Jeremia 6:1–30
6 Sök skydd, ni Benjamins söner, bort från Jerusalems mitt; och blås i horn*+ i Tekọa.+ Och res upp en eldsignal över Bet-Hạkkerem;+ ty en olycka har blickat ner från norr, ja ett stort sammanbrott.+
2 Dottern Sion liknade en behagfull och bortskämd kvinna.+
3 Till henne kom herdarna med sina hjordar. Mot henne slog de upp sina tält runt omkring.+ De avbetade var och en sin del.+
4 Mot henne har de helgat krig:+ ”Res er, och låt oss dra upp vid middagstiden!”+
”Ve oss, ty dagen nalkas sitt slut, ty kvällsskuggorna håller på att förlängas!”
5 ”Res er, och låt oss dra upp om natten och fördärva hennes boningstorn.”+
6 Ty detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Fäll träd*+ och kasta upp en belägringsvall mot Jerusalem.+ Hon är staden med vilken räkenskap måste hållas.+ Hon har idel förtryck i sin mitt.+
7 Liksom en cistern håller sitt vatten svalt, så håller hon sin ondska sval. Våld och skövling hörs i henne;+ sjukdom och plåga är ständigt inför mitt ansikte.
8 Ta emot tuktan,+ Jerusalem, så att min själ inte med vämjelse vänder sig bort från dig;+ så att jag inte gör dig till en ödslig ödemark,* ett obebott land.”+
9 Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”De skall helt visst göra en efterskörd på Israels kvarleva som på en vinstock.+ Räck ut din hand igen likt en som plockar druvor på vinrankorna.”
10 ”Till vem skall jag tala och ge varning, så att de hör? Se! Deras öra är oomskuret, så att de inte förmår ge akt.+ Se! Jehovas ord är föremål för deras smälek;+ de finner inte behag i det.*+
11 Och av Jehovas raseri är jag uppfylld. Jag har blivit trött av att hålla igen.”+
”Töm ut det över barnet på gatan+ och över den förtroliga kretsen av unga män på samma gång; ja, också en man* blir fångad tillsammans med sin hustru,* en gammal man tillsammans med den som har fyllt sina dagars mått.+
12 Och deras hus skall överlämnas åt andra till besittning, åkrar och hustrur på samma gång.+ Ty jag skall räcka ut min hand mot landets invånare”, lyder Jehovas uttalande.+
13 ”Ty var och en av dem, från den minste till den störste, skaffar sig orätt vinning;+ och var och en, från profet till präst, handlar falskt.+
14 Och de försöker läka mitt folks sammanbrott* på ett lättvindigt sätt,*+ i det de säger: ’Det är fred! Det är fred!’* när det inte är någon fred.+
15 Kände de skam därför att det var något avskyvärt de hade gjort?+ För det första känner de absolut inte någon skam; för det andra har de inte ens förstått att känna sig förödmjukade.+ Därför skall de falla bland dem som faller;+ vid den tid då jag håller räkenskap med dem skall de snava”, har Jehova sagt.
16 Detta är vad Jehova har sagt: ”Stanna på vägarna och se, och fråga efter de forntida stigarna, var den goda vägen nu är;+ och gå på den,+ och finn ro för era själar.”+ Men de sade gång på gång: ”Vi vill inte gå.”+
17 ”Och jag reste upp väktare över er:*+ ’Ge akt på hornets ljud!’”+ Men de sade gång på gång: ”Vi vill inte ge akt.”+
18 ”Hör därför, ni nationer! Och vet, du menighet, vad som sker bland dem.
19 Lyssna, du jord! Se, jag låter olycka komma över detta folk+ som en frukt av deras tankar,+ ty de gav inte akt på mina ord; och min lag fortsatte de att förkasta.”+
20 ”Vad betyder det för mig att du hämtar vịrak från Saba+ och finaste* kalmus från fjärran land? Era helbrännoffer är inte till välbehag,+ och era slaktoffer tilltalar mig inte.”+
21 Därför, detta är vad Jehova har sagt: ”Se, jag lägger stenar att snava på för detta folk,+ och de skall snava över dem, fäder och söner tillsammans; en granne och hans vän – de skall förgås.”+
22 Detta är vad Jehova har sagt: ”Se! Ett folk kommer från landet i norr, ja, en stor nation väcks upp från jordens mest avlägsna trakter.+
23 Bågen och kastspjutet griper de tag i.+ Det är ett grymt folk,* och de har inget medlidande. Deras röst genljuder som havet,+ och de rider på hästar.+ Det är uppställt i slagordning som en man till krig mot dig, du dotter Sion.”+
24 Vi har hört ryktet om det.* Våra händer har sjunkit.+ Kval har gripit oss, födslosmärtor som hos en barnaföderska.+
25 Gå inte ut* på fältet, och vandra inte ens på vägen; ty där är fiendens svärd; det är förskräckelse från alla håll.+
26 Du, mitt folk, min dotter, bind om dig med säckväv+ och vältra dig i aska.+ Låt din sorg bli som efter ende sonen, bitterhetens klagan;+ ty plötsligt skall skövlaren komma över oss.+
27 ”Jag har gjort dig* till en metallproberare* bland mitt folk, en som gör en grundlig undersökning;* och du skall lära känna och pröva* deras väg.+
28 De är alla de mest motspänstiga människor,*+ de går omkring som baktalare+ – de är som koppar och järn. De är allesammans fördärvliga.+
29 Blåsbälgen+ har blivit svedd.* Ur deras eld kommer bly.+ Man har luttrat och luttrat till ingen nytta, och de som är onda har inte blivit frånskilda.+
30 Förkastat silver skall man kalla dem,+ ty Jehova har förkastat dem.”+
Fotnoter
^ El.: ”shofar”. Hebr.: shōfạr.
^ ”träd”, MT; LXXSyVg: ”hennes träd”.
^ El.: ”en kuslig ödemark”.
^ ”det”, mask. i hebr.; syftar tillbaka på ”ord”, som är mask. i hebr.
^ El.: ”en äkta man”. Hebr.: ’ish.
^ El.: ”kvinna”. Hebr.: ’ishshạh.
^ El.: ”skada”, ”fraktur”.
^ El.: ”på ett ytligt sätt”, ”bara på ytan”.
^ El.: ”i det de säger: ’Fullkomlig fred!’” Ordagr.: ”genom att säga: ’Fred! Fred!’” Se not till Jes 26:3, ”i ständig frid”.
^ ”er”, MTLXXSyVg; 2 hebr. hss: ”dem”.
^ El.: ”söt (välluktande)”.
^ El.: ”Det är en grym nation”. Ordagr.: ”Grym [är] han (den, det)”, dvs. nationen el. folket.
^ El.: ”den”. Se not till v. 23.
^ ”Gå inte ut”, fem. i hebr.; riktat till ”dotter Sion” i v. 23.
^ ”och [du skall] pröva”. Hebr.: uvachantạ, av bachạn, ”pröva (metall)”.
^ ”en som gör en grundlig undersökning” (som t.ex. en som plockar druvor), genom en ändring av vokalisationen; M: ”en befäst plats”.
^ El.: ”en som prövar metall”. Hebr.: bachọ̄n.
^ ”dig”, mask. i hebr.
^ Ordagr.: ”de missmodiga av de motspänstiga”.
^ ”har flåsat (pustat)”, genom en annan härledning av det hebr. verbet.
