Jeremia 16:1–21

16  Då kom Jehovas ord till mig, och det löd:  ”Du skall inte ta dig en hustru, och du skall inte få söner och döttrar på denna plats.+  Ty detta är vad Jehova har sagt om de söner och om de döttrar som föds på denna plats och om deras mödrar som föder dem och om deras fäder som avlar dem i detta land:+  ’En död till följd av sjukdomar skall de dö.+ Det skall inte hållas klagan över dem,+ och de skall inte begravas.+ Som gödsel på marken skall de bli;+ och genom svärd och genom hungersnöd skall de få ett slut,+ och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens flygande skapelser och åt jordens djur.’+  Ty detta är vad Jehova har sagt: ’Gå inte in i det hus där det hålls sorgehögtid, och gå inte för att hålla klagan, och ha ingen medkänsla med dem.’+ ’Ty jag har tagit bort min frid från detta folk’, lyder Jehovas uttalande, ’ja min kärleksfulla omtanke* och bevisen på min barmhärtighet.+  Och de stora och de små skall dö i detta land. De skall inte begravas,+ och man skall inte slå sig själv i veklagan för deras skull, och ingen skall rista märken på sig+ eller raka sig skallig för deras skull.+  Och man skall inte dela ut något bröd åt dem med anledning av sorgen, för att trösta någon över den döde;+ inte heller skall man ge dem tröstebägaren att dricka på grund av någons far och på grund av någons mor.+  Och du skall inte gå in i något hus där det är fest och sitta tillsammans med dem för att äta och dricka.’+  Ty detta är vad härarnas Jehova, Israels Gud,* har sagt: ’Se, inför era ögon och i era dagar skall jag låta jublets röst och glädjens röst, brudgummens röst och brudens röst försvinna från denna plats.’+ 10  Och när du omtalar alla dessa ord för detta folk och de säger till dig: ’Av vilket skäl har Jehova uttalat all denna stora olycka över oss, och vad är vår missgärning och vad är vår synd varmed vi har syndat mot Jehova, vår Gud?’+ 11  då skall du säga till dem: ’”Av det skälet att era fäder övergav mig”,+ lyder Jehovas uttalande, ”och de fortsatte att följa efter andra gudar* och tjäna dem och böja sig ner för dem.+ Men mig övergav de, och min lag höll de inte.+ 12  Och genom ert handlande har ni handlat värre än era fäder,+ och se, ni vandrar var och en efter sitt onda hjärtas motspänstighet+ genom att inte lyda mig.+ 13  Och jag skall slunga ut er, bort från detta land,+ till ett land som varken ni eller era fäder har känt till,+ och där skall ni bli tvungna att tjäna andra gudar+ dag och natt, eftersom jag inte skall visa er någon ynnest.”’ 14  ’Därför, se, dagar kommer’,+ lyder Jehovas uttalande, ’när man inte mer säger: ”Så sant Jehova lever, som förde Israels söner upp från Egyptens land!”+ 15  utan: ”Så sant Jehova lever, som förde Israels söner upp från landet i norr och från alla de länder dit han hade skingrat dem!” och jag skall föra dem tillbaka till deras jord, som jag gav åt deras förfäder.’+ 16  ’Se, jag sänder bud efter många fiskare’, lyder Jehovas uttalande, ’och de skall fiska dem; och därefter skall jag sända bud efter många jägare,+ och de skall jaga dem från varje berg och från varje kulle och ut ur de branta klippornas klyftor.+ 17  Ty mina ögon följer dem på alla deras vägar. De har inte varit dolda för mig, och deras missgärning har inte varit gömd för mina ögon.+ 18  Och först skall jag vedergälla dem i fullt mått* för deras missgärning+ och deras synd, därför att de har vanhelgat mitt land.+ Med liken av sina vämjeligheter och med sina avskyvärdheter har de uppfyllt min arvedel.’”+ 19  Jehova, min styrka och mitt fäste och min tillflyktsort på nödens dag,+ till dig skall nationerna komma från jordens ändar,*+ och de skall säga: ”Ja, våra förfäder fick bara lögn+ till egendom, tomhet och sådant som inte var till någon nytta.”+ 20  Kan jordemänniskan göra sig gudar när de inte är några gudar?+ 21  ”Därför, se, jag låter dem inse det; denna gång skall jag låta dem känna min hand och min styrka,+ och de skall inse att mitt namn är Jehova.”+

Fotnoter

 El.: ”min lojala kärlek”.
 ”Gud”. Hebr.: ’Elohẹ̄.
 ”gudar”. Hebr.: ’elohịm.
 ”i fullt mått”. El.: ”dubbelt”. Hebr.: mishnẹh.
 ”från jordens ändar (gränser)”. Hebr.: me’afsē-’ạrets. Jfr 25:31.