Jeremia 29:1–32
29 Och detta är orden i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till återstoden av det landsflyktiga folkets äldste och till prästerna och till profeterna och till allt folket, som Nebukadnẹssar hade fört i landsflykt från Jerusalem till Babylon,+
2 sedan kung Jekọnja+ och änkedrottningen+ och hovfunktionärerna, Judas och Jerusalems furstar+ och hantverkarna och bålverksbyggarna+ hade dragit bort från Jerusalem.
3 Det sändes genom Elạsa, Safans+ son, och Gemạrja, Hilkịas son, som Sidkịa,+ Judas kung, sände till Babylon till Nebukadnẹssar, Babylons kung, och det löd:
4 ”Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt till hela det landsflyktiga folket, som jag har låtit gå i landsflykt+ från Jerusalem till Babylon:
5 ’Bygg hus och bo i dem, och plantera trädgårdar och ät deras frukt.+
6 Ta er hustrur och bli fäder till söner och till döttrar;+ och ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar; och bli många där, och bli inte färre.
7 Ja, sök den stads frid dit jag har låtit er gå i landsflykt, och be till Jehova till förmån för den, ty i dess frid skall ni få frid.+
8 Ty detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ”Låt inte era profeter, som är mitt ibland er, och era spåmän bedra er,+ och lyssna inte till de drömmar som de* drömmer.+
9 Ty ’lögn är vad de profeterar för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem’,+ lyder Jehovas uttalande.”’”
10 ”Ty detta är vad Jehova har sagt: ’När sjuttio år har gått för* Babylon skall jag vända min uppmärksamhet till er,+ och jag skall gentemot er befästa mitt goda ord genom att föra er tillbaka till denna plats.’+
11 ’Ty jag vet vilka tankar jag tänker med avseende på er’,+ lyder Jehovas uttalande, ’tankar om frid, och inte om olycka,+ för att ge er en framtid och ett hopp.+
12 Och ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall lyssna till er.’+
13 ’Och ni skall söka mig och finna mig,+ ty ni skall fråga efter mig av hela ert hjärta.+
14 Och jag skall låta mig finnas av er’,+ lyder Jehovas uttalande. ’Och jag skall låta er skara av fångar vända tillbaka och samla er från alla de nationer och från alla de platser dit jag har skingrat er’,+ lyder Jehovas uttalande. ’Och jag skall föra er tillbaka till den plats varifrån jag lät er gå i landsflykt.’+
15 Men ni har sagt: ’Jehova har rest upp profeter åt oss i Babylon.’
16 Ty detta är vad Jehova har sagt till den kung som sitter på Davids tron+ och till allt det folk som bor i denna stad, era bröder som inte har dragit bort med er i landsflykt:+
17 ’Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Se, jag sänder svärd,+ hungersnöd+ och pest+ mot dem, och jag skall göra dem lika de sönderspruckna fikonen som är så dåliga att de inte kan ätas.”’+
18 ’Och jag skall förfölja dem med svärd, med hungersnöd och med pest, och jag skall göra dem till något som får alla kungariken på jorden att bäva,+ till en förbannelse och till något man häpnar över och till något att vissla åt och till en smälek bland alla de nationer dit jag skall skingra dem,+
19 eftersom de inte har lyssnat till mina ord’, lyder Jehovas uttalande, ’som jag har sänt till dem med mina tjänare profeterna, ja, jag har stigit upp tidigt och sänt dem.’+
’Men ni har inte lyssnat’,+ lyder Jehovas uttalande.
20 Och ni, hör Jehovas ord, hela du landsflyktiga folk,+ som jag har sänt bort från Jerusalem till Babylon.+
21 Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt om Ahab, Kolạjas son, och om Sidkịa, Maasẹjas son, som profeterar lögn för er i mitt namn:+ ’Se, jag ger dem i Nebukadrẹssars, Babylons kungs, hand, och han skall slå ner dem inför era ögon.+
22 Och bland alla landsflyktiga från Juda som är i Babylon skall man använda dem i en förbannelse; man skall säga: ”Må Jehova göra med dig som med Sidkịa och Ahab,+ som Babylons kung stekte i eld!”+
23 eftersom de utövade oförstånd i Israel+ och begick äktenskapsbrott med sina medmänniskors hustrur+ och i mitt namn talade lögnaktiga ord, sådana som jag inte hade gett dem befallning om.+
”Och jag är den som vet och är vittne”,+ lyder Jehovas uttalande.’”
24 ”Och till Semạja*+ från Nẹhelam skall du säga:
25 ’Detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud, har sagt: ”Eftersom du i ditt eget namn har sänt brev+ till allt det folk som är i Jerusalem, och till prästen Sefanja,+ Maasẹjas son, och till alla prästerna och sagt:
26 ’Jehova har gjort dig till präst i prästen Jehojạdas ställe, till att vara överste tillsyningsman* i Jehovas hus+ över var och en* som är vansinnig+ och uppträder som profet, och du skall sätta honom i stock och i halsjärn;+
27 och nu, varför har du inte förebrått Jeremia från Ạnatot,+ som uppträder som profet för er?+
28 Det är ju därför han har sänt bud till oss i Babylon och sagt: ”Den* blir långvarig! Bygg hus och bo i dem, och plantera trädgårdar och ät deras frukt+ ...”’”’”
29 Och prästen Sefanja+ läste upp detta brev för profeten Jeremias öron.
30 Då kom Jehovas ord till Jeremia, och det löd:
31 ”Sänd bud till hela det landsflyktiga folket+ och säg: ’Detta är vad Jehova har sagt om Semạja från Nẹhelam: ”Eftersom Semạja har profeterat för er, trots att jag inte har sänt honom, och han har försökt få er att förlita er på lögn,+
32 därför, detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag vänder min uppmärksamhet mot Semạja+ från Nẹhelam och mot hans avkomma.’+
’Han kommer inte att ha någon som bor mitt ibland detta folk;+ och han kommer inte att få se det goda som jag gör för mitt folk’,+ lyder Jehovas uttalande, ’ty han har talat öppet uppror mot Jehova.’”’”+
Fotnoter
^ El.: ”i”.
^ Betyder ”Jehova har hört”. Hebr.: Shema‛jạhu.
^ ”var och en”. El.: ”en man”. Hebr.: ’ish.
^ ”överste tillsyningsman”. Ordagr.: ”tillsyningsmän”. Hebr.: peqidhịm, majestätsplural.
^ ”Den”, fem. sing. i hebr.; syftar uppenbarligen tillbaka på ”landsflykt” i v. 16.
