Lukas 8:1–56
8 Kort därefter gav han sig ut på en färd från stad till stad och från by till by och predikade* och förkunnade de goda nyheterna om Guds kungarike.+ Och de tolv var med honom,
2 och några kvinnor+ som hade blivit botade från onda andar och krämpor: Maria, som kallades Magdalena och som sju demoner hade farit ut ur,+
3 och Johanna,+ hustru till Kusas, Herodes betrodde man, och Susanna och många andra kvinnor, som betjänade dem med sina tillhörigheter.
4 När nu en stor folkskara hade samlat sig, tillsammans med dem som gick till honom från stad efter stad, talade han med hjälp av en liknelse:+
5 ”En såningsman gick ut för att så sitt utsäde. När han då var i färd med att så, föll något av det utmed vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.+
6 Annat hamnade på klippan, och efter att ha spirat upp torkade det bort, därför att det inte hade någon fuktighet.+
7 Annat föll bland törnena, och törnena som växte upp tillsammans med det kvävde det.+
8 Annat föll i den goda jorden, och efter att ha spirat upp frambringade det hundrafaldig frukt.”+ Medan han talade om detta, höjde han rösten och sade: ”Den som har öron att höra med, han må höra.”+
9 Men hans lärjungar började fråga honom vad denna liknelse kunde betyda.+
10 Han sade: ”Er är det förunnat att förstå Guds kungarikes heliga hemligheter, men för de övriga framställs det i liknelser,+ för att de, fastän de ser, ändå inte skall se och, fastän de hör, ändå inte skall fatta innebörden.+
11 Detta är vad liknelsen+ betyder: Utsädet är Guds ord.+
12 De utmed vägen är de som har hört på;+ sedan kommer Djävulen+ och tar bort ordet ur deras hjärta, för att de inte skall tro och bli räddade.+
13 De på klippan är de som tar emot ordet med glädje när de får höra det, men de har ingen rot; de tror till en tid, men i en prövotid faller de ifrån.+
14 Och det som föll bland törnena, det är de som har hört på, men genom att ryckas med av livets bekymmer och rikedom och njutningar+ blir de helt kvävda och bringar inget till fulländning.+
15 Men det i den utmärkta jorden, det är de som efter att ha hört ordet med ett rätt och gott hjärta+ behåller det och bär frukt med uthållighet.+
16 Ingen som har tänt en lampa täcker sedan över den med ett kärl eller sätter den under en säng, utan han sätter den på ett lampställ, så att de som kommer in ser ljuset.+
17 Ingenting är ju gömt+ som inte skall bli uppenbart, inte heller något omsorgsfullt fördolt som aldrig skall bli känt och aldrig komma i dagen.+
18 Ge därför akt på hur ni lyssnar; ty vemhelst som har, åt honom skall det ges mera,+ men vemhelst som inte har, från honom skall tas även vad han tror att han har.”+
19 Nu kom hans mor och hans bröder+ till honom, men de kunde inte nå ända fram till honom för folkskarans skull.+
20 Man berättade emellertid för honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och vill träffa dig.”+
21 Till svar sade han till dem: ”Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det.”+
22 En av dagarna steg han och hans lärjungar i en båt, och han sade till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan sjön.” Och de satte segel.+
23 Men medan de seglade somnade han. Nu kom ett häftigt stormväder ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de var i fara.+
24 Slutligen gick de till honom och väckte honom och sade: ”Lärare, lärare, vi är nära att gå under!”+ Då reste han sig upp, talade strängt+ till vinden och vågsvallet, och de lade sig, och det blev vindstilla.
25 Sedan sade han till dem: ”Var är er tro?” Men gripna av fruktan förundrade de sig och sade till varandra: ”Vem är det här egentligen, eftersom han ger order till och med åt vindarna och vattnet, och de lyder honom?”+
26 Och de gick in till stranden i gerasenernas* land, som ligger mitt emot Galileen.+
27 Men när han steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av demoner och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte hemma, utan höll till bland minnesgravarna.+
28 Då han fick se Jesus, skrek han högt och kastade sig ner inför honom, och med hög röst sade han: ”Vad har jag med dig att göra,*+ Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag tigger och ber dig: plåga mig inte.”+
29 (Han hade nämligen gett den orena anden order om att fara ut ur mannen. Under lång tid hade den haft fast grepp om honom,+ och han hade gång efter annan blivit bunden med kedjor och fotbojor och hållits under bevakning, men han slet sönder fjättrarna och drevs av demonen ut till de ensliga ställena.)
