Jeremia 23:1–40

23  ”Ve de herdar som låter fåren på min betesmark förgås och skingras!”+ lyder Jehovas uttalande.  Därför, detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt mot de herdar som vallar mitt folk: ”Det är ni som har skingrat mina får; och ni driver bort dem, och ni har inte vänt er uppmärksamhet till dem.”+ ”Se, jag vänder min uppmärksamhet mot er på grund av era onda gärningar”,+ lyder Jehovas uttalande.  ”Och jag skall själv samla kvarlevan av mina får från alla de länder dit jag har skingrat dem,+ och jag skall föra dem tillbaka till deras betesmark,+ och de skall vara fruktsamma och bli många.+  Och jag skall resa upp herdar över dem, som skall valla dem;+ och de skall inte mer vara rädda, och de skall inte slås med förfäran,+ och ingen skall saknas”, lyder Jehovas uttalande.  ”Se! Det kommer dagar”, lyder Jehovas uttalande, ”då jag skall resa upp åt David en rättfärdig telning.*+ Ja, en kung skall regera+ och handla med insikt och skapa rätt och rättfärdighet i landet.+  I hans dagar skall Juda bli räddat,+ och Israel skall bo i trygghet.+ Och detta är hans namn, som han skall kallas med: ’Jehova är vår rättfärdighet’.”*+  ”Därför, se, det kommer dagar”, lyder Jehovas uttalande, ”då de inte mer skall säga: ’Så sant Jehova lever, han som förde Israels söner upp från Egyptens land’,+  utan: ’Så sant Jehova lever, han som förde upp avkomlingar* av Israels hus och hämtade hem dem från landet i norr och från alla de länder dit jag hade skingrat dem’, och de skall bo på sin egen mark.”+  Vad profeterna angår, har mitt hjärta krossats i mitt inre. Alla benen i min kropp skakar. Jag har blivit lik en man* som är drucken+ och lik en kraftfull man* som vinet har överväldigat, på grund av Jehova och på grund av hans heliga ord. 10  Ty landet är fullt av äktenskapsbrytare.*+ Ty på grund av förbannelsen* har landet drabbats av sorg,+ betesmarkerna i vildmarken har förtorkat;+ och deras handlingssätt är ont, och deras styrka är orätt. 11  ”Ty både profet och präst är besudlade.+ Också i mitt eget hus har jag funnit deras ondska”,+ lyder Jehovas uttalande. 12  ”Därför skall deras väg bli för dem som hala ställen+ i mörkret, som de skall stötas ut i och där de skall falla.”+ ”Ty jag skall låta en olycka komma över dem, det år då uppmärksamheten riktas mot dem”,+ lyder Jehovas uttalande. 13  ”Och hos Samarias+ profeter har jag sett något som är otillbörligt.* De har profeterat i Baals namn+ och fört mitt folk, ja Israel, vilse.+ 14  Och hos Jerusalems profeter har jag sett fasansfulla ting:+ de begår äktenskapsbrott+ och vandrar i lögn;+ och de stärker ogärningsmännens händer så att de inte vänder om,+ var och en från sin ondska. För mig har de alla blivit som Sodom+ och hennes invånare som Gomorra.”+ 15  Därför, detta är vad härarnas Jehova har sagt mot profeterna: ”Se, jag ger dem malört att äta, och jag skall ge dem förgiftat vatten att dricka.+ Ty från Jerusalems profeter har avfällighet+ gått ut till hela landet.” 16  Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Lyssna inte till orden från de profeter som profeterar för er.+ De får er att bli tomma.+ Det är sitt eget hjärtas syn de talar+ – inte det som kommer från Jehovas mun.+ 17  De säger om och om igen till dem som inte har någon respekt för mig: ’Jehova har sagt: ”Fred skall ni få.”’+ Och till var och en som vandrar i sitt hjärtas motspänstighet+ har de sagt: ’Ingen olycka skall komma över er.’+ 18  Ty vem har stått i Jehovas förtroliga+ krets och sett och hört hans ord?+ Vem har ägnat uppmärksamhet åt hans ord och hört det?+ 19  Se! Jehovas stormvind, ja raseri, skall fara fram, ja en virvlande storm.+ Över de ondskefullas huvud skall den virvla ner.+ 20  Jehovas vrede vänder inte tillbaka förrän han har utfört+ och förverkligat sitt hjärtas tankar.+ I dagarnas slutskede skall ni ägna uppmärksamhet åt det med förstånd.+ 21  Jag sände inte profeterna, ändå löpte de i väg. Jag talade inte till dem, ändå profeterade de.+ 22  Men om de hade stått i min förtroliga+ krets, då skulle de ha låtit mitt folk höra mina ord, och de skulle ha fått dem att vända om från sin onda väg och från sina onda gärningar.”+ 23  ”Är jag Gud* på nära håll”, lyder Jehovas uttalande, ”och inte Gud långt borta?”+ 24  ”Eller kan någon* vara dold på fördolda platser, så att jag inte kan se honom?”+ lyder Jehovas uttalande. ”Är det inte jag som uppfyller himlen och jorden?”+ lyder Jehovas uttalande. 25  ”Jag har hört vad profeterna som profeterar lögn i mitt namn+ har sagt, när de säger: ’Jag har haft en dröm! Jag har haft en dröm!’+ 26  Hur länge skall detta bestå i de profeters hjärta som profeterar lögn och som är profeter för sitt eget hjärtas svekfullhet?+ 27  Med sina drömmar som de berättar för varandra tänker de få mitt folk att glömma mitt namn,+ alldeles som deras fäder glömde mitt namn på grund av Baal.+ 28  Den profet som har en dröm, han må berätta drömmen; men den som har mitt ord, han må tala mitt ord sanningsenligt.”+ ”Vad har halmen med brödsäden att göra?”+ lyder Jehovas uttalande. 29  ”Är inte mitt ord som en eld”,+ lyder Jehovas uttalande, ”och som en smideshammare, som slår sönder den branta klippan?”+ 30  ”Därför, se, jag är emot profeterna”,+ lyder Jehovas uttalande, ”dessa som stjäl mina ord, den ene från den andre.”+ 31  ”Se, jag är emot profeterna”, lyder Jehovas uttalande, ”dessa som brukar sin tunga och säger: ’Ett uttalande!’”*+ 32  ”Se, jag är emot profeterna som har lögndrömmar”, lyder Jehovas uttalande, ”och som berättar dem och för mitt folk vilse med sina lögner+ och med sitt skrävel.”+ ”Men jag har inte sänt dem eller gett dem någon befallning, och de skall inte på något sätt vara till nytta för detta folk”,+ lyder Jehovas uttalande. 33  ”Och när detta folk eller profeten eller prästen frågar dig och säger: ’Vad är Jehovas börda?’*+ så skall du säga till dem: ’”Ni är – o vilken börda!*+ Och jag skall kasta av er”,+ lyder Jehovas uttalande.’ 34  Vad profeten eller prästen eller folket beträffar, som säger: ’Jehovas börda!’ så skall jag vända min uppmärksamhet mot den mannen* och mot hans hushåll.+ 35  Detta är vad ni skall säga var och en till sin medmänniska och var och en till sin broder: ’Vad har Jehova svarat? Och vad har Jehova talat?’+ 36  Men Jehovas börda+ skall ni inte mer nämna,+ ty bördan, den blir för var och en hans eget ord,+ och ni har förändrat orden från den levande Guden,*+ härarnas Jehova, vår Gud. 37  Detta är vad du skall säga till profeten: ’Vilket svar har Jehova gett dig? Och vad har Jehova talat?+ 38  Men om ni fortsätter att säga ”Jehovas börda!” – därför, detta är vad Jehova har sagt: ”Eftersom ni säger: ’Detta ord är ju Jehovas börda’, när jag ständigt sände bud till er och sade: ’Ni skall inte säga: ”Jehovas börda!”’ 39  därför, här är jag! Och jag skall helt visst utlämna er åt glömskan,+ och jag skall kasta er bort ur min åsyn, er och den stad som jag gav åt er och åt era förfäder.+ 40  Och jag skall låta er drabbas av en smälek som består till oöverskådlig tid, av en bestående förödmjukelse som aldrig kommer att glömmas.”’”+

