Jeremia 46:1–28
46 Detta är vad som kom som Jehovas ord till profeten Jeremia om nationerna:+
2 Till Egypten,+ angående farao Nekos,* Egyptens kungs, militärstyrka,+ som stod vid floden Eufrat vid Kạrkemish+ och som Nebukadrẹssar, Babylons kung, besegrade under Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, fjärde år:+
3 ”Gör i ordning små och stora sköldar, och ryck fram till strid.+
4 Spänn för hästarna, och sitt upp, ni ryttare, och ställ upp er med hjälmen på. Polera lansarna. Klä er i pansarskjortor.+
5 ’Hur kommer det sig att jag har sett dem slagna med förfäran? De viker tillbaka, och till och med deras väldiga män sönderkrossas; och de flyr i panik och vänder sig inte om.+ Det är förskräckelse från alla håll’,+ lyder Jehovas uttalande.
6 ’Den snabbe må inte försöka fly, och den väldige mannen må inte försöka undkomma.+ Norrut,+ vid stranden av floden Eufrat, snavade de och föll.’+
7 Vem är denne som stiger upp som Nilen, som floderna vars vattenmassor kastar sig hit och dit?+
8 Det är Egypten som stiger upp som Nilen,+ och som floder kastar sig vattenmassorna hit och dit.+ Och det säger: ’Jag skall dra upp. Jag skall övertäcka jorden. Jag vill tillintetgöra staden och dem som bor i den.’+
9 Dra upp, ni hästar; och kör som vansinniga, ni vagnar! Och må de väldiga männen dra ut, Kush*+ och Put,+ som hanterar skölden, och Ludim,+ som hanterar och spänner bågen.
10 Och den dagen tillhör den suveräne Herren, härarnas Jehova, en hämndens dag, då han hämnas på sina motståndare.+ Och svärdet skall förtära och mätta sig och dricka sig otörstigt av deras blod, ty den suveräne+ Herren, härarnas Jehova, har ett slaktoffer+ i landet i norr, vid floden Eufrat.+
11 Dra upp till Gịlead och hämta lite balsam,+ du jungfru, dotter Egypten.+ Förgäves har du skaffat dig läkemedel i mängd. Det finns ingen läkedom för dig.+
12 Nationerna har hört om din vanära,*+ och ditt skri har uppfyllt landet.*+ Ty den ene väldige mannen har snavat över den andre.+ Tillsammans har de fallit, de båda.”
13 Det ord som Jehova talade till profeten Jeremia om att Nebukadrẹssar, Babylons kung, skulle komma för att slå Egyptens land:+
14 ”Ropa ut det i Egypten, och förkunna det i Migdol,+ och förkunna det i Nof*+ och i Tạchpanches.+ Säg: ’Ställ upp dig och gör dig beredd,+ ty ett svärd skall förtära runt omkring dig.+
15 Hur kommer det sig att dina starka har blivit bortsköljda?+ De har inte hållit stånd, ty Jehova har stött bort dem.+
16 I stort antal snavar de, ja, de faller. Och de säger till varandra: ”Res dig, och låt oss vända tillbaka till vårt folk och till våra släktingars land på grund av det våldsamt framfarande svärdet.”’
17 Där ropar de: ’Farao, Egyptens kung, är bara ett buller.+ Han har låtit högtiden gå förbi.’+
18 ’Så sant jag lever’, lyder uttalandet från Kungen, vars namn är härarnas Jehova,+ ’som Tabor+ bland bergen och som Karmel+ vid havet skall han komma.
19 Skaffa dig packning för landsflykt,+ du invånare, dotter Egypten.+ Ty Nof+ skall bli något man häpnar över, och det skall sättas i brand, så att ingen bor där.+
20 Egypten är en mycket vacker kviga. Från norr skall en stickmygga komma emot henne.*+
21 Dessutom är hennes lejda soldater i hennes mitt som gödda kalvar.+ Men också de vänder om;+ de flyr tillsammans. De kan inte hålla stånd.+ Ty deras ofärds dag har kommit över dem, den tid då uppmärksamheten riktas mot dem.’+
22 ’Ljudet av henne* är som ljudet av en orm som kryper i väg;+ ty med handlingskraft går de fram, och med yxor skall de komma mot henne, som sådana som samlar vedpinnar.*
23 De skall hugga ner hennes skog’,+ lyder Jehovas uttalande, ’ty den var ogenomtränglig. Ty de har blivit talrikare än gräshoppor,+ ja, de är utan tal.
24 Dottern Egypten+ skall känna skam. Hon skall bli given i händerna på folket från norr.’+
25 Härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Se, jag vänder min uppmärksamhet mot Amon*+ från No*+ och mot farao och mot Egypten och mot hennes gudar+ och mot hennes kungar,+ ja mot farao och mot alla som sätter sin lit till honom.’+
26 ’Och jag skall ge dem i deras hand som traktar efter deras själ* och i Nebukadrẹssars, Babylons kungs, hand+ och i hans tjänares hand; men därefter skall hon bli bebodd som i forna dagar’,+ lyder Jehovas uttalande.
27 ’Och du, min tjänare Jakob, var inte rädd, och låt dig inte slås med förfäran, Israel.+ Ty se, jag räddar dig från fjärran land och dina avkomlingar från deras fångenskaps land.+ Och Jakob skall vända tillbaka och ha ro och vara sorglös, och ingen skall skrämma honom.+
28 Var inte rädd, du min tjänare Jakob’, lyder Jehovas uttalande, ’ty jag är med dig.+ Ty jag skall företa en utrotning bland alla de nationer dit jag har skingrat dig,+ men hos dig skall jag inte företa någon utrotning.+ Likväl skall jag tukta dig i tillbörlig grad,+ och jag skall på inga villkor lämna dig ostraffad.’”+
Fotnoter
^ ”Nechaos”, LXXVg.
^ ”Kush”, M; TSy: ”kushiter”; LXX: ”etiopiernas”; Vg: ”Etiopien”.
^ El.: ”jorden”. Hebr.: ha’ạrets.
^ ”om din vanära”, MTSyVg; LXX: ”din röst”.
^ ”Nof”, M; T(aram.): Mafẹ̄s; LXXVg: ”Memfis”.
^ ”emot henne”, TLXXSy och 100 hebr. hss.
^ El.: ”Hennes röst”.
^ El.: ”som hugger ved”.
^ El.: ”Amen”. M: ’Amọ̄n, ett egyptiskt ord.
^ ”... från No”, M; TVg: ”Alexandrias ...”; LXX: ”... hennes son”; Sy: ”vattnens ...”. No är också känt som Thebe.
^ ”deras själ”. Hebr.: nafshạm; lat.: ạnimam eọrum. Se Tillägg 4A.
