Johannes 5:1–47

 Efter detta inföll en av judarnas högtider,*+ och Jesus gick upp till Jerusalem.  Nu finns det i Jerusalem vid fårporten+ en damm som på hebreiska kallas Betsạta;* den har fem pelargångar.  I dessa låg en mängd sjuka, blinda, ofärdiga* och några med förtvinade lemmar. 4 * ––––  Men där var en man som hade haft sin sjukdom i trettioåtta år.  När Jesus såg honom ligga där och var medveten om att han redan hade varit sjuk en lång tid,+ sade han till honom: ”Vill du bli frisk?”+  Den sjuke svarade honom: ”Herre, jag har ingen som kan sänka ner mig i dammen när vattnet rörs upp, utan medan jag är på väg stiger en annan ner före mig.”  Jesus sade till honom: ”Stig upp, lyft upp din bår och gå.”+  Då blev mannen genast frisk, och han lyfte upp sin bår och började gå omkring. Nu var det sabbat den dagen.+ 10  Därför började judarna säga till den botade mannen: ”Det är sabbat, och du har inte lov+ att bära båren.” 11  Men han svarade dem: ”Just han som gjorde mig frisk sade till mig: ’Lyft upp din bår och gå.’” 12  De frågade honom: ”Vem är den människan som sade till dig: ’Lyft upp den och gå’?” 13  Men mannen som hade gjorts frisk visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var en folkskara på platsen. 14  Efter detta träffade Jesus honom i templet och sade till honom: ”Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, för att något värre inte skall hända dig.” 15  Mannen gick bort och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16  Och på grund av detta började judarna förfölja+ Jesus, därför att han gjorde dessa ting på en sabbat. 17  Men han svarade dem: ”Min Fader arbetar ännu i denna stund, och även jag arbetar.”+ 18  Därför inriktade sig faktiskt judarna ännu mer på att komma åt att döda honom,+ eftersom han inte bara bröt sabbaten utan också kallade Gud sin egen Fader+ och därmed jämställde sig med Gud.+ 19  Till svar sade Jesus* därför vidare till dem: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något alls av sig själv,* utan bara vad han ser Fadern göra.+ Ty vad denne än gör – detta gör också Sonen på samma sätt. 20  Ty Fadern är fäst vid* Sonen+ och visar honom allt vad han själv gör, och han skall visa honom gärningar större än dessa, för att ni skall förundra er.+ 21  Ty alldeles som Fadern väcker upp de döda och gör dem levande,+ så gör också Sonen levande vilka han vill.+ 22  Fadern dömer nämligen ingen alls, utan han har anförtrott all rättskipning åt Sonen,+ 23  för att alla skall ära Sonen+ alldeles som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte Fadern, som har sänt honom.+ 24  Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv,+ och han kommer inte under domen, utan har gått över från döden till livet.+ 25  Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den stund kommer, och den är här nu, när de döda+ skall höra Guds Sons röst+ och de som ger akt* skall leva.+ 26  Ty alldeles som Fadern har liv i sig själv,*+ så har han gett också åt Sonen att ha liv i sig själv.+ 27  Och han har gett honom myndighet att hålla dom,+ eftersom han är Människoson.+ 28  Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer då alla som är i minnesgravarna+ skall höra hans röst 29  och komma ut, de som har gjort det som är gott till en livets uppståndelse,+ de som har bedrivit det som är ont till en domens uppståndelse.*+ 30  Jag kan inte göra något alls av mig själv;* alldeles som jag hör dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig,+ eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja+ som har sänt mig. 31  Om jag själv vittnar+ om mig är mitt vittnesbörd inte sant.+ 32  Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det vittnesbörd han bär+ om mig är sant. 33  Ni har skickat män till Johannes, och han har vittnat för sanningen.+ 34  Jag godtar emellertid inte vittnesbördet från en människa, utan jag säger detta för att ni skall bli räddade.+ 35  Den mannen var en brinnande och lysande lampa, och för en kort stund ville ni gärna fröjda er mycket i hans ljus.+ 36  Men jag har det vittnesbörd som är större än det Johannes gav, ty just de gärningar som min Fader har gett mig i uppdrag att fullborda, själva de gärningar som jag gör,+ vittnar om mig att Fadern har sänt ut mig. 37  Vidare har Fadern, som har sänt mig, själv vittnat om mig.+ Ni har inte någonsin vare sig hört hans röst eller sett hans gestalt;+ 38  och hans ord har ni inte kvar i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt ut. 39  Ni undersöker Skrifterna,+ därför att ni menar att ni med hjälp av dem skall ha evigt liv; och det är just dessa som vittnar om mig.+ 40  Och ändå vill ni inte komma till mig för att få liv.+ 41  Jag tar inte emot ära av människor,+ 42  men jag vet mycket väl att ni inte har Guds kärlek* i er.+ 43  Jag har kommit i min Faders namn,+ men ni tar inte emot mig; om någon annan skulle komma i sitt eget namn, då skulle ni ta emot honom. 44  Hur kan ni tro, när ni tar emot ära+ av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden?*+ 45  Tänk inte att jag skall anklaga er hos Fadern; det finns en som anklagar er, Mose,+ som ni har satt ert hopp till. 46  Ja, om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för han skrev om mig.+ 47  Men om ni inte tror på hans skrifter,+ hur skall ni då kunna tro på mina uttalanden?”

Fotnoter

”en av judarnas högtider”, P66,75ABD; אC: ”judarnas högtid”, med bestämd artikel framför ordet för ”högtid” i grek.
”Betsata”, א; P75BVg: ”Betsaida” (som betyder ”jägarhus” el. ”fiskarhus”); ACSyc,hi,pArm: ”Betesda” (som betyder ”barmhärtighetens hus”).
El.: ”halta”, ”lama”.
V. 4 saknas i P66,75אBDVgSyc; AItVgcSyhi,pArm tillägger: ”Ty en Herrens [J9,22,23: ”Jehovas”] ängel brukade tid efter annan stiga ner i dammen och röra upp vattnet; den förste som då steg ner efter det att vattnet hade rörts upp brukade bli frisk oavsett vilken sjukdom han led av.”
”Jesus”, P66אAVg; P75B: ”han”.
El.: ”av egen ingivelse”, ”på eget initiativ”.
El.: ”hyser tillgivenhet för”. Grek.: filei.
Ordagr.: ”de som har hört”.
El.: ”i sig själv har livets gåva”. Se Rom 6:23.
”en domens uppståndelse”. Grek.: anạstasin krịseōs; lat.: resurrectiọnem iudịcii.
El.: ”av egen ingivelse”, ”på eget initiativ”.
El.: ”någon kärlek till Gud”.
”Guden”, אADItVgSyc,h,hi,p; saknas i P66,75B.