Jeremia 8:1–22

 ”På den tiden”, lyder Jehovas uttalande, ”skall man också hämta fram Judas kungars ben och dess furstars ben och prästernas ben och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar.+  Och man skall sprida ut dem för solen och för månen och för himlens hela här, som de har älskat och som de har tjänat och som de har vandrat efter+ och som de har sökt och som de har böjt sig ner för.+ De skall inte samlas ihop, och de skall inte begravas. Som gödsel på marken skall de bli.”+  ”Och hela den kvarleva av detta onda släkte som är kvar på alla de kvarvarandes orter, dit jag har skingrat dem,+ skall föredra döden framför livet”,+ lyder härarnas Jehovas uttalande.  ”Och du skall säga till dem: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Kommer de att falla och inte resa sig igen?+ Om den ene vänder tillbaka, kommer då inte den andre också att vända tillbaka?+  Hur kommer det sig att detta folk, Jerusalem, är otroget med bestående otrohet? De har hållit fast vid svekfullhet;+ de har vägrat att vända tillbaka.+  Jag gav akt+ och lyssnade.+ Det var inte rätt, det sätt varpå de talade. Det fanns inte en människa som ångrade sin ondska+ och sade: ’Vad har jag gjort?’ Var och en vänder tillbaka till den invanda kursen,+ som en häst som störtar sig ut i striden.  Till och med storken under himlen känner sina bestämda tider;+ och turturduvan+ och tornseglaren och bulbylen iakttar noga den tid då de skall komma. Men mitt folk har inte lärt känna Jehovas dom.”’+  ’Hur kan ni säga: ”Vi är visa, och Jehovas lag är hos oss”?+ Sannerligen, se, sekreterarnas* lögnpenna*+ har inte frambringat något annat än lögn.  De visa har fått skämmas.+ De har blivit förfärade och skall fångas. Se! Jehovas ord har de förkastat – så vilken vishet har de?+ 10  Därför skall jag ge deras hustrur åt andra män, deras åkrar åt dem som sätter sig i besittning av dem;+ ty var och en, från den minste till den störste, skaffar sig orätt vinning;+ var och en, från profet till präst, handlar falskt.+ 11  Och de försöker läka dottern mitt folks sammanbrott* på ett lättvindigt sätt,*+ i det de säger: ”Det är fred! Det är fred!”* när det inte är någon fred.+ 12  Kände de skam därför att det var något avskyvärt de hade gjort?+ För det första kände de absolut inte någon skam; för det andra förstod de inte ens att känna sig förödmjukade.+ Därför skall de falla bland dem som faller. Vid den tid då uppmärksamheten riktas mot dem+ skall de snava’, har Jehova sagt.+ 13  ’Vid insamlandet skall jag göra slut på dem’,* lyder Jehovas uttalande.+ ’Det skall inte vara några druvor på vinstocken,+ och det skall inte vara några fikon på fikonträdet, och löven skall vissna. Och det som jag ger dem skall gå dem förbi.’” 14  ”Varför sitter vi stilla? Låt oss samlas och dra in i de befästa städerna+ och vara tysta där. Ty Jehova, vår Gud,* bringar oss till tystnad,*+ och han ger oss förgiftat vatten att dricka,+ därför att vi har syndat mot Jehova. 15  Man hoppades på fred, men inget gott kom,+ på en läkedomens tid, men se, förfäran!+ 16  Från Dan+ har man hört frustandet av hans hästar. Vid ljudet av hans hingstars gnäggande har hela landet börjat gunga.+ Och de kommer och förtär landet* och det som fyller det, staden och dess invånare.” 17  ”Ty se, jag sänder ormar bland er, giftormar,+ som det inte finns någon besvärjelse mot,+ och de skall bita er”, lyder Jehovas uttalande. 18  En bedrövelse som det inte finns någon bot för har stigit upp i mig.+ Mitt hjärta är sjukt. 19  Hör, dottern mitt folk ropar om hjälp från fjärran land:+ ”Är Jehova inte i Sion?+ Eller är hennes kung inte där?”+ ”Varför har de kränkt mig med sina huggna bilder, med sina tomma, utländska gudar?”+ 20  ”Skörden är förbi, sommaren är till ända; men vi, vi har inte blivit räddade!”+ 21  På grund av dottern mitt folks sammanbrott+ har jag brutit samman.+ Jag har blivit sorgsen. Häpnad har gripit mig.+ 22  Finns det ingen balsam i Gịlead?+ Eller finns det ingen läkare där?+ Varför har då inte dottern mitt folk tillfrisknat?+

Fotnoter

 El.: ”skrivarnas”, ”de skriftlärdas”.
 El.: ”lögnskrivstift”, ”lögngriffel”.
 El.: ”skada”, ”fraktur”.
 El.: ”på ett ytligt sätt”, ”bara på ytan”.
 Se not till 6:14, ”... fred”.
 ”När jag helt visst skall (skulle) samla in dem”, genom en ändring av M.
 ”vår Gud”. Hebr.: ’Elohẹ̄nu.
 El.: ”gör (har gjort) oss orörliga”, dvs. dödar oss.
 El.: ”jorden”. Hebr.: ’ẹrets.