Jeremia 44:1–30
44 Det ord som kom till Jeremia för alla de judar som bodde i Egyptens land,+ de som bodde i Migdol+ och i Tạchpanches+ och i Nof*+ och i Patros+ land, och det löd:
2 ”Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Ni har själva sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem+ och över alla städerna i Juda, och se, de är i dag förhärjade platser, och ingen bor där.+
3 Det är på grund av deras ondska, som de bedrev för att kränka mig, genom att gå bort och frambära rökoffer+ och tjäna andra gudar som varken de eller ni eller era förfäder har känt.+
4 Och jag fortsatte att sända alla mina tjänare profeterna till er, ja, jag steg upp tidigt och sände dem,+ och jag sade: ”Jag ber er, gör inte något så avskyvärt som detta som jag hatar.”+
5 Men de lyssnade inte,+ inte heller böjde de sitt öra till att vända om från sin ondska genom att inte frambära rökoffer åt andra gudar.+
6 Därför uttömdes mitt raseri, och min vrede, och det brann i Judas städer och på Jerusalems gator;+ och de blev till förhärjade platser, en ödslig ödemark, som i denna dag.’+
7 Och nu, detta är vad Jehova, härarnas Gud, Israels Gud, har sagt: ’Varför vållar ni era själar stor olycka,+ så att man och kvinna, barn och dibarn utrotas bland er,+ ur Judas mitt, så att ni inte lämnar kvar åt er en kvarleva?
8 Ni kränker mig ju med era händers verk genom att frambära rökoffer åt andra gudar+ i Egyptens land, dit ni drar för att bo där som främlingar, så att ni vållar er egen utrotning och så att ni blir till en förbannelse och till en smälek bland alla jordens nationer.+
9 Har ni glömt era förfäders onda gärningar+ och Judas kungars onda gärningar+ och deras hustrurs onda gärningar+ och era egna onda gärningar och era hustrurs onda gärningar,+ som de har gjort i Judas land och på Jerusalems gator?
10 Och fram till denna dag har de inte känt sig förkrossade,+ och de har inte varit rädda,+ och de har inte vandrat efter min lag+ och efter mina stadgar som jag har förelagt er och era förfäder.’+
11 Därför, detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Se, jag riktar mitt ansikte mot er till er olycka och för att utrota hela Juda.+
12 Och jag skall ta Judas kvarleva, som beslöt sig för att dra till Egyptens land och bo där som främlingar,+ och de skall alla nå sitt slut i Egyptens land.+ De skall falla för svärd; och genom hungersnöd+ skall de nå sitt slut, från den minste till den störste; genom svärd och genom hungersnöd skall de dö. Och de skall bli till en förbannelse, till något man häpnar över och till ett förbannelsens ord och till en smälek.+
13 Och jag skall hålla räkenskap med dem som bor i Egyptens land, alldeles som jag höll räkenskap med Jerusalem, med hjälp av svärd, med hungersnöd och med pest.+
14 Och det skall inte vara någon som undkommer eller överlever av den kvarleva från Juda som drar till Egyptens land+ för att bo där som främlingar, ingen som kan återvända till Judas land, som deras själ längtar att återvända till för att bo där;+ ty de kommer inte att återvända, med undantag av några undkomna.’”
