Jeremia 40:1–16
40 Det ord som kom till Jeremia från Jehova, sedan Nebusarạdan,+ chefen för livvakten, hade sänt i väg honom från Rama,+ när han hämtade honom medan han var bunden med handbojor mitt ibland alla de landsflyktiga från Jerusalem och Juda, de som skulle föras i landsflykt till Babylon.+
2 Då hämtade chefen för livvakten Jeremia och sade till honom: ”Jehova, din Gud, uttalade denna olycka över denna plats,+
3 och Jehova låter den bli verklighet och gör alldeles som han har talat, eftersom ni har syndat mot Jehova och inte har lytt hans röst. Och detta har hänt er.+
4 Och nu, se, jag har i dag löst dig från handbojorna som var på dina händer. Om det är gott i dina ögon att komma med mig till Babylon, så kom, och jag skall hålla mitt öga riktat på dig.+ Men om det är ont i dina ögon att komma med mig till Babylon, så låt det vara. Se! Hela landet är inför dig. Varthelst det är gott och rätt i dina ögon att gå, dit kan du gå.”+
5 Men eftersom han ännu inte hade bestämt sig för att vända tillbaka, sade Nebusarạdan: ”Vänd tillbaka till Gedạlja,+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ som Babylons kung har satt över städerna i Juda, och bo hos honom mitt ibland folket; eller också kan du gå varthelst det är rätt i dina ögon att gå.”+
Och chefen för livvakten gav honom sedan färdkost och en gåva och lät honom gå.+
6 Alltså kom Jeremia till Gedạlja,+ Ạhikams son, i Mispa+ och bosatte sig hos honom mitt ibland folket som hade lämnats kvar i landet.
7 Med tiden fick alla anförarna* för de militärstyrkor som var på landsbygden,+ de och deras män, höra att Babylons kung hade satt Gedạlja, Ạhikams son, över landet och att han hade satt honom över männen och kvinnorna och de små barnen och några av det ringa folket i landet, som inte hade förts i landsflykt till Babylon.+
8 Så de kom till Gedạlja i Mispa, nämligen Ịsmael,+ Netạnjas* son, och Jọhanan+ och Jonatan, Karẹas söner, och Serạja, Tạnhumets son, och netofatiten+ Efajs söner och Jesạnja,*+ maakatitens+ son, de och deras män.+
9 Och Gedạlja,+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ gav dem och deras män sin ed+ och sade: ”Var inte rädda för att tjäna kaldéerna. Bo kvar i landet och tjäna Babylons kung, och det kommer att gå er väl.+
10 Och vad mig angår, se, jag bor i Mispa,+ för att stå till tjänst åt de kaldéer som kommer till oss. Och vad er angår, samla in vin+ och sommarfrukter och olja och lägg det i era kärl och bo i era städer som ni har tagit.”
11 Och alla de judar som var i Moab och bland Ammons söner och i Edom och de som var i alla de andra länderna,+ också de hörde att Babylons kung hade gett en kvarleva åt Juda och att han hade satt Gedạlja,+ son till Ạhikam, son till Safan, över dem.
12 Och alla judarna vände tillbaka från alla de platser dit de hade blivit skingrade, och de kom till Judas land, till Gedạlja i Mispa.+ Och de samlade in vin och sommarfrukter i mycket stor mängd.
13 Men Jọhanan,+ Karẹas son,+ och alla anförarna för de militärstyrkor som var på landsbygden+ kom till Gedạlja i Mispa.
14 Och de sade till honom: ”Du vet väl att Bạalis, Ammons söners+ kung, har sänt Ịsmael,+ Netạnjas son,+ för att slå ihjäl din själ?” Men Gedạlja, Ạhikams son, trodde dem inte.+
15 Och Jọhanan,+ Karẹas son, sade i hemlighet till Gedạlja i Mispa: ”Låt mig nu gå och slå ihjäl Ịsmael, Netạnjas son; ingen kommer ju att få veta det.+ Varför skulle han slå ihjäl din själ,* och varför skall alla de av Juda som håller på att samlas till dig bli kringspridda och Judas kvarleva förgås?”+
16 Men Gedạlja,+ Ạhikams+ son, sade till Jọhanan, Karẹas son: ”Gör inte detta, för det är lögn det du säger om Ịsmael.”+
Fotnoter
^ El.: ”furstarna [över]”. Hebr.: sarẹ̄.
^ ”och Jesanja”. Hebr.: wIzanjạhu. Namnet är troligen en kortform av Jaasanja, som betyder ”Jehova har lyssnat (lånat sitt öra)”.
^ Netanja betyder ”Jehova har gett”. Hebr.: Nethanjạhu.
^ Ordagr.: ”skulle han slå [dvs. slå ihjäl] dig [med avseende på din] själ”. Hebr.: jakkẹkkah nẹfesh; grek.: patạxei sou psykhẹ̄n; lat.: interfịciat ạnimam tụam. Se Tillägg 4A.