Jesaja 5:1–30

 Låt mig sjunga, det ber jag, till min älskade min älskades sång om hans vingård.+ Min älskade hade en vingård på en bördig bergssluttning.*  Och han grep sig an med att gräva upp den och att rensa den från stenar och att plantera en utsökt röd vinstock i den och att bygga ett torn i dess mitt.+ Och han högg också ut en vinpress i den.+ Och han hoppades ständigt att den skulle frambringa vindruvor,+ men den frambringade så småningom vilddruvor.*+  ”Och nu, ni Jerusalems invånare* och ni Judas män,* jag ber er, döm mellan mig och min vingård.+  Vad mer kan göras för min vingård som jag inte redan har gjort i den?+ Hur kommer det sig – jag hoppades att den skulle frambringa vindruvor, men den frambringade så småningom vilddruvor?  Och nu, ber jag er, låt mig kungöra för er vad jag gör med min vingård: Dess häck+ tar jag bort, så att den blir till något som skall brännas upp.+ Dess stenmur bryter jag ner, så att den blir till en plats som trampas ner.+  Och jag skall låta den ligga öde.+ Den skall inte beskäras, och den skall inte hackas upp.+ Och den skall växa igen med törniga buskar och ogräs;+ och jag skall befalla molnen att inte låta något regn falla över den.+  Ty härarnas Jehovas vingård+ är Israels hus, och Judas män är den plantering som han höll kär.+ Och han hoppades ständigt på rätt,*+ men se – lagbrott;* på rättfärdighet, men se – nödrop.”+  Ve dem som lägger hus till hus+ och dem som fogar åker till åker, tills det inte finns mer rum+ och ni har kommit att bo helt för er själva i landet!  För mina öron har härarnas Jehova svurit att många hus skall bli något man häpnar över: stora och vackra, men utan invånare.+ 10  Ty en vingård på hela tio plogland*+ ger endast ett batmått,*+ och ett helt homermått* utsäde ger endast ett efamått.*+ 11  Ve dem som stiger upp tidigt på morgonen för att söka efter starka drycker,+ dem som dröjer sig kvar till sent i kvällsmörkret, så att vinet hettar upp dem!+ 12  Och det visar sig vara lyra och harpa, tamburin och flöjt och vin vid deras festmåltider;+ men Jehovas gärningar betraktar de inte, och hans händers verk ser de inte.+ 13  Därför skall mitt folk tvingas gå i landsflykt, ty de saknar kunskap;+ och deras härliga blir uthungrade män,*+ och deras larmande hop blir uttorkad av törst.+ 14  Därför har Sheọl* gjort sin själ* rymlig och spärrat upp sitt gap utan gräns;+ och det som är praktfullt i henne,* också hennes folkhop och hennes larm och den jublande, skall fara ner i det.+ 15  Och jordemänniskan skall bli nerböjd, och mannen skall bli förnedrad, och de högas ögon skall bli förnedrade.+ 16  Och härarnas Jehova skall bli upphöjd genom sin dom,+ och den sanne Guden,* den Helige,+ skall helga sig genom rättfärdighet.+ 17  Och bagglammen skall beta som på sin betesmark; och välgödda djurs öde platser skall bofasta främlingar* förtära.+ 18  Ve dem som drar fram missgärning med osanningens rep och synd som med vagnslinor;+ 19  dem som säger: ”Må hans verk skynda sig; så må det då komma med hast,* så att vi kan se det; och må det som Israels Helige har beslutat närma sig och komma, så att vi kan lära känna det!”+ 20  Ve dem som säger att gott är ont och ont är gott,+ dem som framställer mörker som ljus och ljus som mörker, dem som framställer bittert som sött och sött som bittert!+ 21  Ve dem som är visa i sina egna ögon och omdömesgilla i sin egen inbillning!+ 22  Ve dem som är väldiga i fråga om att dricka vin och de män som har handlingskraft till att blanda starka drycker,+ 23  dem som förklarar den ondskefulle rättfärdig för mutor+ och som tar bort den rättfärdiges* rättfärdighet* från honom!+ 24  Därför, alldeles som en eldstunga förtär halmstrån+ och alldeles som torrt gräs sjunker ner i lågorna, så skall deras rot bli som en unken lukt,+ och deras blomma skall stiga upp som damm, eftersom de har förkastat härarnas Jehovas lag,+ och det som Israels Helige har sagt har de ringaktat.+ 25  Därför har Jehovas vrede upptänts mot hans folk, och han räcker ut sin hand mot dem och slår dem.+ Och bergen skall darra,+ och deras döda kroppar skall bli som avskrädet mitt på gatorna.+ I betraktande av allt detta har hans vrede inte vänt tillbaka, utan hans hand är alltjämt uträckt. 26  Och han har rest upp en signal för en stor nation* i fjärran,+ och han har visslat på den vid jordens yttersta ände;+ och se, med hast, snabbt, skall den komma.+ 27  Ingen är trött, och ingen snavar bland dem.* Ingen är dåsig, och ingen sover. Och bältet kring deras länder skall inte öppnas, och remmarna på deras sandaler skall inte slitas itu; 28  ty deras pilar är vässade och alla deras bågar är spända.+ Deras hästars hovar skall aktas som flinta+ och deras vagnshjul som en stormvind.+ 29  Deras rytande är som ett lejons, ja, de ryter som manprydda unga lejon.+ Och de morrar och griper tag i rovet och för bort det i säkerhet, och det kommer inte att finnas någon befriare.+ 30  Och på den dagen skall de morra över det likt havets morrande.+ Och man skall betrakta landet, och se, där är kvalfullt mörker;+ och till och med ljuset har förmörkats på grund av regndropparna som faller på det.

Fotnoter

Ordagr.: ”på ett horn, en son av olja”.
”vilddruvor”. El.: ”stinkande (ruttna) bär”.
Ordagr.: ”[du] Jerusalems invånare”, sing. i hebr., men använt i kollektiv betydelse.
”och ... män”. Hebr.: we’ịsh, sing., men använt i kollektiv betydelse.
El.: ”dom”, ”domslut”.
El.: ”se – avvikelse”; el.: ”se – blodsutgjutelse”.
Omkr. 22 l.
Omkr. 220 l.
Omkr. 22 l. Se Tillägg 8A.
Ett ”plogland [ordagr.: spann]” var den yta ett spann (par) oxar kunde plöja på en dag.
”sådana som är döda på grund av svält”, TSy och 2 hebr. hss.
”sin själ”. Hebr.: nafshạh; grek.: tēn psykhẹ̄n autou; lat.: ạnimam sụam. Se Tillägg 4A.
”henne”, dvs. Jerusalem (fem. i hebr.). Se v. 3.
”Sheol”, M(hebr.: she’ọ̄l)T; grek.: haidēs; syr.: shiul; lat.: infẹrnus. Se Tillägg 4B.
”och den sanne Guden”. Hebr.: weha’Ẹl. Se Tillägg 1G.
”bofasta främlingar”. El.: ”tillfälliga inbyggare”.
”säger: ’Må Jehova snabbt påskynda sina verk’”, Sy.
El.: ”oskuld”.
”den rättfärdiges”, LXXSyVg och några få hebr. hss; 1QIsaM: ”de rättfärdigas”.
”för en stor nation”. Hebr.: laggōjịm, plur. för att beteckna något stort och vidsträckt; pronomenet (”den”) och verbformen (”skall den ... komma”) är sing. i hebr. Se not till v. 27.
”bland dem”. Ordagr.: ”i den”, sing. i hebr., men använt i kollektiv betydelse.