Markus 11:1–33
11 När de nu kom nära Jerusalem, till Betfạge och Betạnia+ vid Olivberget, skickade han i väg två av sina lärjungar+
2 och sade till dem: ”Gå in i byn, som är inom synhåll för er, och så snart som ni kommer in i den skall ni finna ett fastbundet föl, som ingen människa ännu har suttit på; lös det och för hit det.+
3 Och om någon säger till er: ’Varför gör ni detta?’ så säg: ’Herren behöver det, och han skall genast sända det tillbaka hit.’”+
4 Då gav de sig av och fann fölet bundet vid dörren, utanför på sidogatan, och de löste det.+
5 Men några av dem som stod där sade till dem: ”Vad tar ni er till som löser fölet?”+
6 De sade till dessa alldeles som Jesus hade sagt; och man lät dem gå.+
7 Och de förde fölet+ till Jesus, och de lade sina ytterkläder på det, och han satte sig på det.+
8 Det var också många som bredde ut sina ytterkläder+ på vägen, men andra strödde ut kvistar med löv+ som de hade skurit av på fälten.+
9 Och de som gick före och de som följde efter ropade oavbrutet: ”Ge räddning, ber vi!*+ Välsignad är han som kommer i Jehovas* namn!+
10 Välsignat är vår fader Davids kommande kungarike!*+ Ge räddning, ber vi, i höjderna där ovan!”*
11 Och han drog in i Jerusalem, in i templet; och han såg sig om, såg på allting, och eftersom det redan var sent gick han ut till Betạnia tillsammans med de tolv.+
12 Nästa dag, när de hade gått ut från Betạnia, blev han hungrig.+
13 Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han för att se om han kanske skulle finna något på det. Men när han kom till det, fann han inget annat än löv; det var nämligen inte rätta tiden för fikon.+
14 Detta fick honom att säga till det: ”Aldrig i evighet skall någon äta frukt från dig mer.”+ Och hans lärjungar hörde på.
15 Så kom de till Jerusalem. Där gick han in i templet och började kasta ut dem som sålde och köpte i templet, och han stötte omkull borden för penningväxlarna och bänkarna för dem som sålde duvor;+
16 och han tillät inte någon att bära något redskap genom templet,
17 men han fortsatte med att undervisa och sade: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus skall kallas ett bönens hus+ för alla nationer’?+ Men ni har gjort det till en rövarhåla.”+
18 Och de främsta prästerna och de skriftlärda hörde det, och de började söka en utväg att tillintetgöra honom;+ de kände nämligen fruktan för honom, ty allt folket häpnade oupphörligt över hans lära.+
19 Och när det blev sent på dagen, brukade de gå ut ur staden.
20 Då de nu tidigt på morgonen gick förbi, såg de att fikonträdet redan hade torkat ända från rötterna.+
21 Petrus, som kom ihåg, sade då till honom: ”Rabbi, titta, fikonträdet som du förbannade har torkat.”+
22 Och till svar sade Jesus till dem: ”Ha tro på Gud.
23 Jag säger er i sanning att vemhelst som säger till det här berget: ’Lyft dig upp och kasta dig i havet’, och som inte tvivlar i sitt hjärta utan har tro på att vad han säger kommer att ske, för honom skall det ske.+
24 Därför säger jag er: Allt vad ni frambär bön om och begär, ha tro på att ni praktiskt taget har fått det, så skall ni få det.+
25 Och när ni står och ber, så förlåt+ då, om ni har något emot någon, för att er Fader som är i himlarna också skall förlåta er era överträdelser.”+
26 * ––––
27 Och de kom till Jerusalem igen. Och när han gick runt i templet, kom de främsta prästerna och de skriftlärda och de äldste till honom+
28 och sade till honom: ”Med vilken myndighet gör du detta? Eller vem har gett dig denna myndighet att göra detta?”+
29 Jesus sade till dem: ”Jag vill ställa en enda fråga till er. Svarar ni mig, så skall också jag säga er med vilken myndighet jag gör detta.+
30 Var Johannes dop+ från himlen eller från människor? Svara mig.”+
31 Då började de överlägga med varandra och sade: ”Om vi säger: ’Från himlen’, så säger han: ’Hur kommer det sig då att ni inte trodde på honom?’+
32 Men vågar vi säga: ’Från människor’?” – De var rädda för folkskaran; alla ansåg ju att Johannes verkligen hade varit en profet.+
33 Och som svar sade de till Jesus: ”Vi vet inte.” Och Jesus sade till dem: ”Så säger inte heller jag er med vilken myndighet jag gör detta.”+
Fotnoter
^ Se Tillägg 1D.
^ Ordagr.: ”Hosianna”. Grek.: Hōsannạ; J7-14,16-18,22(hebr.): Hōsha‛-nạ’, ”Ge räddning, ber vi”, ”Rädda dock”.
^ ”vår fader Davids kommande kungarike”, אBCD; ASyh: ”vår fader Davids kungarike som kommer i Herrens namn”; J7,8,10-14,16,17: ”vår fader Davids kungarike som kommer i Jehovas namn”.
^ El.: ”i de högsta regionerna”.