Fotnoter

 El.: ”ett rättfärdigt (rot)skott”.
 ”Jehova är vår rättfärdighet”. Hebr.: Jehwạh Tsidhqẹnu.
 El.: ”avkomma”. Ordagr.: ”säd”.
 ”lik en man”. Hebr.: ke’ịsh.
 ”och lik en kraftfull (fysiskt stark) man”. Hebr.: ukheghẹver.
 El.: ”den edliga förbannelsen”. Hebr.: ’alạh.
 ”äktenskapsbrytare”. Lat.: adụlteris. Se not till 9:2.
 El.: ”opassande”, ”oanständigt”.
 ”Gud”. Hebr.: ha’Elohẹ̄. Här är ha en frågepartikel som anger att det efterföljande är en fråga.
 Ordagr.: ”en man”. Hebr.: ’ish.
 ”och säger: ’Jehova säger’”, Vg; Sy: ”och säger: ’Så har Jehova sagt’”.
 ”Ni är – o vilken (tung) börda!” genom att läsa hebreiskan som ’attẹm mah-massạ’; LXXVgc: ”Ni är (den tunga) bördan”; M(hebr.): ’eth-mah-massạ’, ”[Detta uttryck:] ’Vad är (den tunga) bördan?’!” Jeremia får anvisning om att använda en ordlek i sitt svar på folkets fråga. Det hebr. ordet massạ’ kan betyda både ett viktigt (tungt vägande) profetiskt budskap och en tyngande börda.
 ”Vad är ... börda (tunga börda)?” El.: ”Vad är ... budskap (tunga budskap)?” Hebr.: mah-massạ’.
 ”den mannen”. Hebr.: ha’ịsh hahụ’.
 ”den levande Guden”. Hebr.: ’Elohịm chajjịm, båda orden är plur.