30 Jesus frågade honom: ”Vad är ditt namn?” Han sade: ”Legiọn”, eftersom många demoner hade farit in i honom.+
31 Och de bönföll honom oavbrutet+ att inte ge dem order att bege sig av till avgrunden.*+
32 Nu var det en hjord av ett ansenligt antal svin+ som betade där på berget; och de bönföll honom om att tillåta dem att fara in i dessa.+ Och han gav dem tillåtelse.
33 Då for demonerna ut ur mannen och for in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön och drunknade.+
34 Men när svinvaktarna såg vad som hade hänt, flydde de och berättade om det i staden och på landsbygden.+
35 Folk gick då ut för att se vad som hade hänt, och de kom till Jesus och fann mannen, som demonerna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sunt förstånd; och de blev rädda.+
36 De som hade sett det berättade för dem hur den demonbesatte hade gjorts frisk.*+
37 Och hela folkhopen från den kringliggande trakten av gerasenernas* land bad honom gå bort från dem, eftersom de hade gripits av stor fruktan.+ Då steg han i båten och vände tillbaka.
38 Mannen, som demonerna hade farit ut ur, tiggde honom emellertid oupphörligt om att få fortsätta att vara tillsammans med honom; men han skickade i väg mannen med orden:+
39 ”Vänd tillbaka hem och fortsätt att berätta om vad Gud har gjort för dig.”+ Alltså gick han bort och bekantgjorde runt om i hela staden vad Jesus hade gjort för honom.+
40 När Jesus kom tillbaka, tog folkskaran välvilligt emot honom, för alla väntade de honom.+
41 Och se, det kom en man vid namn Jairos, och han var föreståndare för synagogan. Och han kastade sig ner för Jesu fötter och började bönfalla honom om att komma in i hans hus,+
42 därför att han hade en enfödd* dotter, omkring tolv år gammal, och hon var döende.+
Medan han nu gick, trängdes folkskarorna omkring honom.+
43 Och en kvinna, som hade lidit av blödningar+ i tolv år och som inte hade kunnat bli botad av någon,+
44 närmade sig bakifrån och rörde vid fransen*+ på hans ytterklädnad,+ och i samma ögonblick stannade hennes blödningar.+
45 Då sade Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?”+ När alla nekade, sade Petrus: ”Lärare, folkskarorna sluter sig omkring dig och tränger tätt inpå.”+
46 Likväl sade Jesus: ”Någon rörde vid mig, för jag uppfattade att kraft+ gick ut från mig.”+
47 När kvinnan såg att hon inte hade undgått uppmärksamhet, kom hon bävande och kastade sig ner för honom och talade om inför allt folket av vilken orsak hon hade rört vid honom och hur hon blev läkt i samma ögonblick.+
48 Men han sade till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk;*+ gå din väg i frid.”+
49 Medan han ännu talade kom ett sändebud från synagogföreståndarens hem och sade: ”Din dotter har dött; besvära inte läraren vidare.”+
50 När Jesus hörde detta, svarade han honom: ”Var inte rädd, utöva bara tro,+ så kommer hon att räddas.”
51 När han nådde fram till huset, tillät han ingen att gå in tillsammans med sig utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor.+
52 Men alla grät de och slog sig själva av sorg för hennes skull. Så sade han: ”Gråt inte mer,+ för hon har inte dött, utan hon sover.”+
53 Då började de skratta hånfullt åt honom, eftersom de visste att hon hade dött.+
54 Men han tog henne vid handen, höjde rösten och sade: ”Flicka, stig upp!”*+
55 Och hennes ande*+ vände åter, och hon steg ögonblickligen upp,+ och han sade till dem att ge henne något att äta.+
56 Nu blev hennes föräldrar utom sig; men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.+
Fotnoter
^ El.: ”utropade som en härold”. Grek.: kērỵssōn; lat.: praedicans.
^ ”gerasenernas”, P75BDItVg; א: ”gergesenernas”; ASyp,s: ”gadarenernas”.
^ Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest). Se Tillägg 7B.
^ El.: ”hade blivit räddad”.
^ Se not till v. 26.
^ El.: ”bården”, ”tofsen”.
^ El.: ”har räddat dig”.
^ El.: ”vakna upp!”
^ El.: ”hennes andedräkt (livskraft)”. Grek.: to pneuma autẹ̄s; J17,18,22(hebr.): ruchạh.
