Job 33:1–33

33  Men hör nu, Job, vad jag har att säga,* det ber jag dig,och lyssna till alla mina ord.*   Jag ber dig, se! Jag måste öppna min mun,min tunga och min gom+ måste tala.   Det jag säger kommer från ett rättrådigt hjärta,+och mina läppar framför uppriktigt det jag vet.+   Det är Guds ande* som har gjort mig,+den Allsmäktiges andedräkt gav mig liv.+   Svara mig om du kan,ställ upp ord inför mig; inta din ställning.   Se, inför den sanne Guden är jag som du,+också jag blev formad av lera.+   Se, inget skräckinjagande hos mig skall skrämma dig,och inget tryck+ från mig skall vila tungt på dig.   Men du har sagt för mina öron,ja, jag hörde ljudet av orden:   ’Jag är ren och utan överträdelse,+jag är fläckfri och utan missgärning.+ 10  Se, han finner orsaker till att motstå mig,han räknar mig som sin fiende.+ 11  Han sätter mina fötter i stocken,+han vaktar på alla mina stigar.’+ 12  Se, i detta har du inte rätt,+ svarar jag dig,ty Gud* är långt mer än en dödlig människa.+ 13  Varför tvistar du med honom+för att han inte besvarar alla dina ord?+ 14  Ty Gud* talar både enoch två gånger+ – även om man inte bryr sig om det – 15  i en dröm,+ en syn+ om natten,när djup sömn faller över människor,när de slumrar på sängen.+ 16  Då öppnar han människornas öron+och sätter sitt sigill på förmaningen till dem 17  för att vända bort människan* från hennes gärningar+och hålla stolthet+ borta från den kraftfulle mannen.* 18  Han håller tillbaka hans själ från gravens djup*+och hans liv från att förgås genom ett kastvapen.*+ 19  Han blir tillrättavisad med smärtor på sin säng,och striden i benen i hans kropp är ihållande. 20  Och hans liv får honom att vämjas vid brödet+och hans själ vid den läckra maten. 21  Hans kött tynar bort och syns inte mer,och benen i hans kropp, vilka man inte såg, blir blottade. 22  Hans själ närmar sig gravens djup+och hans liv dem som vållar död.* 23  Om det finns en budbärare* för honom,en talesman,* en av tusen,som kan tala om för människan vad som är rättrådigt,* 24  då visar han honom ynnest och säger:’Låt honom slippa stiga ner i gravens djup!+Jag har funnit en lösen!*+ 25  Må hans kropp* bli friskare än i ungdomen,+må han vända åter till sin ungdomskrafts dagar.’+ 26  Han skall bönfalla Gud* om att Han skall visa honom välvilja,+och han skall få se Hans ansikte med jubelrop,och Han skall ge rättfärdigheten* tillbaka till den dödliga människan.* 27  Han skall sjunga för människor och säga:’Jag har syndat+ och förvrängt det som är rättrådigt,och det var inte rätt av mig. 28  Han har friköpt min* själ från att försvinna i gravens djup,+mitt liv skall se ljuset.’ 29  Se, allt detta gör Gud*både två och tre gånger med en kraftfull man 30  för att föra hans själ tillbaka från gravens djup,+så att han kan upplysas med livets* ljus.*+ 31  Lyssna, Job, hör på mig!Var tyst, så skall jag fortsätta att tala. 32  Om det finns något att säga, så svara mig;tala, för jag vill gärna att du har rätt. 33  Om inte, är det du som skall lyssna på mig.+Var tyst, så skall jag lära dig vishet.”

Fotnoter

”mina ord”. Hebr.: devarạj.
”vad jag har att säga”. Ordagr.: ”mina ord”. Hebr.: millạj.
”Det är Guds ande”. Hebr.: ruach-’Ẹl.
”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
”Gud”. Hebr.: ’El.
”från den kraftfulle (fysiskt starke) mannen”. Hebr.: miggẹver.
El.: ”en jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
”gravens djup”. Ordagr.: ”gropen”.
”från att förgås genom ett kastvapen”. BHK föreslår texträttelser som ger läsarten: ”från att gå över i (till) Sheol”, så att uttrycket blir en parallell till ”från gravens djup” i första delen av versen.
”dem som vållar död”. Genom en rättelse av M: ”de döda”; el.: ”de dödas plats”.
El.: ”en ängel”. Lat.: ạngelus.
El.: ”en tolk”.
”vad som är rättrådigt”. El.: ”hennes rättrådighet”, M; LXX: ”[om han ... omtalar ...] sin egen klandervärdhet och påvisar sitt oförstånd”.
El.: ”en lösepenning”. Ordagr.: ”något som övertäcker”. Hebr.: khọfer (av kafạr, ”täcka över”).
Ordagr.: ”kött”.
”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah; LXX: ”Jehova”.
Ordagr.: ”sin rättfärdighet”.
”till den dödliga människan”. Hebr.: le’enọ̄sh.
”min”, MLXXSy; MmarginalTVg: ”hans”.
”Gud”. Hebr.: ’El.
”livets”. El.: ”de levandes”.
Enl. M; Sy: ”så att han kan se ... ljus”.