Jeremia 48:1–47
48 Till Moab.+ Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt:+ ”Ve Nebo,+ ty hon har skövlats! Kirjatạjim+ har fått stå med skam, har intagits. Den säkra höjden har fått stå med skam och har gripits av förfäran.+
2 Moab lovprisas inte mer.+ I Hesbon+ har de tänkt ut en olycka mot henne:* ’Kom och låt oss utrota henne, så att hon inte mer är en nation.’+
Också du, Madmen, bör tiga. Ett svärd följer efter dig.
3 Ett skri hörs från Horonạjim,+ skövling och stort sammanbrott.
4 Moab har brutits ner.+ Hennes små barn har låtit höra ett skrik.
5 Ty på vägen upp till Luhit+ går man upp under gråt – det hörs gråt. Ty på vägen ner från Horonạjim har man hört ett kvalfullt skri över sammanbrottet.+
6 Ta till flykten; för era själar* i säkerhet,+ och ni skall bli som ett enträd* i vildmarken.+
7 Eftersom du har satt din* lit till dina verk och till dina skatter, skall också du intas.+ Och Kemosh+ skall dra bort i landsflykt,+ hans präster och hans furstar på samma gång.+
8 Och skövlaren skall komma över varje stad,+ och ingen stad kan komma undan.+ Och lågslätten skall förgås och slättlandet förintas, så som Jehova har sagt.
9 Ge ett vägmärke åt Moab, ty när hon faller i ruiner skall hon dra ut;+ och hennes städer skall bli något man häpnar över, och ingen skall bo i dem.+
10 Förbannad vare den som utför Jehovas uppdrag försumligt;+ och förbannad vare den som håller tillbaka sitt svärd från blod!
11 Moab* har varit sorglös sedan sin* ungdom,+ och han förblir ostörd likt vin som fått vila på sin drägg.+ Och han har inte blivit tömd från ett kärl till ett annat, och han har inte gått i landsflykt. Det är därför han har bevarat sin smak, och hans doft har inte förändrats.
12 ’Därför, se, det kommer dagar’, lyder Jehovas uttalande, ’då jag skall sända vintappare* till honom, och de skall tappa vinet,*+ och de skall tömma hans kärl och krossa hans* stora krukor.
13 Och moabiterna skall skämmas över Kemosh,+ liksom de som är av Israels hus har fått skämmas över Betel, sin tillförsikt.+
14 Hur vågar ni säga: ”Vi är väldiga män+ och män med handlingskraft för kriget”?’
15 ’Moab har skövlats, och man har dragit upp mot hennes städer.+ Och deras yppersta unga män har gått ner till slaktningen’,+ lyder uttalandet från Kungen, vars namn är härarnas Jehova.+
16 Ofärden över moabiterna är nära, den kommer, och deras olycka kommer mycket snabbt.+
17 Alla som är runt omkring dem skall ha medkänsla med dem, ja alla som känner deras namn.+ Säg: ’Ack, sönderbruten är styrkans stav, skönhetens käpp!’+
18 Stig ner från din härlighet, och sätt dig i törst, du kvinna som bor där, dotter+ Dibon;+ ty Moabs skövlare har dragit upp mot dig. Han skall fördärva dina befästa platser.+
19 Ställ dig vid vägen och håll utkik, du kvinna som bor i Ạroer.+ Fråga honom som flyr och henne som lyckas komma undan. Säg: ’Vad har hänt?’+
20 Moab har fått stå med skam, ty hon har blivit slagen med förfäran.+ Tjut och skrik. Berätta vid Arnon+ att Moab har skövlats.
21 Och domen har kommit till slättbygdens land,+ till Holon och till Jahas*+ och över Mẹfaat,+
22 och över Dibon+ och över Nebo+ och över Bet-Diblatạjim,
23 och över Kirjatạjim+ och över Bet-Gamul och över Bet-Meon+
24 och över Kẹrijot+ och över Bosra+ och över alla städerna i Moabs land, de som är fjärran och de som är nära.
25 ’Moabs horn har huggits av,+ och hans arm har brutits sönder’,+ lyder Jehovas uttalande.
26 ’Gör honom drucken,+ ty han har uppträtt stormodigt mot Jehova;+ och Moab har vältrat sig i sina spyor+ och blivit till hån, också han.
27 Och blev inte Israel till hån för dig?*+ Eller var det bland tjuvar han* blev funnen?+ Ty du skakade på huvudet varje gång du talade om honom.
