Job 29:1–25

29  Och Job fortsatte sin ordspråksmässiga framställning och sade:   ”Om jag ändå hade det som i forna månmånader,+som i de dagar då Gud* skyddade mig;+   då han lät sin lampa lysa över mitt huvud,då jag vandrade genom mörker vid hans ljus;+   som jag hade det i min krafts dagar,+då den förtroliga vänskapen med Gud var i mitt tält;+   då den Allsmäktige ännu var med mig,då mina tjänare var runt omkring mig;   då jag badade mina fötter i smöroch klippan tömde ut strömmar av olja åt mig;*+   då jag gick ut till stadsporten+och intog min plats på torget!+   Pojkarna såg mig och gömde sig,de ålderstigna reste sig och blev stående.+   Furstar höll tillbaka sina ord,de lade handen på munnen.+ 10  Ledarnas röst tystnade,deras tunga klibbade vid gommen.+ 11  Ty örat hörde och prisade mig lycklig,ögat såg och bar vittnesbörd om mig. 12  Ty jag undsatte den nödställde som ropade på hjälp+och den faderlöse och den som ingen hjälpare hade.+ 13  Den som var nära att förgås välsignade+ mig,och änkans hjärta gladde jag.+ 14  I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad.+Min rättvisa var som en överklädnad och en turban. 15  Jag var ögon åt den blinde,+jag var fötter åt den halte. 16  Jag var en far för de fattiga,+och jag undersökte den okändes rättssak.+ 17  Jag krossade ogärningsmannens käkben+och ryckte* rovet från hans tänder. 18  Och jag sade: ’I mitt näste* skall jag ge upp andan,+och mina dagar skall bli talrika som sandkornen.+ 19  Min rot är öppen för vatten,+daggen övernattar på mina grenar. 20  Min härlighet är ständigt ny,och med bågen i min hand skjuter jag gång på gång.’ 21  De lyssnade på mig och väntade,och de brukade tiga när jag gav råd.+ 22  När jag hade talat brukade de inte säga något mer,mina ord dröp ständigt över dem.+ 23  Ja, de väntade på mig som på regn,+de spärrade upp sin mun som efter vårregn.+ 24  Log jag mot dem kunde de inte tro det,och de dämpade inte mitt ansiktes ljus.+ 25  Jag valde väg åt dem och satt som överhuvud,jag bodde som en kung bland sina trupper,+som en som tröstar de sörjande.+

Fotnoter

”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
Ordagr.: ”och klippan tömdes ut som strömmar av olja hos mig”.
”ryckte”, genom en texträttelse; M: ”kastade”.
”I mitt näste”. Möjligen: ”På min ålderdom”, i överensstämmelse med LXX.