Jeremia 36:1–32

36  Nu hände det sig under Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, fjärde år+ att detta ord kom till Jeremia från Jehova, och det löd:  ”Ta dig en bokrulle+ och skriv i den alla de ord+ som jag har talat till dig mot Israel och mot Juda+ och mot alla nationerna,+ från den dag då jag talade till dig, från Josịas dagar, ända fram till denna dag.+  Kanske kommer de som tillhör Judas hus att lyssna till budskapet om all den olycka som jag tänker vålla dem,+ så att de vänder om, var och en från sin onda väg,+ och då skall jag förlåta deras missgärning och deras synd.”+  Då kallade Jeremia till sig Baruk,*+ Nerịas son, och efter Jeremias diktamen* skrev Baruk i bokrullen alla de ord från Jehova som Han hade talat till honom.+  Därefter befallde Jeremia Baruk och sade: ”Jag är förhindrad. Jag är inte i stånd att gå till Jehovas hus.+  Men du skall gå dit, och ur den rulle som du har skrivit efter min diktamen* skall du läsa upp Jehovas ord+ för folket* i Jehovas hus på fastedagen;+ och du skall också läsa upp dem för hela Juda, för dem som kommer in från sina städer.+  Kanske kommer deras begäran om ynnest att nå fram till Jehova,+ och de vänder om, var och en från sin onda väg,+ ty stor är den vrede och stort det raseri som Jehova har uttalat över detta folk.”+  Och Baruk,+ Nerịas son, gjorde då i enlighet med allt som profeten Jeremia hade befallt honom: i Jehovas hus+ läste han ur boken+ upp Jehovas ord.  Nu hände det sig under Jehojạkims, Josịas sons, Judas kungs, femte år,+ i nionde månaden,+ att allt folket i Jerusalem och allt det folk som kom in från städerna i Juda till Jerusalem utropade en fasta inför Jehova.+ 10  Ur boken läste Baruk då upp Jeremias ord för allt folket i Jehovas hus, i den matsal+ som tillhörde Gemạrja,*+ avskrivaren+ Safans+ son, på den övre förgården, vid ingången till den nya porten i Jehovas hus.+ 11  Och Mikạja,* son till Gemạrja, son till Safan,+ fick höra alla Jehovas ord ur boken. 12  Då gick han ner till kungens hus, till sekreterarens matsal, och se, där satt alla furstarna: sekreteraren Elisạma+ och Delạja,*+ Semạjas* son, och Ẹlnatan,+ Akbors+ son, och Gemạrja,+ Safans+ son, och Sidkịa, Hanạnjas* son, och alla de andra furstarna. 13  Och Mikạja+ berättade för dem alla de ord som han hade hört när Baruk läste ur boken för folket.+ 14  Då sände alla furstarna Jẹhudi,+ son till Netạnja,* son till Selẹmja,* son till Kusi, ut till Baruk+ och lät säga: ”Rullen som du läste ur för folket – ta den i din hand och kom.” Och Baruk, Nerịas* son, tog då rullen i sin hand och kom in till dem.+ 15  Då sade de till honom: ”Sätt dig ner, det ber vi dig, och läs den för oss.” Och Baruk+ läste den för dem. 16  Men så snart de hörde alla orden såg de förskräckta på varandra; och de sade till Baruk: ”Vi måste absolut berätta allt detta för kungen.”+ 17  Och de frågade Baruk och sade: ”Tala om för oss, det ber vi dig: Hur skrev du alla dessa ord? Var det efter hans diktamen?”+ 18  Då sade Baruk till dem: ”Efter hans diktamen. Han kungjorde alla dessa ord för mig, och jag skrev dem i boken med bläck.”+ 19  Slutligen sade furstarna till Baruk: ”Gå, göm dig, du och Jeremia, så att ingen alls vet var ni är.”+ 20  Sedan gick de in till kungen, till förgården,+ och rullen lämnade de i förvar i sekreteraren Elisạmas+ matsal;+ och de berättade allt för kungen. 21  Då sände kungen ut Jẹhudi+ att hämta rullen, och han hämtade den från sekreteraren+ Elisạmas+ matsal. Och Jẹhudi läste den för kungen och för alla furstarna som stod hos kungen. 22  Och kungen satt i vinterhuset,+ i nionde månaden,*+ med en kolpanna+ brinnande framför sig. 23  Så snart Jẹhudi nu hade läst tre eller fyra spalter skar han den i stycken med sekreterarens kniv och kastade dem i elden i kolpannan, tills hela rullen slutligen hade hamnat i elden som var i kolpannan.+ 24  Och varken kungen eller någon av hans tjänare som hörde alla dessa ord kände någon skräck+ eller rev sönder sina kläder.+ 25  Och trots att Ẹlnatan+ och Delạja*+ och Gemạrja*+ vädjade till kungen att inte bränna upp rullen, lyssnade han inte till dem.+ 26  Vidare befallde kungen Jerạhmeel, kungens son, och Serạja,* Ạzriels son, och Selẹmja,* Ạbdeels son, att hämta sekreteraren Baruk och profeten Jeremia.+ Men Jehova höll dem gömda.+ 27  Och Jehovas ord kom till Jeremia, sedan kungen hade bränt upp rullen med de ord som Baruk+ hade skrivit efter Jeremias diktamen,+ och det löd: 28  ”Ta dig åter en rulle, en annan, och skriv i den alla de första orden, de som stod i den första rullen, som Jehojạkim, Judas kung, brände upp.+ 29  Och mot Jehojạkim, Judas kung, skall du säga: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Du har bränt upp denna rulle+ och sagt: ’Varför har du skrivit i den+ och sagt: ”Babylons kung skall helt visst komma och fördärva detta land och få människor* och djur att försvinna ur det”?’+ 30  Därför, detta är vad Jehova har sagt mot Jehojạkim, Judas kung: ’Han skall inte få någon som sitter på Davids tron,+ och hans egen döda kropp skall bli till något som kastas ut+ till hettan om dagen och till frosten om natten. 31  Och jag skall avkräva honom och hans avkomlingar och hans tjänare räkenskap+ för deras missgärning,+ och över dem och över invånarna i Jerusalem och över männen* i Juda skall jag låta all den olycka komma som jag har uttalat mot dem,+ utan att de har lyssnat.’”’”+ 32  Och Jeremia tog en annan rulle och gav den åt sekreteraren Baruk, Nerịas son,+ som sedan skrev i den efter Jeremias diktamen+ alla orden i den bok som Jehojạkim, Judas kung, hade bränt upp i elden;+ och till dem lades dessutom många liknande ord.