15 Och alla männen, som visste att deras hustrur hade framburit rökoffer åt andra gudar,*+ och alla hustrurna, som stod där som en stor församling, och allt folket som bodde i Egyptens land,+ i Patros,+ svarade sedan Jeremia och sade:
16 ”Vad det ord angår, som du har talat till oss i Jehovas namn, så lyssnar vi inte till dig,+
17 utan vi skall helt visst göra efter varje ord som har utgått ur vår mun+ och frambära rökoffer åt ’himlens drottning’*+ och utgjuta* dryckesoffer åt henne,+ alldeles som vi själva+ och våra förfäder,+ våra kungar+ och våra furstar gjorde i Judas städer och på Jerusalems gator, när vi blev mättade med bröd och hade det gott och inte såg någon olycka.+
18 Men från den stund då vi upphörde att frambära rökoffer åt ’himlens drottning’+ och utgjuta dryckesoffer åt henne har vi saknat allt, och genom svärd och genom hungersnöd har vi nått vårt slut.+
19 Och när* vi frambar rökoffer åt ’himlens drottning’+ och var angelägna att utgjuta dryckesoffer åt henne,+ gjorde vi då offerkakor åt henne utan att fråga våra män, för att göra en bild av henne och utgjuta dryckesoffer åt henne?”+
20 Då sade Jeremia till allt folket, till de kraftfulla männen och till hustrurna och till allt folket, som hade gett honom detta svar:
21 ”De rökoffer som ni frambar i Judas städer och på Jerusalems gator,+ ni+ och era förfäder,+ era kungar+ och era furstar+ och landets folk,* kom inte Jehova ihåg dem, och kom inte tanken på dem upp i hans hjärta?+
22 Till slut kunde Jehova inte längre fördra det på grund av era onda gärningar, på grund av de avskyvärdheter som ni hade gjort,+ och så blev ert land till en förhärjad plats och till något man häpnar över och till en förbannelse, så att ingen bor där, som i denna dag.+
23 Därför att ni frambar rökoffer+ och syndade mot Jehova+ och inte lydde Jehovas röst+ och inte vandrade efter hans lag+ och efter hans stadgar och efter hans påminnelser, därför har denna olycka drabbat er, som i denna dag.”+
24 Och Jeremia fortsatte att säga till allt folket och till alla kvinnorna: ”Hör Jehovas ord, alla ni av Juda som är i Egyptens land.+
25 Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ’Vad er och era hustrur beträffar,+ så talar ni kvinnor med er mun (och med era händer har ni allesammans uppfyllt det) och säger: ”Vi skall helt visst fullgöra våra löften som vi har avlagt,+ att frambära rökoffer åt ’himlens drottning’+ och att utgjuta dryckesoffer åt henne.”+ Ni kvinnor skall helt visst hålla era löften, och ni skall helt visst fullgöra era löften.’
26 Därför, hör Jehovas ord, alla ni av Juda som bor i Egyptens land:+ ’”Se, jag har svurit vid mitt stora namn”,+ har Jehova sagt, ”att ingenstans i Egyptens land skall mitt namn mer ropas ut av någon judeisk mans* mun,+ så att han säger: ’Så sant den suveräne Herren Jehova lever!’+
27 Se, jag vakar över dem till deras olycka och inte till deras lycka;+ och alla judeiska män som är i Egyptens land skall nå sitt slut genom svärd och genom hungersnöd, till dess de upphör att vara till.+
28 Och de som undkommer svärdet skall vända tillbaka från Egyptens land till Judas land, få till antalet;+ och alla de av Judas kvarleva, som drar till Egyptens land för att bo där som främlingar, skall få veta vems ord som blir verklighet, mitt eller deras.”’”+
29 ”’Och detta är tecknet för er’,+ lyder Jehovas uttalande, ’att jag vänder min uppmärksamhet mot er på denna plats, för att ni skall veta att mina ord helt visst skall bli verklighet med avseende på er till er olycka:+
30 Detta är vad Jehova har sagt: ”Se, jag ger farao Hofra, Egyptens kung,+ i hans fienders hand och i deras hand som traktar efter hans själ,+ alldeles som jag har gett Sidkịa, Judas kung, i Nebukadrẹssars, Babylons kungs, hand, han som var hans fiende och som traktade efter hans själ.”’”+
Fotnoter
^ ”Nof”, M; TSy: ”Mafas (Memfis)”; Vg: ”Memfis”.
^ ”åt ... gudar”. Hebr.: le’lohịm.
^ ”åt arbetet för (dyrkan av) himlen”, omkr. 30 hebr. hss. Jfr not till 7:18, ”åt ’himlens drottning’”.
^ ”utgjuta”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
^ ”Och när”, M; Sy: ”Och alla kvinnorna svarade och sade: ’När’”.
^ El.: ”och folket i landet”. Hebr.: we‛ạm ha’ạrets.
^ ”någon ... mans”. Hebr.: kol-’ịsh.
