Lukas 10:1–42
10 Därefter utsåg Herren sjuttio*+ andra och sände ut dem två och två+ framför sig till varje stad och ort dit han själv stod i begrepp att gå.
2 Sedan sade han till dem: ”Skörden+ är verkligen stor, men arbetarna+ är få. Be+ därför ivrigt skördens Herre att han sänder ut arbetare+ till sin skörd.
3 Gå ut. Se, jag sänder er som lamm+ in bland vargar.
4 Bär inte med er vare sig en börs eller en matpåse+ eller sandaler, och hälsa ingen med famntag+ utmed vägen.
5 Varhelst ni kommer in i ett hus, så säg först: ’Må detta hus ha frid.’+
6 Och om där finns en fridens vän,* skall er frid vila över honom.*+ Men om det inte gör det, skall den vända tillbaka till er.+
7 Stanna alltså i det huset,+ ät och drick vad de har att bjuda,+ för arbetaren är värd sin lön.+ Flytta inte från hus till hus.+
8 Och varhelst ni kommer in i en stad och man tar emot er, så ät vad man sätter fram åt er,
9 och bota+ de sjuka i den och säg ständigt till dem: ’Guds kungarike+ har kommit er nära.’
10 Men varhelst ni kommer in i en stad och man inte tar emot+ er, så gå ut på dess breda gator och säg:
11 ’Till och med dammet som fastnat vid våra fötter från er stad torkar vi av mot er.+ Betänk ändå detta: att Guds kungarike har kommit nära.’
12 Jag säger er att det skall bli mer uthärdligt för Sodom+ på den dagen än för den staden.
13 Ve dig, Kọrasin!+ Ve dig, Betsaida!+ Ty om de kraftgärningar som har ägt rum i er hade ägt rum i Tyros och Sidon, skulle de för länge sedan ha ändrat sinne och suttit i säck och aska.+
14 Följaktligen skall det bli mer uthärdligt för Tyros och Sidon vid domen än för er.+
15 Och du, Kapẹrnaum, skall du kanske upphöjas till himlen?+ Ner till Hades*+ skall du komma!
16 Den som lyssnar+ till er, han lyssnar till mig. Och den som avvisar er, han avvisar mig. Och den som avvisar mig, han avvisar+ honom som har sänt ut mig.”
17 Sedan vände de sjuttio* tillbaka med glädje och sade: ”Herre, till och med demonerna underordnar sig+ oss när vi använder ditt namn.”
18 Då sade han till dem: ”Jag har sett Satan falla ner från himlen som en blixt.+
19 Se! Jag har gett er myndighet att trampa ormar+ och skorpioner+ under fötterna och att stå emot fiendens hela makt,+ och ingenting skall på något sätt göra er illa.
20 Men gläd er ändå inte över detta, att andarna underordnar sig er, utan gläd er därför att era namn+ har blivit inskrivna i himlarna.”
21 Just i den stunden blev han jublande glad+ i den heliga anden och sade: ”Jag prisar dig offentligt, Fader, himlens och jordens Herre, därför att du omsorgsfullt har dolt dessa ting för visa+ och intellektuella och uppenbarat dem för spädbarn. Ja, Fader, ty så har det behagat dig att handla.
22 Allt har överlämnats+ åt mig av min Fader; och ingen vet vem Sonen är utom Fadern+ och vem Fadern är utom Sonen+ och den som Sonen är villig att uppenbara honom för.”
23 Därmed vände han sig till lärjungarna enskilt och sade: ”Lyckliga är de ögon som ser det ni nu ser.+
24 För jag säger er: Många profeter och kungar önskade få se+ det ni nu ser, men fick inte se det, och få höra det ni nu hör, men fick inte höra det.”
25 Och se, en lagkunnig+ reste sig för att sätta honom på prov och sade: ”Lärare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”+
26 Han sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen?+ Hur läser du?”
27 Till svar sade han: ”’Du skall älska Jehova,* din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ* och med hela din styrka och med hela ditt sinne’+ och ’din nästa som dig själv’.”+
28 Han sade till honom: ”Rätt svarade du; ’håll i med att göra detta, så skall du få liv’.”+
29 Men mannen, som ville visa att han var rättfärdig, sade till Jesus: ”Vem är egentligen min nästa?”+
30 Till svar sade Jesus: ”En man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko och råkade in bland rövare, som slet av honom kläderna och dessutom gav honom flera slag, varpå de gav sig av och lät honom ligga halvdöd.
31 Nu råkade en präst gå ner utmed den vägen, men när han fick se honom, gick han förbi på motsatta sidan.+
32 Likaså när en levit kom ner till platsen och fick se honom, gick också han förbi på motsatta sidan.+
33 Men en samarier,+ som färdades vägen fram, kom ner till honom och greps av medlidande, när han fick se honom.
34 Och han gick fram till honom och hällde olja och vin på hans sår och förband dem.+ Sedan lyfte han upp honom på sitt eget lastdjur och förde honom till ett värdshus och tog hand om honom.
35 Och nästa dag tog han fram två denarer,* gav dem åt värdshusvärden och sade: ’Ta hand om honom, och vad du än kostar på utöver detta skall jag betala igen till dig, när jag kommer tillbaka hit.’
36 Vem av dessa tre tycker du har gjort sig till den mans nästa+ som råkade ut för rövarna?”
37 Han sade: ”Den som handlade barmhärtigt+ mot honom.” Jesus sade då till honom: ”Gå du och gör+ detsamma för egen del.”
38 När de nu var på vandring, kom han in i en by. Här tog en kvinna vid namn Marta+ emot honom som gäst i huset.
39 Denna kvinna hade också en syster som hette Maria, och hon satte sig vid Herrens fötter+ och lyssnade oavlåtligt till hans ord.
40 Marta däremot var fullt upptagen+ av många bestyr. Så hon kom närmare och sade: ”Herre, betyder det inget för dig att min syster har lämnat mig ensam att bestyra allt?+ Säg då till henne att hon skall vara med och hjälpa mig.”
41 Herren svarade och sade till henne: ”Marta, Marta, du är bekymrad+ och oroar dig för många ting.+
42 Men endast några få ting+ behövs, eller bara ett.* Vad Maria angår, så har hon valt den goda delen,+ och den skall inte tas ifrån henne.”
Fotnoter
^ ”sjuttio”, אACWSyp; P75BDVgSyc,sArm: ”sjuttiotvå”.
^ El.: ”det”.
^ Ordagr.: ”son”.
^ ”Hades”, אABJ21; J7-18,22: ”Sheol”.
^ ”sjuttio”, אACWSyp; P45,75BDVgArm: ”sjuttiotvå”.
^ Se Tillägg 1D.
^ El.: ”ditt liv”. Se Tillägg 4A.
^ Se Tillägg 8A.
^ Enl. אcBCc; P45,75AC*WVgSyc: ”Men bara en sak behövs.”
