Jeremia 43:1–13
43 Så snart Jeremia hade slutat att tala till allt folket alla Jehovas, deras Guds, ord som Jehova, deras Gud, hade sänt honom att säga till dem, ja alla dessa ord,+
2 sade Asạrja, Hosạjas son,+ och Jọhanan,+ Karẹas son, och alla de förmätna männen+ till Jeremia: ”Det är lögn det du säger.+ Jehova, vår Gud, har inte sänt dig och sagt: ’Dra inte till Egypten för att bo där som främlingar.’+
3 Men Baruk,+ Nerịas son, hetsar dig mot oss för att vi skall bli givna i kaldéernas hand, så att de kan döda oss eller föra oss i landsflykt till Babylon.”+
4 Och varken Jọhanan, Karẹas son, eller någon av militärstyrkornas alla anförare eller någon av allt folket lydde Jehovas röst,+ att de skulle bo kvar i Judas land.+
5 Så Jọhanan, Karẹas son, och militärstyrkornas alla anförare tog hela Judas kvarleva som hade vänt tillbaka från alla de nationer dit de hade blivit skingrade, för att uppehålla sig en tid i Judas land,+
6 ja de kraftfulla männen och hustrurna och de små barnen och kungens döttrar+ och varje själ* som Nebusarạdan,+ chefen för livvakten, hade låtit stanna kvar hos Gedạlja,+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ samt profeten Jeremia och Baruk,+ Nerịas son.
7 Och de kom slutligen till Egyptens land,+ ty de lydde inte Jehovas röst; och de kom så småningom ända till Tạchpanches.+
8 Då kom Jehovas ord till Jeremia i Tạchpanches, och det löd:
9 ”Ta några stora stenar i din hand, och inför ögonen på de judeiska männen skall du gömma dem i murbruket i tegelterrassen vid ingången till faraos hus i Tạchpanches.+
10 Och du skall säga till dem: ’Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ”Se, jag skall sända bud och hämta Nebukadrẹssar, Babylons kung,+ min tjänare,+ och jag skall sätta hans tron alldeles ovanpå de stenar som jag har gömt, och han skall spänna ut sitt prakttält* över dem.
11 Och han skall komma och slå Egyptens land.+ Den som hör den dödliga hemsökelsen till skall drabbas av dödlig hemsökelse, och den som hör fångenskapen till skall komma i fångenskap, och den som hör svärdet till skall drabbas av svärdet.+
12 Och jag skall tända en eld i Egyptens gudars hus;+ och han skall bränna upp dem och föra dem bort som fångar och svepa in sig i Egyptens land, alldeles som en herde sveper in sig i sin klädnad,+ och han skall dra ut därifrån i frid.
13 Och han skall bryta sönder stoderna i Bet-Semes,* som är i Egyptens land; och Egyptens gudars hus skall han bränna upp i eld.”’”
Fotnoter
^ Se Tillägg 4A.
^ El.: ”sin baldakin”; el.: ”sin (tron)matta”.
^ Ordagr.: ”Solhuset”. Hebr.: Bēth Shẹmesh; lat.: dọmus sọlis; grek.: Hēlịou pọleōs, ”Solstaden”.
