Jeremia 13:1–27
13 Detta är vad Jehova har sagt till mig: ”Gå* och köp dig ett linnebälte och sätt det om dina höfter, men låt det inte komma i vatten.”
2 Då köpte jag bältet i överensstämmelse med Jehovas ord och satte det om mina höfter.
3 Och Jehovas ord kom sedan till mig för andra gången, och det löd:
4 ”Ta bältet som du köpte och som är om dina höfter, och bryt upp, gå till Eufrat,+ och göm det där i en klyfta i den branta klippan.”
5 Så gick jag då och gömde det vid Eufrat, alldeles som Jehova hade befallt mig.
6 Men sedan det hade gått många dagar sade Jehova till mig: ”Bryt upp, gå till Eufrat och hämta därifrån bältet som jag befallde dig att gömma där.”
7 Då gick jag till Eufrat och grävde och hämtade bältet från den plats där jag hade gömt det, och se, bältet hade blivit fördärvat; det dög inte till något.
8 Då kom Jehovas ord till mig, och det löd:
9 ”Detta är vad Jehova har sagt: ’På samma sätt skall jag fördärva Judas stolthet+ och Jerusalems stora stolthet.
10 Detta onda folk, som vägrar att lyda mina ord,+ som vandrar i sitt hjärtas motspänstighet+ och som fortsätter att vandra efter andra gudar* för att tjäna dem och för att böja sig ner för dem,+ skall bli som detta bälte, som inte duger till något.’
11 ’Ty liksom ett bälte sluter sig tätt till en mans* höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Judas hus sluta sig tätt till mig’,+ lyder Jehovas uttalande, ’för att de för mig skulle bli till ett folk+ och till ett namn+ och till lovprisning och till något skönt; men de lydde inte.’+
12 Och du skall säga detta ord till dem: ’Detta är vad Jehova, Israels Gud,* har sagt: ”Varje stor kruka är till för att fyllas med vin.”’+ Och de skall säga till dig: ’Vet vi inte mycket väl att varje stor kruka är till för att fyllas med vin?’
13 Och du skall säga till dem: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Se, jag fyller alla invånarna i detta land så att de blir druckna, kungarna som sitter för David+ på hans tron och prästerna och profeterna och alla Jerusalems invånare.+
14 Och jag skall sönderslå dem, den ene mot den andre, både fäderna och sönerna, på samma gång”,+ lyder Jehovas uttalande. ”Jag skall inte visa medömkan och inte bedrövas, och jag skall inte vara barmhärtig, så att jag avstår från att fördärva dem.”’+
15 Hör och låna ert öra till detta. Var inte högmodiga,+ ty Jehova själv har talat.+
16 Ge ära åt Jehova, er Gud,*+ innan han framkallar mörker+ och innan era fötter stöter emot varandra på bergen i skymningen.+ Och ni hoppas på ljus,+ men han skall göra det till djup skugga;+ han skall förvandla det till tjockt mörker.+
17 Och om ni inte hör det,+ skall min själ gråta i det fördolda över denna stolthet, och den skall helt visst fälla tårar; och mitt öga skall flöda av tårar,+ därför att Jehovas hjord+ har blivit bortförd i fångenskap.
18 Säg till kungen och till änkedrottningen:*+ ’Sätt er på en lägre plats,+ ty er vackra krona skall falla ner från era huvuden.’*+
19 Söderns* städer har stängts till, och det finns ingen som öppnar dem. Hela Juda har förts i landsflykt. Det har helt och hållet förts i landsflykt.+
20 Lyft upp dina* ögon* och se dem som kommer från norr.+ Var är hjorden som man gav åt dig,* din vackra småboskapshjord?+
21 Vad kommer du att säga när någon* vänder sin uppmärksamhet mot dig+ och du själv har undervisat dem som förtroliga vänner vid din sida i början?+ Kommer inte födslovåndor att gripa dig, som de griper en födande kvinna?*+
22 Och när du säger i ditt hjärta:+ ’Varför har detta drabbat mig?’+ så är det på grund av din stora missgärning som dina kjolar har blivit bortlyfta som täckelse;+ dina hälar har blivit utsatta för våldsam behandling.
23 Kan en kushit*+ förändra sin hud eller en leopard sina fläckar?+ Då skulle också ni kunna göra gott, ni som är lärda att göra ont.+
24 Så skall jag då sprida dem+ som halmstrån som förs bort med vinden från vildmarken.+
25 Detta är din* lott, din tillmätta del från mig”,+ lyder Jehovas uttalande, ”därför att du har glömt mig+ och du förlitar dig på lögn.+
26 Och jag skall också själv lyfta upp dina kjolar över ditt ansikte, och din vanära skall bli sedd,+
27 dina äktenskapsbrott+ och dina gnäggningar,+ din tygellösa prostitution.* På kullarna, på fältet, har jag sett dina vämjeligheter.+ Ve dig, Jerusalem! Du kan inte bli ren+ – hur länge skall det ännu dröja?”+
Fotnoter
^ ”gudar”. Hebr.: ’elohịm.
^ ”en mans”. Hebr.: ’ish.
^ ”Gud”. Hebr.: ’Elohẹ̄, plur.
^ ”er Gud”. Hebr.: ’Elohēkhẹm.
^ ”från era huvuden”, genom en texträttelse i överensstämmelse med LXXSyVg.
^ El.: ”kungamodern”.
^ El.: ”Negevs”.
^ ”dina”, genom en texträttelse i överensstämmelse med LXX; MSyVg: ”era”.
^ LXX tillägger: ”Jerusalem”.
^ ”dig”, fem. i hebr.
^ El.: ”han”. LXX: ”de”.
^ El.: ”hustru”.
^ ”etiopier”, LXXVg.
^ ”din”, fem. i hebr.
^ El.: ”din skamliga otukt”.
