Josua 22:1–34
22 Vid den tiden kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och halva Manasses stam+
2 och sade till dem: ”Ni har hållit allt vad Jehovas tjänare Mose befallde er,+ och ni har lytt min röst i allt som jag har gett er befallning om.+
3 Ni har inte övergett era bröder under denna långa tid*+ ända till denna dag, och ni har hållit förpliktelsen i förbindelse med Jehovas, er Guds, bud.+
4 Och nu har Jehova, er Gud, gett era bröder vila, alldeles som han lovade dem.+ Så vänd nu om och ge er av till era tält i det land som är er besittning, det som Jehovas tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan.+
5 Var bara mycket noga med att fullgöra det bud+ och den lag som Jehovas tjänare Mose gav er befallning om, att ni skall älska Jehova, er Gud,+ och vandra på alla hans vägar+ och hålla hans bud+ och hålla fast vid honom+ och tjäna+ honom av hela ert hjärta+ och av hela er själ.”+
6 Och Josua välsignade+ dem och sände i väg dem, och de gick till sina tält.*
7 Och åt halva Manasses stam hade Mose gett land i Basan,+ och åt andra hälften av den hade Josua gett land tillsammans med deras bröder på den sidan Jordan som ligger mot väster.+ Och när Josua sände i väg dem till deras tält, välsignade han dem också
8 och sade till dem: ”Vänd tillbaka till era tält med många rikedomar och med boskap i mycket stort antal, med silver och guld och koppar och järn och kläder i mycket stor mängd.+ Dela bytet+ från era fiender med era bröder.”
9 Därefter vände Rubens söner och Gads söner och halva Manasses stam om och drog bort från de övriga av Israels söner, från Silo, som ligger i Kạnaans land, för att gå till Gịleads+ land, till det land som var deras besittning och som de hade fått bosätta sig i enligt Jehovas befallning genom Mose.+
10 När Rubens söner och Gads söner och halva Manasses stam kom till de områden vid Jordan som låg i Kạnaans land, då byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare+ som var synligt vida omkring.
11 Senare fick de övriga av Israels söner höra+ sägas: ”Se! Rubens söner och Gads söner och halva Manasses stam har byggt ett altare på gränsen till Kạnaans land, i områdena vid Jordan, på den sida som tillhör Israels söner.”
12 När Israels söner fick höra det, då samlades Israels söners hela menighet+ i Silo+ för att dra upp mot dem för ett militärt ingripande.+
13 Då sände+ Israels söner Pịnehas,+ prästen Eleạsars son, till Rubens söner och Gads söner och halva Manasses stam i Gịleads land,
14 och tio hövdingar med honom, en hövding för varje fädernehus i alla Israels stammar, och de var var och en överhuvud för sitt fädernehus bland Israels tusenden.+
15 Med tiden kom de till Rubens söner och Gads söner och halva Manasses stam i Gịleads land och talade till dem+ och sade:
16 ”Detta är vad hela Jehovas menighet+ har sagt: ’Vad är detta för en trolöshet+ ni har visat Israels Gud, när ni i dag har vänt+ er bort från att följa Jehova genom att ni har byggt er ett altare+ och så i dag gjort uppror mot Jehova?
17 Var missgärningen med Peor+ för liten för oss, en missgärning som vi inte har renat oss från intill denna dag, fastän plågan kom över Jehovas menighet?+
18 Och ni – ni skulle i dag vända er bort från att följa Jehova; och om ni i dag skulle göra uppror mot Jehova, då kommer han i morgon att harmas på hela Israels menighet.+
19 Om nu det land som är er besittning verkligen är orent,+ bege er då över till det land som är Jehovas besittning+ och där Jehovas tältboning har sin plats,+ och bosätt er bland oss; men gör inte uppror mot Jehova och gör inte oss till upprorsmakare genom att bygga er ett annat altare än Jehovas, vår Guds, altare.+
20 Var det inte Akan,+ Seras son, som handlade trolöst i fråga om det som var vigt åt tillintetgörelse, och kom det inte harm över hela Israels menighet?+ Och det var inte bara han som förlorade livet till följd av den missgärning han begått.’”+
21 Då svarade+ Rubens söner och Gads söner och halva Manasses stam och sade till överhuvudena för Israels tusenden:+
22 ”Den Gudomlige,+ Gud,+ Jehova, den Gudomlige, Gud, Jehova*+ – han vet det,+ och Israel, han skall också veta det.+ Om det var i uppror*+ och om det var i trolöshet mot Jehova,+ så rädda oss inte denna dag.
