Lukas 19:1–48
19 Och han kom in i Jeriko+ och gick igenom staden.
2 Här fanns nu en man vid namn Sackẹus; och han var förste tullindrivare, och han var rik.
3 Och han försökte få se+ vem denne Jesus var, men han kunde inte för folkskarans skull, eftersom han var liten till växten.
4 Så han sprang före till ett ställe längre fram och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd* för att få se honom, eftersom han skulle passera den vägen.
5 När nu Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: ”Sackẹus, skynda dig och kom ner, för i dag skall jag ta in i ditt hus.”
6 Då skyndade han sig och kom ner, och han tog med glädje emot honom som gäst.
7 Men när de såg det, började de alla muttra+ och sade: ”Hos en man som är en syndare har han gått in för att få nattlogi.”
8 Men Sackẹus ställde sig upp och sade till Herren: ”Se! Hälften av mina tillhörigheter, Herre, ger jag nu åt de fattiga, och vadhelst som jag har utpressat av någon genom falska anklagelser+ ger jag nu tillbaka fyrdubbelt.”+
9 Då sade Jesus till honom: ”I dag har räddning kommit till detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.+
10 Människosonen har nämligen kommit för att söka upp och för att rädda det som var förlorat.”+
11 Medan de lyssnade till detta, framställde han dessutom en liknelse, därför att han befann sig nära Jerusalem och de antog att Guds kungarike skulle visa sig ögonblickligen.+
12 Alltså sade han: ”En man av ädel börd begav sig till ett avlägset land för att tillförsäkra sig kungamakt* och så vända tillbaka.+
13 Sedan han hade kallat till sig tio av sina slavar, gav han dem tio minor* och sade till dem: ’Gör affärer tills jag kommer.’+
14 Men hans landsmän hatade+ honom och sände ut en beskickning efter honom för att säga: ’Vi vill inte att den mannen skall bli kung över oss.’+
15 När han slutligen kom tillbaka efter att ha tillförsäkrat sig kungamakten,* befallde han att de här slavarna, som han hade gett silverpengarna, skulle kallas till honom, så att han kunde ta reda på vad de hade vunnit genom att göra affärer.+
16 Då infann sig den förste och sade: ’Herre, din mina har gett tio minor i vinst.’+
17 Han sade då till honom: ’Bra gjort, gode slav! Eftersom du har visat dig trogen i en mycket ringa sak, skall du ha myndighet över tio städer.’+
18 Så kom den andre och sade: ’Din mina, Herre, har blivit fem minor.’+
19 Han sade också till denne: ’Även du, du skall bli satt över fem städer.’+
20 Men en annan* kom och sade: ’Herre, här är din mina, som jag har haft undanlagd i en duk.
21 Jag var nämligen rädd för dig, eftersom du är en sträng människa; du tar upp vad du inte har lagt ner, och du skördar vad du inte har sått.’+
22 Han sade till honom: ’Av din egen mun+ dömer jag dig, onde slav. Du visste ju att jag är en sträng människa, som tar upp vad jag inte har lagt ner och skördar vad jag inte har sått.+
23 Hur kommer det sig då att du inte satte in mina silverpengar i en bank? Då skulle jag efter min ankomst ha kasserat in dem med ränta.’+
24 Så sade han till dem som stod bredvid: ’Ta ifrån honom minan och ge den åt den som har de tio minorna.’+
25 Men de sade till honom: ’Herre, han har tio minor!’ –
26 ’Jag säger er: Åt var och en som har skall det ges mera; men från den som inte har skall tas också det han har.+
27 Dessutom: dessa mina fiender, som inte ville att jag skulle bli kung över dem, för hit dem och hugg ner dem inför mig.’”+
28 Och sedan han hade sagt detta gick han vidare, i förväg, upp till Jerusalem.+
29 Och när han kom i närheten av Betfạge och Betạnia vid det berg som kallas Olivberget,+ sände han i väg två av lärjungarna+
30 och sade: ”Gå in i byn, som är inom synhåll för er, och sedan ni kommit in, skall ni i den finna ett fastbundet föl, som ingen människa någonsin har suttit på. Lös det och för hit det.+
31 Men om någon frågar er: ’Varför löser ni det?’ skall ni säga så här: ’Herren behöver det.’”+
32 De som blivit ivägsända gick då bort och fann det alldeles som han hade sagt dem.+
33 Men när de höll på att lösa fölet, sade de som ägde det till dem: ”Varför löser ni fölet?”+
34 De sade: ”Herren behöver det.”+
35 Och de förde fölet till Jesus, och de kastade sina ytterkläder på det och lät Jesus sitta upp.+
36 När han nu färdades+ framåt, bredde de ut sina ytterkläder på vägen.+
37 Så snart som han kom i närheten av vägen utför Olivberget, började hela skaran av lärjungar glädja sig och med hög röst lovprisa Gud för alla de kraftgärningar de hade sett,+
38 och de sade: ”Välsignad är han som kommer som Kungen i Jehovas* namn!+ Frid i himlen och ära i höjderna där ovan!”*+
39 Några av fariséerna ur folkskaran sade emellertid till honom: ”Lärare, förebrå dina lärjungar.”+
40 Men han svarade och sade: ”Jag säger er: Om dessa skulle förbli tysta, skulle stenarna+ ropa.”
41 Och när han kom närmare, såg han ut över staden, grät över den+
42 och sade: ”Om du, också du, i denna dag hade urskilt+ vad det är som leder till fred – men nu är det dolt för dina ögon.+
43 Dagar skall nämligen komma över dig, då dina fiender skall bygga ett belägringsverk+ av spetspålar+ omkring dig och skall innesluta+ dig och ansätta+ dig från alla håll,
44 och de skall slå dig och dina barn i dig till marken,+ och de skall inte lämna sten på sten+ i dig, därför att du inte urskilde den tid då du blev inspekterad.”+
45 Och han gick in i templet och började kasta ut dem som var i färd med att sälja,+
46 och han sade till dem: ”Det står skrivet: ’Och mitt hus skall vara ett bönens hus’,+ men ni har gjort det till en rövarhåla.”+
47 Sedan undervisade han varje dag i templet. Men de främsta prästerna och de skriftlärda och de främsta av folket ville komma åt att tillintetgöra honom;+
48 men de kunde inte komma på hur de bäst skulle göra det, ty allt folket fortsatte att hänga fast vid honom för att höra honom.+
Fotnoter
^ El.: ”sykomorträd”.
^ El.: ”kungavärdighet”, ”ett kungarike”.
^ En grek. mina vägde omkr. 340 g; den var inte ett mynt och skilde sig från den hebr. minan.
^ El.: ”kungariket”. Grek.: tēn basileian; lat.: rẹgno.
^ ”en annan”, dvs. en som var olik de föregående. Grek.: ho hẹteros. Sys: ”den siste”.
^ Se Tillägg 1D.
^ El.: ”i de högsta regionerna”.
