förkastad av de äldste och de främsta prästerna och de skriftlärda och bli dödad+ och uppstå tre dagar senare.+
32 Ja, han sade detta rent ut. Men Petrus tog honom åt sidan och började förebrå honom.+
33 Han vände sig emellertid om, såg på sina lärjungar och förebrådde Petrus och sade: ”Försvinn bakom mig, Satan, för du tänker inte Guds tankar, utan människors.”*+
34 Han kallade nu till sig folkskaran jämte sina lärjungar och sade till dem: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv* och lyfta upp sin tortyrpåle* och följa mig oavbrutet.+
35 Ty vemhelst som vill rädda sin själ* skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min och de goda nyheternas skull skall rädda den.+
36 Ja, vad nytta har väl en människa av att vinna hela världen om hon förverkar* sin själ?+
37 Vad skulle väl en människa ge i utbyte mot sin själ?+
38 Ty vemhelst som skäms för mig och mina ord i denna trolösa* och syndiga generation, honom skall också Människosonen skämmas+ för när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.”+
Fotnoter
^ El.: ”återfick synen”, ”såg igen”.
^ El.: ”nedsänkaren”, ”neddopparen”. Grek.: ton baptistẹ̄n.
^ El.: ”den Smorde”, ”Kristus”. Grek.: ho khristọs.
^ El.: ”för du har inte Guds sinne, utan människors”.
^ El.: ”skall han säga nej till sig själv”.
^ Se Tillägg 5C.
^ ”[sin] själ”. El.: ”[sitt] liv”. Grek.: psykhẹ̄n; J17,18,22(hebr.): nafshọ̄ (av nẹfesh). Se Tillägg 4A.
^ El.: ”förlorar”.
^ El.: ”äktenskapsbrytande”.
