Job 21:1–34

21  Då svarade Job och sade:  ”Lyssna uppmärksamt till mina ord,och låt detta bli er tröst.   Ha tålamod med mig och låt mig tala,och när jag har talat kan ni håna mig.+   Är det för människor jag har uttryckt mitt bekymmer?Varför skulle min ande inte bli otålig?   Vänd er* mot mig och stirra i förundran,lägg handen på munnen.+   Ja, när jag tänker på det blir jag bestört,en rysning griper mitt kött.   Varför får de ondskefulla leva,+åldras och bli överlägsna i fråga om förmögenhet?+   Deras avkomma slår sig ner hos dem, i deras närhet,och deras ättlingar inför deras ögon.   Deras hus har frid och är fria från skräck,+Guds* käpp är inte över dem. 10  Deras tjurar betäcker och spiller inte sin säd,deras kor kalvar+ och får inte missfall. 11  Sina unga pojkar släpper de lösa som en småboskapshjord,och deras barn skuttar omkring. 12  De sjunger till tamburin och lyra+och gläder sig vid pipans ljud. 13  De tillbringar sina dagar i vällevnad,+men på ett ögonblick far de ner till Sheọl. 14  Och de säger till den sanne Guden: ’Vänd dig bort från oss!+Vi vill inte ha kunskap om dina vägar.+ 15  Vem är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom,*+och vilken nytta har vi av att bönfalla honom?’+ 16  Se! Deras välbefinnande är inte i deras egen hand.+De ondskefullas planer är fjärran från mig.+ 17  Hur ofta slocknar de ondskefullas lampa,+och hur ofta kommer deras ofärd över dem?Hur ofta delar han i sin vrede ut tillintetgörelse?+ 18  Blir de som halm för vinden,*+lika agnar som stormvinden stjäl? 19  Det onda någon gör förvarar Gud* åt dennes söner.+Han vedergäller honom, så att han får känna det.+ 20  Hans ögon skall se hans förfall,och han skall dricka av den Allsmäktiges raseri.+ 21  Vilken glädje kommer han att ha av sitt hus när han är borta,när hans månaders antal har skurits itu?+ 22  Kan man lära Gud* kunskap,+Han som dömer de höga?+ 23  Den ene dör medan han har fullt tillräckligt att klara sig med,+när han är fullständigt bekymmersfri och sorglös, 24  när hans lår är fulla av fetmaoch märgen i hans ben är saftig. 25  Och den andre dör med bitter själutan att ha ätit av det goda.+ 26  Tillsammans lägger de sig i stoftet,+och larver bildar ett täcke över dem.+ 27  Se! Jag känner era tankaroch era planer – att ni skulle vilja bruka våld mot mig.+ 28  Ty ni säger: ’Var är den förnämes hus,och var är de ondskefullas tält, deras boningar?’+ 29  Har ni inte frågat dem som färdas på vägarna?Granskar ni inte noga deras vittnesbörd, 30  att på ofärdens dag blir den som är ond skonad,+på förgrymmelsens dag blir han befriad?* 31  Vem säger honom rakt i ansiktet hur hans väg är?+Och vem vedergäller honom vad han har gjort?+ 32  Men han förs till begravningsplatsen,+och över gravhögen* vakar man. 33  För honom smakar regnflodsdalens jordkokor sött,+och hela mänskligheten* drar han efter sig;+otaliga är de som var före honom. 34  Hur tom är inte den tröst ni försöker ge mig,+era svar är bara uttryck för trolöshet!”

Fotnoter

Ordagr.: ”Vänd era ansikten”.
”Guds”. Hebr.: ’Elọ̄ah. Se not till 3:4.
El.: ”vi skulle tillbe (dyrka) honom (ägna honom helig tjänst)”. Hebr.: na‛avdhẹnnu.
”vinden”. Hebr.: rụach; grek.: anẹmou; lat.: vẹnti.
”Gud”. Hebr.: ’Elọ̄ah.
”Gud”. Hebr.: hal’Ẹl. Se not till 22:2, ”för Gud”.
”blir han befriad”, genom en texträttelse; M: ”blir de (bort)förda”; jfr v. 32.
El.: ”en hög kärvar”.
”hela mänskligheten”. El.: ”varje jordemänniska”. Hebr.: kol-’adhạm.