28 Överge städerna och bo på den branta klippan,+ ni Moabs invånare, och bli som duvan som bygger sitt näste på sidorna av gropens öppning.’”+
29 ”Vi har hört om Moabs stolthet+ – han är mycket högmodig – om hans högdragenhet och om hans stolthet och om hans högmod och om hans hjärtas högfärd.”+
30 ”’Jag känner till hans förgrymmelse’, lyder Jehovas uttalande, ’och så skall det inte vara; hans tomma prat+ – de kommer inte att göra så.+
31 Därför skall jag tjuta över Moab, och för hela Moab skall jag skrika.+ Över männen i Kir-Heres+ skall man jämra sig.
32 Mer än man gråter över Jaser+ skall jag gråta över dig, du Sibmas+ vinstock.+ Dina frodiga rankor har sträckt sig över havet. Till havet – till Jaser+ – har de nått. Över din sommarfrukt+ och över din druvskörd har skövlaren kastat sig.+
33 Och glädje och fröjd har tagits bort från fruktträdgården och från Moabs land.+ Och vinet har jag fått att försvinna från vinpressarna.+ Ingen skall utföra trampandet under jubelrop. Jubelropet skall inte vara något jubelrop.’”+
34 ”’Från skriket i Hesbon+ ända till Eleạle,+ ända till Jahas+ låter de höra sin röst,+ från Soar+ ända till Horonạjim,+ till Ẹglat-Selisịa;+ ty också Nimrims vatten+ skall bli blott öde trakter.
35 Och i Moab’, lyder Jehovas uttalande, ’skall jag göra slut på den som för upp ett offer på offerhöjden och den som frambär rökoffer åt sin gud.*+
36 Det är därför mitt hjärta brusar vilt som flöjter över Moab;+ och över männen i Kir-Heres+ brusar mitt hjärta vilt som flöjter. Därför skall det överflöd som han har frambringat förgås.+
37 Ty varje huvud är skalligt,+ och varje skägg är avklippt.+ På alla händer är det ristade märken,+ och på höfterna är det säckväv!’”+
38 ”’På Moabs alla tak och på hennes torg – överallt – är det klagan;+ ty jag har krossat Moab som ett kärl som ingen finner behag i’,+ lyder Jehovas uttalande.
39 ’Ack, hon har blivit förfärad!* Tjut! Ack, Moab har vänt ryggen till! Han har fått skämmas.+ Ja, Moab har blivit till hån och till förfäran för alla som är runt omkring honom.’”
40 ”Ty detta är vad Jehova har sagt: ’Se! Som en örn som slår ner,+ så skall någon breda ut sina vingar över Moab.+
41 Städerna skall intas, och hennes fästen skall erövras. Och hjärtat hos Moabs väldiga män skall på den dagen bli som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.’”+
42 ”’Och Moab skall förintas och inte mer vara ett folk,+ ty mot Jehova har han uppträtt stormodigt.+
43 Skräck och grop och fälla är över dig, du Moabs invånare’,+ lyder Jehovas uttalande.
44 ’Den som flyr på grund av skräcken skall falla i gropen; och den som kommer upp ur gropen skall fångas i fällan.’+
’Ty över henne, över Moab, skall jag låta det år komma då uppmärksamheten riktas mot dem’,+ lyder Jehovas uttalande.
45 ’I skuggan av Hesbon står de flyende utan kraft. Ty en eld skall gå ut från Hesbon,+ och en låga från Sihons+ mitt; och den skall förtära Moabs tinningar och hjässan på tumultets söner.’+
46 ’Ve dig,* Moab!+ Kemoshs+ folk har förgåtts. Ty dina söner har tagits till fånga och dina döttrar har tagits till fånga.
47 Och jag skall låta Moabs fångna vända tillbaka i dagarnas slutskede’,+ lyder Jehovas uttalande. ’Så långt domen över Moab.’”+
Fotnoter
^ ”henne”. I v. 1–9 omtalas Moab som fem. i hebr.
^ Ordagr.: ”er själ”, sing., men använt i kollektiv betydelse. Hebr.: nafshekhẹm; grek.: tas psykhạs [plur.] hymọ̄n; lat.: ạnimas [plur.] vẹstras.
^ ”ett enträd”. Innebörden i det hebr. ordet osäker; genom en rättelse i överensstämmelse med LXX: ”en vildåsna”.
^ ”din”, fem. i hebr.; riktat till Moab.
^ El.: ”Moabiterna”.
^ Mask. i hebr. Jfr not till v. 2.
^ Ordagr.: ”[kärl]tippare”.
^ Ordagr.: ”tippa (tappa) honom”.
^ Ordagr.: ”deras”, mask. plur. i hebr.; syftar på Moabs män.
^ Hebr.: Jạhtsah.
^ ”dig”, mask. i hebr.
^ ”han”, Mmarginal; M: ”hon”.
^ El.: ”åt sina gudar”. Hebr.: le’lohạw; lat.: dịis ẹius.
^ El.: ”krossad”.
^ ”dig”, mask. i hebr.
