Job 23:1–17

23  Då svarade Job och sade:  ”Även i dag är mina tankar+ upproriska.*Min hand är tung på grund av min suckan.   Om jag bara visste var jag kunde finna honom!+Jag skulle gå ända fram till hans boning.+   Jag skulle lägga fram min sak inför* honom,jag skulle fylla min mun med motargument.   Jag skulle få veta vilka ord han svarar mig med,jag skulle överväga vad han säger till mig.+   Skulle han strida mot mig med stor kraft?Nej! Han skulle ge akt på mig.+   Där kommer den rättrådige att rätta till sitt förhållande till honom,och jag skulle för alltid gå säker för min domare.*   Se, jag går mot öster, men han är inte där;tillbaka igen, men jag kan inte urskilja honom;+   mot norr* där han verkar, men jag skådar honom inte;han* tar av mot söder,* men jag ser honom inte. 10  Ty han känner den väg jag vandrar.+När han har prövat mig, kommer jag ut ur prövningen som guld.+ 11  Min fot har följt i hans spår,*jag har hållit mig till hans väg utan att vika av.+ 12  Jag viker inte av från hans läppars bud.+Jag har förvarat hans muns ord som en skatt,+ mer än vad som är mig föreskrivet. 13  Men han håller fast vid sin tanke,* och vem kan hindra honom?+Och om hans själ önskar något, handlar han därefter.+ 14  Ty han fullbordar det som är föreskrivet för mig,+och det är många sådana ting hos honom. 15  Därför känner jag mig bestört på grund av honom,jag tänker efter och känner skräck för honom.+ 16  Ja, det är Gud* som har gjort mitt hjärta försagt,+den Allsmäktige har gjort mig bestört.+ 17  Ty jag har inte tystats av mörkreteller därför att dunkel täckt mitt ansikte.

Fotnoter

El.: ”Mitt bekymmer är ständigt präglat av upproriskhet.”
El.: ”mot”. Jfr not till 1Mo 10:9, ”i opposition mot”.
El.: ”för min motpart i rätten”, genom en texträttelse.
El.: ”till vänster”.
”jag”, SyVg.
El.: ”åt höger”.
Ordagr.: ”steg [sing.]”, M; LXX: ”befallningar (bud)”.
El.: ”han har en enda tanke”.
”Ja, det är Gud”. Hebr.: we’Ẹl.