Markus 7:1–37

 Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades nu omkring honom.+  Och när de såg några av hans lärjungar äta sin mat med befläckade händer, det vill säga otvättade+  fariséerna, ja alla judar, håller nämligen fast vid traditionen från forna tiders män och äter inte utan att först tvätta händerna upp till armbågen,*  och då de kommer från torget, äter de inte utan att först rena sig genom bestänkning; och det är många andra traditioner+ som de har fått att hålla fast vid: dop av bägare och kannor och kopparkärl+  så frågade dessa fariséer och skriftlärda honom: ”Varför uppför sig dina lärjungar inte enligt traditionen från forna tiders män utan äter sin mat med befläckade händer?”+  Han sade till dem: ”Jesaja profeterade träffande om er, hycklare, som det står skrivet:+ ’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärta håller sig långt borta från mig.+  Förgäves fortsätter de att dyrka mig, eftersom de som lärosatser lär ut människobud.’+  Ni överger Guds bud och håller fast vid människors tradition.”+  Han sade vidare till dem: ”Skickligt sätter ni Guds bud åt sidan+ för att kunna behålla er tradition. 10  Mose sade till exempel: ’Ära din far och din mor’,+ och: ’Den som förolämpar far eller mor, han skall sluta i döden.’*+ 11  Men ni säger: ’Om en man säger till sin far eller sin mor: ”Vad jag än har, som du kunde få nytta av genom mig, är korbạn*+ (det vill säga en gåva tillägnad+ Gud)”’* 12  då låter ni honom inte längre göra något alls för sin far eller sin mor,+ 13  och på det sättet gör ni Guds ord+ ogiltigt genom er tradition, som ni har fört vidare. Och mycket annat sådant+ gör ni.” 14  Så kallade han åter till sig folkskaran och sade till dem: ”Hör på mig allesammans och sök fatta meningen.+ 15  Ingenting, som utifrån kommer in i en människa, kan befläcka henne; men det som går ut från en människa är det som befläckar en människa.”+ 16 * –––- 17  När han nu hade kommit in i ett hus, bort från folkskaran, började hans lärjungar fråga ut honom om liknelsen.+ 18  Då sade han till dem: ”Är ni också utan uppfattningsförmåga liksom de?+ Är ni inte medvetna om att ingenting, som utifrån går in i en människa, kan befläcka henne, 19  eftersom det inte går in i hjärtat utan ner i magen och ut i kloaken?”*+ Med detta förklarade han all mat för ren.*+ 20  Ytterligare sade han: ”Det som går ut från en människa är det som befläckar en människa;+ 21  inifrån, ur människors hjärta,+ utgår nämligen skadliga överväganden: otukt,*+ stöld, mord,+ 22  äktenskapsbrott, yttringar av habegär+ och av ondska, svek, tygellöshet,*+ ett avundsamt öga,* hädelse, övermod, oförnuft. 23  Allt detta onda går ut inifrån, och det befläckar en människa.”+ 24  Därifrån bröt han upp och begav sig till omgivningarna av Tyros och Sidon.+ Och han gick in i ett hus och ville inte att någon skulle få reda på det. Men han kunde inte undgå uppmärksamhet,+ 25  utan en kvinna, vars lilla dotter hade en oren ande, hörde omedelbart om honom och kom och kastade sig ner för hans fötter.+ 26  Kvinnan var grekiska, av syrisk-fenicisk nationalitet; och hon bad honom gång på gång att driva ut demonen ur hennes dotter.+ 27  Men han började med att säga till henne: ”Låt först barnen bli mätta, för det är inte rätt att ta barnens bröd+ och kasta det åt de små hundarna.”+ 28  Till svar sade hon emellertid till honom: ”Det är sant, herre, och ändå äter de små hundarna under bordet av de små barnens smulor.”+ 29  Då sade han till henne: ”För de ordens skull säger jag dig: Gå! Demonen har farit ut ur din dotter.”+ 30  Och hon gick hem och fann+ barnet ligga på sängen, och demonen hade farit ut. 31  När han nu kom tillbaka från området kring Tyros, gick han genom Sidon till Galileiska sjön, upp mitt igenom Dekạpolis* område.+ 32  Här förde man till honom en som var döv och hade svårt för att tala, och man bönföll honom om att lägga sin hand på honom.+ 33  Och han tog mannen åt sidan undan folkskaran, så att de var för sig själva, och stack sina fingrar i hans öron, och efter att ha spottat rörde han vid hans tunga.+ 34  Och han såg upp mot himlen,+ suckade+ djupt och sade till honom: ”Effatạ”, som betyder: ”Öppna dig.” 35  Då öppnades hans hörselsinne,+ och hans tungas band* löstes, och han började tala normalt. 36  Därpå förmanade han dem att inte tala om det för någon;+ men ju mer han förmanade dem, desto mer bekantgjorde de det.+ 37  Ja, de blev övermåttan häpna,+ och de sade: ”Allt har han gjort väl. Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala.”+

Fotnoter

El.: ”tvätta händerna med (knyt)näven”.
El.: ”skall ovillkorligen (ofrånkomligen) dö”.
Grek.: Korbạn; lat.: cọrban; J17,18,22(hebr.): qorbạn. Se noter till 3Mo 1:2, ”en offergåva”, och Neh 10:34.
El.: ”en votivgåva (tempelgåva)”.
Saknas i אB; ADVgSyh,p,sArm: ”Om någon har öron att höra med, må han höra.” (Jfr 4:9, 23.)
El.: ”i avloppsbrunnen”, ”i latrinen”, ”på avträdet”.
Enl. אAB; några hss: ”ut i kloaken och det på så sätt framgår att all mat är ren?”
Ordagr.: ”otuktiga handlingar”. Grek.: porneiai; lat.: fornicatiọnes; J18,22(hebr.): zenunịm. Se Tillägg 5A.
”tygellöshet”. El.: ”skamlöshet”, ”liderlighet”, ”lösaktighet”. Grek.: asẹlgeia; Vgc(lat.): impudicịtiae; J22(hebr.): zimmạh. Se not till Gal 5:19, ”tygellöshet”.
El.: ”ett ont öga”.
El.: ”De tio städernas”. Grek.: Dekapọleōs.
El.: ”och det som hade hämmat (hindrat) hans tunga”.