Lukas 4:1–44
4 Nu vände Jesus tillbaka från Jordan, uppfylld av helig ande, och av anden* fördes han omkring i vildmarken+
2 i fyrtio dagar,+ medan han frestades+ av Djävulen. Och han åt ingenting under de dagarna, och när de var till ända kände han sig därför hungrig.
3 Då sade Djävulen till honom: ”Om du är en son till Gud, säg då till den här stenen att bli ett bröd.”
4 Men Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte leva bara av bröd.’”*+
5 Så förde han honom upp och visade honom den bebodda jordens alla kungariken i ett ögonblick;
6 och Djävulen sade till honom: ”Jag vill ge dig all denna myndighet*+ och deras härlighet, eftersom den har överlämnats åt mig, och jag ger den åt vemhelst jag vill.+
7 Om du alltså utför en handling+ av tillbedjan inför mig, skall allt bli ditt.”
8 Till svar sade Jesus till honom: ”Det står skrivet: ’Det är Jehova,* din Gud,+ du skall tillbe, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’”*+
9 Nu förde han honom in i Jerusalem och ställde honom på templets bröstvärn+ och sade till honom: ”Om du är en son till Gud, så störta dig ner härifrån;+
10 det står ju skrivet: ’Han skall ge sina änglar befallning om dig, till att bevara dig’,+
11 och: ’De skall bära dig på händerna, för att du aldrig skall stöta din fot mot någon sten.’”+
12 Jesus svarade och sade till honom: ”Det har sagts: ’Du skall inte sätta Jehova,* din Gud, på prov.’”+
13 När så Djävulen hade avslutat hela frestelsen, drog han sig tillbaka från honom intill en annan läglig tid.+
14 Jesus vände nu i andens kraft tillbaka till Galileen.+ Och ryktet om honom spred sig över hela den kringliggande trakten.+
15 Han började också undervisa i deras synagogor och hölls i ära av alla.+
16 Och han kom till Nasaret,+ där han hade fostrats upp; och enligt sin vana på sabbatsdagen gick han in i synagogan,+ och han reste sig för att läsa.
17 Då räckte man honom profeten Jesajas skriftrulle, och han öppnade skriftrullen och fann det ställe där det stod skrivet:
18 ”Jehovas* ande+ är över mig, eftersom han har smort* mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigivning för de fångna och återställelse av synen för de blinda, till att sända i väg de förtryckta som frigivna,+
19 till att predika ett år som är välbehagligt för Jehova.”*+
20 Därmed rullade han ihop skriftrullen, räckte tillbaka den till ordningsmannen och satte sig; och allas ögon i synagogan var spänt riktade mot honom.
21 Därpå började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe som ni just hörde* blivit uppfyllt.”+
22 Och de började alla ge honom gott vittnesbörd och förundra sig över de vinnande ord+ som utgick ur hans mun, och de sade: ”Är inte denne en son till Josef?”+
23 Då sade han till dem: ”Utan tvivel kommer ni att tillämpa det här talesättet* på mig: ’Läkare,+ bota dig själv; de ting+ som enligt vad vi hört har inträffat i Kapẹrnaum,+ gör dem också här i din hembygd.’”+
24 Men han sade: ”I sanning säger jag er att ingen profet är godtagen i sin hembygd.
25 Så till exempel säger jag er i sanning: Det fanns många änkor i Israel i Elias dagar, när himlen var stängd tre år och sex månader, så att stor hungersnöd kom över hela landet,+
26 men Elia blev inte sänd till någon av dem, utan till en änka i Sạrefat*+ i Sidons land.
27 Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, och ingen av dem blev renad, men däremot Nạaman, mannen från Syrien.”+
28 Alla i synagogan blev uppfyllda av förbittring när de hörde detta;+
29 och de reste sig upp och drev ut honom ur staden, och de förde honom till branten av det berg* som deras stad var byggd på för att störta ner honom.+
30 Men han gick mitt igenom hopen och fortsatte på sin väg.+
31 Och han gick ner till Kapẹrnaum,+ en stad i Galileen. Och han undervisade dem på sabbaten;
32 och de häpnade över hans sätt att undervisa,+ därför att han talade med myndighet.+
33 Nu fanns det i synagogan en man med en ande,+ en oren demon,* och med hög röst skränade han:
34 ”Å! Vad har vi med dig att göra,*+ Jesus, du nasaré?+ Har du kommit för att tillintetgöra oss? Jag vet+ precis vem du är, Guds Helige.”+
35 Men Jesus talade strängt till den och sade: ”Var tyst och far ut ur honom.” Och efter att ha slängt omkull mannen mitt ibland dem for demonen ut ur honom utan att skada honom.+
36 Då kom bestörtning över dem alla, och de började samtala inbördes och sade: ”Vad slags tal är detta, eftersom han med myndighet och kraft ger order åt de orena andarna, och de far ut?”+
37 Och nyheterna om honom spred sig och nådde varje del av den kringliggande trakten.+
38 Efter att ha brutit upp från synagogan gick han in i Simons hem. Nu var Simons svärmor ansatt av hög feber, och de framställde en begäran till honom för henne.+
39 Så han ställde sig böjd över henne och talade strängt till febern,+ och den lämnade henne. I samma ögonblick steg hon upp och började betjäna dem.+
40 Men när solen höll på att gå ner, kom alla som hade några som led av olika sjukdomar till honom med dem. Genom att lägga händerna på var och en av dem botade han dem.+
41 Demoner for också ut ur många+ och ropade och sade: ”Du är Guds Son.”+ Men han talade strängt till dem och tillät dem inte att tala,+ eftersom de visste+ att han var Messias.*+
42 Men när det blev dag, gick han ut och gav sig av till ett ensligt ställe.+ Folkskarorna började emellertid leta efter honom, och de kom ut ända dit där han var, och de sökte hålla honom kvar och hindra honom att gå ifrån dem.
43 Men han sade till dem: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.”+
44 Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.+
Fotnoter
^ El.: ”den verksamma kraften”. Grek.: tōi pneumati; lat.: Spịritu; J17,18,22(hebr.): harụach. Se not till 1Mo 1:2, ”verksamma kraft”.
^ Enl. אB; ADItVgSyh,p tillägger: ”utan av varje ord från Gud”; J7,8,10,13-15,17 tillägger: ”utan av allt som går ut från Jehovas mun”.
^ ”denna myndighet”. Grek.: tēn exousịan tautēn.
^ Se Tillägg 1D.
^ ”du skall ägna helig tjänst”. Grek.: latreuseis; J17,18,22(hebr.): ta‛avọdh. Se not till 2Mo 3:12.
^ Se Tillägg 1D.
^ Se Tillägg 1D.
^ ”han har smort”, אAB; J7,8,10,13-15: ”Jehova har smort”.
^ El.: ”till att förkunna Jehovas år av välvilja (godkännande)”. Ang. återgivningen ”Jehova”, se Tillägg 1D.
^ Ordagr.: ”detta skriftställe i era öron”.
^ ”det här talesättet (ordspråket)”. El.: ”den här liknelsen”.
^ Ordagr.: ”Sarepta”, det grek. namnet på denna stad.
^ El.: ”den höjd (kulle)”.
^ El.: ”med en oren demonande”. Möjligen: ”med ett inspirerat uttalande av en oren demon”. Se Upp 16:14.
^ ”Vad har vi med dig att göra [...?]”. Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest). Se Tillägg 7B.
^ El.: ”den Smorde”, ”Kristus”.
