Jeremia 39:1–18
39 Under Sidkịas, Judas kungs, nionde år, i tionde månaden,+ kom Nebukadrẹssar, Babylons kung, och hela hans militärstyrka till Jerusalem och började belägra det.+
2 Under Sidkịas elfte år, i fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, bröt man in i staden.+
3 Och alla Babylons kungs furstar kom in och satte sig i Mellersta porten,+ nämligen Nẹrgal-Sarẹser, Samgar-Nebo, Sạrsekim, som var rabsạris,* den Nẹrgal-Sarẹser som var rạbmag* samt alla de andra av Babylons kungs furstar.
4 Och så snart Sidkịa, Judas kung, och alla krigsmännen såg dem tog de till flykten,+ och om natten drog de ut ur staden längs vägen till kungens trädgård,+ genom porten mellan de två murarna; och de drog ut längs vägen mot Ạraba.*+
5 Och en militärstyrka av kaldéer satte efter dem,+ och de hann slutligen upp Sidkịa på Jerikos ökenslätter.+ Sedan tog de honom och förde honom upp till Nebukadrẹssar, Babylons kung, i Ribla+ i Hamats+ land, för att han skulle avkunna domar över honom.+
6 Och Babylons kung lät slakta+ Sidkịas söner i Ribla inför hans ögon,+ och alla Judas ädlingar lät Babylons kung slakta.+
7 Och Sidkịas ögon gjorde han blinda,+ och han band honom sedan med kopparbojor för att föra honom till Babylon.
8 Och kungens hus och folkets hus brände kaldéerna upp i eld,+ och Jerusalems murar bröt de ner.+
9 Och resten av folket, som hade lämnats kvar i staden, och överlöparna, som hade gått över till honom, och resten av folket, som hade lämnats kvar, förde Nebusarạdan,+ chefen för livvakten,+ i landsflykt till Babylon.+
10 Och några av folket, de ringa som inte hade något över huvud taget, lät Nebusarạdan, chefen för livvakten, vara kvar i Judas land;+ och vidare gav han dem vingårdar och pålade dem pliktmässiga arbeten på den dagen.+
11 Dessutom gav Nebukadrẹssar, Babylons kung, befallning angående Jeremia genom Nebusarạdan, chefen för livvakten, och sade:
12 ”Ta honom och håll dina ögon riktade på honom, och gör honom inget ont,+ utan gör med honom alldeles som han talar till dig.”+
13 Då sände de bud – Nebusarạdan,+ chefen för livvakten, och Nebusạsban, som var rabsạris,* och Nẹrgal-Sarẹser, som var rạbmag,* och alla de ledande männen* hos Babylons kung;
14 ja, de sände bud och lät hämta Jeremia från Vaktgården+ och överlämnade honom åt Gedạlja,+ son till Ạhikam,+ son till Safan,+ för att denne skulle föra honom ut till hans hus, så att han kunde bo mitt ibland folket.
15 Och Jehovas ord kom till Jeremia medan han var instängd i Vaktgården,+ och det löd:
16 ”Gå och säg till etiopiern Ebed-Melek:+ ’Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ”Se, jag låter mina ord bli verklighet med avseende på denna stad till dess olycka och inte till dess lycka,+ och de skall uppfyllas inför ditt ansikte på den dagen.”’+
17 ’Och jag skall befria dig på den dagen’,+ lyder Jehovas uttalande, ’och du skall inte bli given i de mäns hand som du är förskräckt för.’+
18 ’Ty jag skall helt visst föra dig i säkerhet, och du skall inte falla för svärd; och du skall få din själ som ett byte,+ därför att du har förtröstat på mig’,+ lyder Jehovas uttalande.”
Fotnoter
^ El.: ”överste (förste) hovfunktionär”. Hebr.: rav-sarịs.
^ El.: ”överste mager (spåman, astrolog)”, ”den främste av de stora”. Hebr.: rav-mạgh.
^ El.: ”ökenslätten”.
^ Se not till v. 3, ”rabsaris”.
^ Se not till v. 3, ”rabmag”.
^ ”de ledande männen”. El.: ”stormännen”. Hebr.: rabbẹ̄.
