Jeremia 33:1–26
33 Och Jehovas ord kom till Jeremia för andra gången, medan han ännu var instängd i Vaktgården,+ och det löd:
2 ”Detta är vad Jehova, han som har gjort+ jorden,* har sagt, Jehova, han som har format+ den och gett den en fast grund,+ Jehova är hans namn:+
3 ’Ropa till mig, och jag skall svara dig*+ och villigt omtala för dig stora och ofattbara ting som du inte känner.’”+
4 ”Ty detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt om husen i denna stad och om Judas kungars hus, som har brutits ner på grund av belägringsvallarna och på grund av svärdet;+
5 om dem som kommer för att strida mot kaldéerna och för att fylla platser med liken av de människor* som jag har slagit i min vrede och i mitt raseri+ och för vars skull jag har dolt mitt ansikte för denna stad på grund av all deras ondska:+
6 ’Se, jag skänker henne tillfrisknande och hälsa;+ och jag skall läka dem och uppenbara för dem frid och sanning i överflöd.+
7 Och jag skall föra tillbaka de fångna av Juda och de fångna av Israel,+ och jag skall bygga upp dem alldeles som i början.+
8 Och jag skall rena dem från all deras missgärning varmed de har syndat mot mig,+ och jag skall förlåta alla deras missgärningar varmed de har syndat mot mig och varmed de har begått överträdelse mot mig.+
9 Och staden skall bli mig till ett jubelnamn,+ till lovprisning och till prydnad inför alla jordens nationer som får höra om allt det goda som jag bereder dem.+ Och de skall känna skräck+ och darra+ på grund av allt det goda och på grund av all den frid som jag bereder henne.’”+
10 ”Detta är vad Jehova har sagt: ’På denna plats, om vilken ni säger att den är öde, utan människor* och utan husdjur, i Judas städer och på Jerusalems gator som är ödelagda,+ utan människor och utan invånare och utan husdjur, skall det än en gång höras+
11 ljud av jubel och ljud av glädje,+ brudgummens röst och brudens röst, deras röst som säger: ”Prisa härarnas Jehova, ty Jehova är god;+ ty till oöverskådlig tid varar hans kärleksfulla omtanke!”’*+
’De skall bära fram ett tackoffer i Jehovas hus,+ ty jag skall föra tillbaka landets fångna alldeles som i början’,+ har Jehova sagt.”
12 ”Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ’På denna öde plats, utan människor och utan husdjur,+ och i alla dess städer skall det än en gång bli betesmark för herdarna som låter småboskapshjorden lägga sig ner.’+
13 ’I bergstraktens städer, i låglandets städer+ och i söderns städer+ och i Benjamins land+ och i Jerusalems omgivningar+ och i Judas städer+ skall småboskapshjordar än en gång gå förbi under dens händer som räknar’,+ har Jehova sagt.”
14 ”’Se! Det kommer dagar’,+ lyder Jehovas uttalande, ’då jag skall fullgöra det goda ord som jag har talat+ angående Israels hus+ och angående Judas hus.
15 I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning* skjuta upp åt David,+ och han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet.*+
16 I de dagarna skall Juda räddas,+ och Jerusalem skall bo i trygghet.+ Och detta är vad hon skall kallas: ”Jehova är vår rättfärdighet”.’”*+
17 ”Ty detta är vad Jehova har sagt: ’David skall aldrig sakna en man som sitter* på tronen i Israels hus.+
18 Och de levitiska prästerna* skall aldrig sakna en man som inför mitt ansikte dagligen* offrar helbrännoffer och låter rök stiga upp från sädesoffer och frambär slaktoffer.’”+
19 Och Jehovas ord kom ytterligare till Jeremia, och det löd:
20 ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Om ni kunde bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, ja, så att dag och natt inte inträffar i sin tid,+
21 kunde likaså mitt förbund med min tjänare David brytas,+ så att han inte skulle få en son som härskar som kung på hans tron,+ och likaså förbundet med de levitiska prästerna, mina tjänare.+
22 Liksom himlens här inte kan räknas och havets sand inte kan mätas,+ så skall jag mångfaldiga min tjänare Davids avkomma och leviterna, som utför tjänst för mig.’”+
23 Och Jehovas ord fortsatte att komma till Jeremia, och det löd:
24 ”Har du inte sett vad de som tillhör detta folk har talat och sagt: ’De båda släkter som Jehova har utvalt,+ dem skall han också förkasta’? Ja, mitt folk behandlar de respektlöst,+ så att det inte mer är en nation i deras ögon.
25 Detta är vad Jehova har sagt: ’Om det inte var så att jag hade fastställt mitt förbund med dagen och natten,+ stadgarna för himlen och jorden,+
26 så skulle jag också förkasta Jakobs och min tjänare Davids avkomma,+ så att jag inte av hans avkomma* skulle ta härskare över Abrahams, Isaks och Jakobs avkomma. Ty jag skall låta deras fångna vända tillbaka,+ och jag skall ha medlidande med dem.’”+
Fotnoter
^ Ordagr.: ”den”, fem. i hebr.
^ ”dig”, mask. i hebr.
^ ”de människor”. Hebr.: ha’adhạm.
^ ”människor”. Hebr.: ’adhạm.
^ El.: ”hans lojala kärlek”. Hebr.: chasdọ̄.
^ El.: ”på jorden”. Hebr.: ba’ạrets.
^ Ordagr.: ”en man sittande”. Hebr.: ’ish joshẹv.
^ Ordagr.: ”alla dagarna”. Hebr.: kol-hajjamịm.
^ El.: ”Och prästerna, leviterna”.
^ El.: ”efterkommande”. Ordagr.: ”säd”.
