Jesaja 2:1–22
2 Det* som Jesaja,* Amoz son, skådade i en syn angående Juda och Jerusalem:+
2 Och det skall ske i dagarnas slutskede*+ att berget med Jehovas hus+ skall bli fast grundat ovan bergens topp,+ och det skall lyftas upp ovan kullarna;+ och alla nationerna skall strömma till det.+
3 Och många folk skall gå i väg och säga: ”Kom+ och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi vill vandra* på hans stigar.”+ Ty lag skall gå ut från Sion och Jehovas ord från Jerusalem.+
4 Och han skall avkunna dom bland nationerna+ och rätta till förhållandena+ beträffande många folk.+ Och de skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.+ Nation skall inte lyfta svärd mot nation, och de skall inte mer lära sig att föra krig.+
5 Ni av Jakobs hus,* kom och låt oss vandra i Jehovas ljus.+
6 Ty du har övergett ditt folk, Jakobs hus.+ De har ju blivit uppfyllda av det som kommer från Östern,+ och de är magiutövare+ liksom filistéerna, och det finns ett överflöd av utlänningars barn hos dem.*+
7 Och deras* land är fullt av silver och guld, och det är ingen ände på deras skatter.+ Och deras land är fullt av hästar, och det är ingen ände på deras vagnar.+
8 Och deras land är fullt av värdelösa gudar.+ De böjer sig ner för sina händers verk, för det som deras fingrar har gjort.+
9 Och jordemänniskan blir nerböjd, och mannen blir förnedrad, och du kan omöjligen förlåta dem.*+
10 Gå in i klippan och göm dig i stoftet på grund av den skräck Jehova inger och undan hans praktfulla överhöghet.*+
11 Jordemänniskans högmodiga ögon skall bli förnedrade, och männens* högdragenhet skall böjas ner;+ och Jehova ensam skall bli upphöjd på den dagen.+
12 Ty det är den dag som tillhör härarnas Jehova.+ Den kommer över var och en som upphöjer sig själv och är högdragen och över var och en som är upphöjd eller förnedrad;+
13 och över alla Libanons cedrar+ som är höga och upphöjda och över alla Basans kraftiga träd;+
14 och över alla höga berg och över alla upphöjda kullar;+
15 och över varje högt torn och över varje befäst mur;+
16 och över alla Tarsisskepp+ och över alla praktfulla fartyg.*
17 Och jordemänniskans* högmod skall böjas ner, och männens högdragenhet skall bli förnedrad;+ och Jehova ensam skall bli upphöjd på den dagen.+
18 Och de värdelösa gudarna skall helt och hållet försvinna.+
19 Och man skall gå in i klippgrottor och in i jordhålor på grund av den skräck Jehova inger och undan hans praktfulla överhöghet,*+ när han reser sig för att få jorden att skälva.+
20 På den dagen skall jordemänniskan kasta bort åt näbbmössen och åt fladdermössen sina värdelösa gudar av silver och sina värdelösa gudar av guld som man har gjort åt henne, så att hon kan böja sig ner inför dem,+
21 för att gå in i klippornas hålor och in i de branta klippornas klyftor, på grund av den skräck Jehova inger och undan hans praktfulla överhöghet,*+ när han reser sig för att få jorden att skälva.
22 För er egen skull, håll er borta från jordemänniskan, vars andedräkt* är i hennes näsborrar,+ ty på vilken grund är hon att räkna med?+
Fotnoter
^ El.: ”Det ord”.
^ El.: ”de sista dagarna”.
^ El.: ”gå”.
^ ”Ni av Jakobs hus”. Ordagr.: ”Jakobs hus”, sing. i hebr., men verbet för ”kom” är plur. i hebr.
^ El.: ”och med utlänningars (främlingars) barn skakar de hand”, dvs. har de nära gemenskap.
^ Ordagr.: ”hans”, syftar tillbaka på ”Jakob”, nämnd i v. 5 och 6.
^ El.: ”och du förlåter dem inte”.
^ Ordagr.: ”hans överhöghets (höghets, storhets) prakt”.
^ ”männens”. Hebr.: ’anashịm, plur. av ’ish.
^ El.: ”alla praktfulla ting att beskåda”, ”alla praktfulla konstverk”.
^ ”jordemänniskans”. Hebr.: ha’adhạm. Jfr not till v. 11.
^ Se not till v. 10.