23 Om* det var för att bygga oss ett altare och så vända oss bort från att följa Jehova, och om det var för att offra brännoffer och sädesoffer på det,+ och om det var för att frambära gemenskapsoffer på det, det kommer Jehova själv att utforska;+
24 eller om det inte snarare var av oro över något annat som vi gjorde detta, i det vi sade: ’En dag i framtiden kommer era söner att säga till våra söner: ”Vad har ni med Jehova, Israels Gud, att göra?*
25 Jehova har ju satt en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner, nämligen Jordan. Ni har ingen andel i Jehova.”+ Och era söner kommer att få våra söner att upphöra med att frukta Jehova.’+
26 Därför sade vi: ’Låt oss nu handla med vårt eget bästa för ögonen och bygga ett altare, inte för brännoffer eller för slaktoffer,
27 utan för att det skall vara ett vittne mellan oss+ och er och våra generationer efter oss om att vi gör tjänst* inför Jehova, inför hans ansikte, med våra brännoffer och våra slaktoffer och våra gemenskapsoffer,+ så att era söner en dag i framtiden inte skall kunna säga till våra söner: ”Ni har ingen andel i Jehova.”’
28 Så vi sade: ’Och om de en dag i framtiden säger något sådant till oss och till våra generationer, då säger vi: ”Se på den avbild av Jehovas altare som våra fäder gjorde, inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan det är ett vittne mellan oss och er.”’
29 Det är otänkbart för oss att vi skulle göra uppror mot Jehova och i dag vända oss bort från att följa Jehova+ genom att bygga ett altare för brännoffer, sädesoffer och slaktoffer, ett annat än Jehovas, vår Guds, altare, som står framför hans tältboning!”+
30 När nu prästen Pịnehas+ och menighetens hövdingar+ och överhuvudena för Israels tusenden som var med honom hörde de ord som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, visade det sig vara gott i deras ögon.
31 Då sade Pịnehas, prästen Eleạsars son, till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: ”I dag vet vi verkligen att Jehova är mitt ibland oss,+ eftersom ni inte har handlat trolöst mot Jehova i denna sak. Ni har nu befriat Israels söner ur Jehovas hand.”+
32 Så vände Pịnehas, prästen Eleạsars son, och hövdingarna tillbaka+ från Rubens söner och Gads söner i Gịleads land till Kạnaans land, till de övriga av Israels söner och kom tillbaka med besked till dem.+
33 Och beskedet visade sig vara gott i Israels söners ögon; och Israels söner välsignade Gud,+ och de talade inte om att dra upp mot dem på ett fälttåg för att fördärva det land där Rubens söner och Gads söner bodde.
34 Och Rubens söner och Gads söner gav sedan namn åt altaret,* eftersom ”det är ett vittne mellan oss om att Jehova är den sanne Guden”.+
Fotnoter
^ Ordagr.: ”dessa många dagar”.
^ El.: ”sina hem”.
^ ”uppror”, M. Grek.: apostasịai, ”avfall, avfällighet”, av verbet afịstēmi, ”stå (ställa sig) på avstånd (borta från)”; substantivet har också innebörden ”det att överge (avlägsna sig)”, ”desertering”, ”uppror”. Se noter till 2Kr 29:19; Apg 21:21; 2Th 2:3, ”avfallet”.
^ El.: ”Gudarnas Gud, Jehova, gudarnas Gud, Jehova”. Hebr.: ’El ׀ ’Elohịm ׀ Jehwạh, ’El ׀ ’Elohịm ׀ Jehwạh, med skiljetecknet pasẹq mellan orden. Uttrycket ’El ’Elohịm Jehwạh förekommer en gång i Ps 50:1. Lat.: fortịssimus Dẹus Dọminus, fortịssimus Dẹus Dọminus, ”Den mäktigaste (starkaste) Guden, Jehova, den mäktigaste (starkaste) Guden, Jehova”. Det första ordet i det hebr. uttrycket, ’El, har vi återgett ”den Gudomlige”. Det kan också återges ”Gud”, ”den Mäktige (den Starke)”.
^ ”Om”. El.: ”Och om”, LXXVg; saknas i M.
^ El.: ”Vad har ni gemensamt med Jehova ...?” el.: ”Vad har ni och Jehova ... gemensamt?” Ordagr.: ”Vad [är det] för er och för Jehova ...?” Ett hebr. idiom; ett avvisande sätt att fråga på som antyder en invändning (en protest). Se Tillägg 7B.
^ El.: ”[utövar] tillbedjan [av Jehova]”. Hebr.: ‛avodhạth; grek.: latreian, ”helig tjänst”. Jfr not till 2Mo 3:12.
^ Enligt den efterföljande förklaringen kallades altaret förmodligen ”Vittne”. Sy tillägger ”vittnesaltare” (”kallade sedan altaret Vittnesaltare”).