Fotnoter

 Hans fullständiga namn var troligen Berekja, som betyder ”välsignad av Jehova”.
 Ordagr.: ”och från ... mun”.
 Ordagr.: ”i folkets öron”.
 Ordagr.: ”från min mun”.
 Betyder ”Jehova har fulländat (fullbordat)”. Hebr.: Gemarjạhu.
 Betyder ”vem är som Jehova?” Hebr.: Mikhạjehu.
 Hananja betyder ”Jehova har visat ynnest”, ”Jehova har varit nådig”. Hebr.: Chananjạhu.
 Semaja betyder ”Jehova har hört (lyssnat)”. Hebr.: Shema‛jạhu.
 ”och Delaja”. Hebr.: uDhelajạhu. Namnet betyder ”Jehova har hämtat (dragit) upp [för att befria]”.
 Neria betyder ”min lampa är Jehova”. Hebr.: Nerijạhu.
 Betyder ”Jehova är gottgörelse (lön)” el. ”Jehovas gemenskapsoffer”. Hebr.: Shelemjạhu.
 Betyder ”Jehova har gett”. Hebr.: Nethanjạhu.
 ”nionde månaden”, dvs. kislev; efter den babyloniska fångenskapen namnet på den nionde judiska månmånaden, som motsvarar senare hälften av november och första hälften av december. Se Tillägg 8B.
 Se not till v. 10.
 Se not till v. 12, ”Delaja”.
 Betyder ”Jehova har kämpat (hållit ut)”. Hebr.: Serajạhu.
 Se not till v. 14, ”Selemja”.
 El.: ”jordemänniskor”. Hebr.: ’adhạm.
 ”männen”. Hebr.: ’ish.