Job 23:1–17
23 Då svarade Job och sade:
2 ”Även i dag är mina tankar+ upproriska.*Min hand är tung på grund av min suckan.
3 Om jag bara visste var jag kunde finna honom!+Jag skulle gå ända fram till hans boning.+
4 Jag skulle lägga fram min sak inför* honom,jag skulle fylla min mun med motargument.
5 Jag skulle få veta vilka ord han svarar mig med,jag skulle överväga vad han säger till mig.+
6 Skulle han strida mot mig med stor kraft?Nej! Han skulle ge akt på mig.+
7 Där kommer den rättrådige att rätta till sitt förhållande till honom,och jag skulle för alltid gå säker för min domare.*
8 Se, jag går mot öster, men han är inte där;tillbaka igen, men jag kan inte urskilja honom;+
9 mot norr* där han verkar, men jag skådar honom inte;han* tar av mot söder,* men jag ser honom inte.
10 Ty han känner den väg jag vandrar.+När han har prövat mig, kommer jag ut ur prövningen som guld.+
11 Min fot har följt i hans spår,*jag har hållit mig till hans väg utan att vika av.+
12 Jag viker inte av från hans läppars bud.+Jag har förvarat hans muns ord som en skatt,+ mer än vad som är mig föreskrivet.
13 Men han håller fast vid sin tanke,* och vem kan hindra honom?+Och om hans själ önskar något, handlar han därefter.+
14 Ty han fullbordar det som är föreskrivet för mig,+och det är många sådana ting hos honom.
15 Därför känner jag mig bestört på grund av honom,jag tänker efter och känner skräck för honom.+
16 Ja, det är Gud* som har gjort mitt hjärta försagt,+den Allsmäktige har gjort mig bestört.+
17 Ty jag har inte tystats av mörkreteller därför att dunkel täckt mitt ansikte.
Fotnoter
^ El.: ”Mitt bekymmer är ständigt präglat av upproriskhet.”
^ El.: ”för min motpart i rätten”, genom en texträttelse.
^ El.: ”till vänster”.
^ ”jag”, SyVg.
^ El.: ”åt höger”.
^ Ordagr.: ”steg [sing.]”, M; LXX: ”befallningar (bud)”.
^ El.: ”han har en enda tanke”.
^ ”Ja, det är Gud”. Hebr.: we’Ẹl.