Jeremia 18:1–23
18 Det ord som kom till Jeremia* från Jehova löd:
2 ”Res dig och gå ner till krukmakarens hus,+ och där skall jag låta dig höra mina ord.”
3 Då gick jag ner till krukmakarens hus, och se, han utförde arbete på drejskivan.
4 Och det kärl krukmakaren* höll på att göra av leran blev fördärvat i hans hand, och han började om igen och gjorde det sedan till ett annat kärl, alldeles som det tycktes rätt i krukmakarens ögon att göra.+
5 Och Jehovas ord fortsatte att komma till mig, och det löd:
6 ”’Kan jag inte göra med er, Israels hus, alldeles som denne krukmakare gör?’ lyder Jehovas uttalande. ’Se! Som leran i krukmakarens hand, så är ni i min hand, Israels hus.+
7 I vilket som helst ögonblick som jag talar emot en nation och emot ett kungarike, för att rycka upp och bryta ner och tillintetgöra,+
8 och den nationen verkligen vänder om från sin ondska, emot vilken jag talade,+ då skall jag känna ånger över den olycka som jag hade tänkt verkställa mot den.+
9 Men i vilket som helst ögonblick som jag talar om en nation och om ett kungarike, för att bygga upp och plantera,+
10 och den nationen så gör det som är ont i mina ögon genom att inte lyda min röst,+ då skall jag känna ånger över det goda som jag sade till mig själv att jag skulle göra till dess bästa.’
11 Och nu, det ber jag, säg till männen i Juda och invånarna i Jerusalem: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Se, jag formar en olycka mot er och tänker ut en tanke mot er.+ Vänd om, det ber jag er, var och en från sin onda väg, och bättra er i fråga om era vägar och era gärningar.”’”+
12 Och de sade: ”Det är lönlöst!+ Ty vi vandrar efter våra egna tankar, och vi vill göra var och en efter sitt onda hjärtas motspänstighet.”+
13 Därför, detta är vad Jehova har sagt: ”Fråga själva bland nationerna, det ber jag er. Vem har hört något sådant? Det är något fasansfullt som jungfrun Israel har gjort till övermått.+
14 Kommer Libanons snö att vika bort från klippan på det öppna fältet? Eller kommer främmande vatten, kalla, sakta rinnande, att torka ut?
15 Ty mitt folk har glömt mig+ och frambär rökoffer åt något värdelöst+ och får människor att snava på sina vägar,+ de forntida stigarna,+ för att vandra på andra vägar, en väg som inte är anlagd,
16 för att göra sitt land till något man häpnar över,+ till något att vissla åt till oöverskådlig tid.+ Alla som drar fram genom det skall stirra häpet och skaka på huvudet.+
17 Som med en östanvind skall jag sprida dem för fienden.+ Ryggen, och inte ansiktet,+ skall jag visa dem på deras ofärds dag.”
18 Och de sade sedan: ”Kom och låt oss tänka ut planer mot Jeremia,+ ty lagen skall inte försvinna från prästen+ eller rådet från den vise eller ordet från profeten.+ Kom och låt oss slå honom med tungan,+ och låt oss inte ge akt på något av hans ord.”
19 Ge akt på mig, Jehova, och hör rösten av dem som söker sak med mig.*+
20 Skulle gott lönas med ont?+ De har ju grävt en grop för min själ.+ Kom ihåg hur jag stod inför dig för att tala gott om dem, för att avvända ditt raseri från dem.+
21 Ge därför deras söner åt hungersnöden+ och överlämna dem i svärdets våld;*+ och må deras hustrur bli till kvinnor som har berövats sina barn och till änkor.+ Och må deras män bli dräpta genom dödlig hemsökelse, deras unga män bli slagna med svärd i striden.+
22 Må ett skrik höras från deras hus, när du plötsligt låter en rövarskara komma över dem.+ Ty de har grävt en grop för att fånga mig, och fällor har de gömt för mina fötter.+
23 Men du, Jehova, känner mycket väl till allt vad de har beslutat mot mig för att vålla min död.+ Övertäck inte* deras missgärning, och utplåna inte deras synd ur din åsyn; utan låt dem bli sådana som bringas att snava inför dig.+ Grip in mot dem på din vredes tid.+
Fotnoter
^ Ordagr.: ”formaren”, ”den som formar”. Se v. 11.
^ El.: ”dem som tvistar med mig”, ”mina motparter”. LXX: ”min rättssak”, ”min vädjan om rätt(visa)”; Sy: ”mitt förtryck”.
^ Ordagr.: ”händer”.
^ El.: ”Försona inte”. Hebr.: ’al-tekhappẹr ‛al.
