Jeremia 15:1–21
15 Och Jehova sade vidare till mig: ”Om än Mose+ och Samuel+ stod inför mig, skulle min själ inte vara vänd till detta folk.+ Skicka bort dem ur min åsyn, och låt dem gå sin väg.+
2 Och om de säger till dig: ’Vart skall vi dra ut?’ så skall du säga till dem: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Den som hör den dödliga hemsökelsen till, till den dödliga hemsökelsen! Och den som hör svärdet till, till svärdet! Och den som hör hungersnöden till, till hungersnöden!+ Och den som hör fångenskapen till, till fångenskapen!”’+
3 ’Och jag skall sätta fyra släkter över dem’,+ lyder Jehovas uttalande, ’svärdet till att dräpa, och hundarna till att släpa bort, och himlens flygande skapelser+ och jordens djur till att äta och till att fördärva.
4 Och jag skall göra dem till något som får alla kungariken på jorden att bäva,+ på grund av Manasse, Hiskias* son, Judas kung, på grund av det han gjorde i Jerusalem.+
5 Ty vem kommer att visa medömkan med dig, Jerusalem, och vem kommer att ha medkänsla med dig,+ och vem kommer att vika av från vägen för att fråga om det står väl till med dig?’
6 ’Du har själv övergett mig’,+ lyder Jehovas uttalande. ’Du vänder ryggen till och går.+ Och jag skall räcka ut min hand mot dig och fördärva dig.+ Jag har tröttnat på att känna ånger.+
7 Och jag skall kasta dem likt säd med en gaffel+ i landets portar. Jag skall beröva dem barnen.+ Jag skall tillintetgöra mitt folk, eftersom de inte har vänt om från sina vägar.+
8 För mig har deras* änkor blivit talrikare än havens sandkorn. Vid middagstid låter jag skövlaren komma till dem, över mor, ung man.+ Jag skall låta oro och förskräckelse plötsligt falla över dem.*+
9 Kvinnan som har fött sju barn har tynat bort; hennes själ har kippat efter andan.+ Hennes sol har gått ner medan det ännu är dag;+ den har fått skämmas och blygas.’ ’Och kvarlevan av dem ger jag åt svärdet inför deras fiender’,+ lyder Jehovas uttalande.”
10 Ve mig,+ min mor, eftersom du har fött mig, en man som ständigt råkar i träta och tvist med hela jorden.+ Jag har inte gett lån, och de har inte gett mig lån. Alla nedkallar de* ont över mig.+
11 Jehova har sagt: ”Sannerligen, jag skall betjäna dig till ditt bästa.+ Sannerligen, jag skall lägga mig ut för dig i olyckans tid+ och i nödens tid, mot fienden.+
12 Kan man bryta sönder järn, järn från norr, och koppar?
13 Dina tillgångar och dina skatter skall jag ge till plundring,+ inte för betalning, utan för alla dina synder, ja i alla dina områden.+
14 Och jag skall låta dem gå över med dina fiender till ett land som du inte känner.+ Ty en eld har blivit antänd i min vrede.+ Mot er är den tänd.”
15 Du vet det.+ Jehova, kom ihåg mig+ och vänd din uppmärksamhet till mig och hämnas mig på mina förföljare.+ Du som är sen till vrede, ta inte bort mig.+ Betänk att jag bär smälek för din skull.+
16 Dina ord blev funna, och så åt jag dem;+ och ditt ord blir till jubel för mig+ och till mitt hjärtas glädje;+ ty ditt namn har nämnts över mig,+ o Jehova, härarnas Gud.+
17 Jag har inte suttit i de skämtandes förtroliga krets+ och jublat av glädje.+ För din hands skull har jag suttit helt för mig själv,+ ty med fördömelse har du uppfyllt mig.+
18 Varför har min smärta blivit kronisk+ och det slag jag har fått obotligt?+ Det vill inte läkas. Du är ju som en svekfull bäck för mig,+ som vatten som inte har varit att lita på.+
19 Därför, detta är vad Jehova har sagt: ”Om du vänder tillbaka, då skall jag låta dig komma tillbaka.+ Inför mig skall du stå.+ Och om du skiljer ut det som är dyrbart från det som är värdelöst, skall du bli som min mun. De skall vända tillbaka till dig, men du skall inte vända tillbaka till dem.”
20 ”Och jag har inför detta folk gjort dig till en befäst kopparmur;+ och de skall strida mot dig, men de skall inte få övertaget över dig.+ Ty jag är med dig, för att rädda dig och för att befria dig”,+ lyder Jehovas uttalande.
21 ”Och jag skall befria dig ur de ondas hand+ och friköpa dig ur tyrannernas grepp.”
Fotnoter
^ ”deras”, TLXXSy; MVg: ”hans”.
^ ”dem”, TSy; M: ”henne”; Vg: ”städerna”.
^ ”Alla ... de”, genom en rättelse i M.
