Job 34:1–37

34  Och Ẹlihu fortsatte att svara och sade:   ”Hör mina ord, ni visa,och lyssna på mig, ni som vet.   Ty örat prövar orden,+liksom gommen smakar på maten när man äter.+   Låt oss välja ut det som är rätt,låt oss tillsammans ta reda på vad som är gott.   Ty Job har sagt: ’Jag har rätt,+men Gud* har tagit bort min rätt.+   Ljuger jag om min rätt?Mitt djupa sår är obotligt, fast det inte finns någon överträdelse.’+   Vilken kraftfull man* är som Job,+som dricker hån som vatten?+   Han slår följe med dem som gör det ondaoch vandrar med gudlösa män.+   Ty han säger: ’En kraftfull man har ingen nytta+ avatt han söker vinna Guds* välvilja.’ 10  Därför, hör på mig, ni män med förståndigt hjärta.+Det vare fjärran från den sanne Guden* att handla ondskefullt+och från den Allsmäktige att handla orätt!+ 11  Ty han vedergäller jordemänniskan* efter hennes handlingssätt+och låter det gå mannen* i enlighet med hans stig. 12  Nej, sannerligen, Gud* handlar inte ondskefullt,+den Allsmäktige vränger inte rätten.+ 13  Vem har tilldelat honom jorden,vem har satt honom över hela det fruktbara landet?* 14  Om han riktade sitt hjärta mot någonoch samlade dennes ande och andedräkt till sig,+ 15  skulle allt kött ge upp andan på en gångoch jordemänniskan* vända åter till stoftet.*+ 16  Hör detta, om du har förstånd,lyssna till ljudet av mina ord. 17  Skall verkligen den styra som hatar rättvisa?+Eller en mäktig som är rättfärdig, skall du förklara honom skyldig?+ 18  Säger man* ’din odugling’* till en kung,’ni ondskefulla’ till de förnäma?+ 19  Det finns En som inte är partisk för furstaroch inte tar mer hänsyn till den förnäme än till den ringe,+ty de är alla hans händers verk.+ 20  I ett ögonblick dör de,+ ja mitt i natten.+Folket vacklar fram och tillbaka och försvinner,de mäktiga går bort, men inte genom någons hand.+ 21  Ty hans ögon vakar över människans* vägar,+han ser alla hennes steg. 22  Det finns inget mörker och ingen djup skuggadär de som gör det onda kan gömma sig.+ 23  Ty Gud* fastställer ingen bestämd tid för människan*då hon skall komma inför honom* för att bli dömd. 24  Han krossar mäktiga+ utan rannsakningoch sätter andra i deras ställe.+ 25  Ty han känner deras gärningar,+och han störtar dem om natten, och de krossas.+ 26  Han slår dem som ondskefullapå en plats där alla kan se det,+ 27  därför att de har vänt sig bort från att följa honom+och inte har aktat på någon av hans vägar;+ 28  därigenom har de fått den ringes rop att gå till honom,och så hör han de nödställdas rop.+ 29  När han ger ro, vem kan då fördöma honom?Och när han döljer sitt ansikte,+ vem kan då se honom,vare sig det gäller en nation+ eller en människa?* 30  Så är det för att en avfällig människa inte skall regera+och det inte skall finnas snaror+ för folket. 31  Ty skall någon verkligen säga till Gud:’Jag har burit mitt straff, fast jag inte handlar fördärvligt;+ 32  undervisa mig du om det jag inte kan se;om jag har begått någon orättfärdighet,kommer jag inte att göra det igen’?+ 33  Skall han gottgöra det enligt din önskan, eftersom du avvisar hans dom?Det är du som väljer, inte jag.Ja, säg vad du vet. 34  Män med förståndigt hjärta*+ skall säga till mig,ja, visa män som lyssnar på mig: 35  ’Job talar utan kunskap,+hans ord visar att han inte har insikt.’ 36  Min fader, låt Job bli prövad* till det ytterstaför sina svar bland män som gör det som är ont.+ 37  Ty han fogar uppror till sin synd,+han slår ihop händerna bland oss och talar oupphörligt ord mot den sanne Guden!”*+

Fotnoter

”men Gud”. Hebr.: we’Ẹl.
”kraftfull (fysiskt stark) man”. Hebr.: ghẹver.
”Guds”. Hebr.: ’Elohịm; LXX: ”Jehovas”.
”från den sanne Guden”. Hebr.: la’Ẹl; LXX har ”Jehova” i denna del av versen. Se Tillägg 1G.
”jordemänniskan”. Hebr.: ’adhạm.
”mannen”. Hebr.: ’ish.
”Gud”. Hebr.: ’El; LXX: ”Jehova”.
”det fruktbara landet”. Hebr.: tevẹl; lat.: ọrbem, ”runden (cirkeln)”, dvs. jordens rund.
”och jordemänniskan”. Hebr.: we’adhạm.
El.: ”bli jord igen”.
”Säger man”. Ordagr.: ”Är det ett sägande”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus constructus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
”’din odugling’”. Ordagr.: ”’Belial!’”
El.: ”vars och ens”. Hebr.: ’ish.
Ordagr.: ”han”.
Hebr.: ’ish.
Ordagr.: ”Gud”. Hebr.: ’El.
El.: ”en jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
El.: ”Män med ett gott motiv”. Ordagr.: ”Män med hjärta”.
El.: ”O att Job måtte bli prövad”.
”mot den sanne Guden”. Hebr.: la’Ẹl. Se Tillägg 1G.