Jeremia 11:1–23
11 Det ord som kom till Jeremia* från Jehova löd:
2 ”Hör detta förbunds ord!
Och du skall tala+ dem till männen* i Juda och invånarna i Jerusalem,
3 och du skall säga till dem: ’Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ”Förbannad är den man* som inte lyssnar till detta förbunds ord,+
4 som jag gav era förfäder befallning om på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land,+ ut ur järnsmältugnen,+ i det jag sade: ’Lyd min röst, och ni skall göra i enlighet med allt som jag befaller er;+ och ni skall vara mitt folk, och jag skall vara er Gud,*+
5 för att fullgöra den ed som jag svor era förfäder,+ att ge dem det land som flödar av mjölk och honung,+ som i denna dag.’”’”
Och jag svarade och sade: ”Amen,* Jehova.”
6 Och Jehova sade vidare till mig: ”Ropa ut alla dessa ord i Judas städer och på Jerusalems gator+ och säg: ’Hör detta förbunds ord och handla efter dem.+
7 Ty jag förmanade högtidligt era förfäder på den dag då jag förde dem upp från Egyptens land,+ och ända till denna dag, ja, jag steg upp tidigt och förmanade dem, och jag sade: ”Lyd min röst.”+
8 Men de lyssnade inte och böjde inte sitt öra,+ utan de fortsatte att vandra var och en i sitt onda hjärtas motspänstighet;+ och så lät jag alla detta förbunds ord komma över dem, de ord som jag befallde dem att handla efter men som de inte handlade efter.’”
9 Ytterligare sade Jehova till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland männen i Juda och bland invånarna i Jerusalem.+
10 De har vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar,+ de första förfäderna, som vägrade att lyda* mina ord, och själva har de vandrat efter andra gudar* för att tjäna dem.+ Israels hus och Judas hus har brutit mitt förbund som jag slöt med deras förfäder.+
11 Därför, detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag låter en olycka komma över dem,+ som de inte kan komma undan;+ och de skall anropa mig om hjälp, men jag skall inte lyssna till dem.+
12 Och Judas städer och Jerusalems invånare skall tvingas gå och anropa de gudar* om hjälp som de frambär rökoffer åt+ men som absolut inte kan ge dem räddning i deras olyckas tid.+
13 Ty så många som dina städer är, så många har dina gudar blivit, Juda;+ och så många som Jerusalems gator är, så många altaren har ni satt upp åt skamligheten,*+ altaren för att frambära rökoffer åt Baal.’+
14 Och du, be inte till förmån för detta folk, och uppsänd inte för deras skull ett enträget rop eller en bön,+ ty jag kommer inte att lyssna vid den tid då de ropar till mig om sin olycka.*+
15 Vad har min älskade i mitt hus att göra,+ eftersom hon – det vill säga många av dem – gör detta,+ detta onda anslag?+ Och skall de med hjälp av heligt kött få olyckan att gå förbi dig+ när den kommer? Kommer du att jubla vid den tiden?+
16 ’Ett frodigt olivträd, skönt i fråga om frukt och utseende’, är det namn Jehova har gett dig.+ Under ljudet av ett väldigt dån har han tänt en eld mot henne, och de har brutit dess grenar.+
17 Och härarnas Jehova, han som planterade dig,*+ har uttalat en olycka över dig på grund av den ondska som Israels hus+ och Judas hus har bedrivit för att kränka mig genom att frambära rökoffer åt Baal.”+
18 Och Jehova har själv upplyst mig för att jag skulle veta det. Vid den tiden lät du mig se deras gärningar.+
19 Och jag var som ett tillgivet bagglamm som förs till slaktning,+ och jag visste inte att det var mot mig de tänkte ut planer:+ ”Låt oss fördärva trädet med dess föda, och låt oss utrota honom ur de levandes land,+ så att hans namn inte mer blir ihågkommet.”
20 Men härarnas Jehova dömer med rättfärdighet;+ han prövar njurarna* och hjärtat.+ Låt mig få se din hämnd på dem, ty för dig har jag uppenbarat min rättssak.+
21 Därför, detta är vad Jehova har sagt mot Ạnatots+ män, som traktar efter din själ* och säger: ”Du skall inte profetera i Jehovas namn,+ om du inte vill dö för vår hand”;
22 därför, detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Se, jag vänder min uppmärksamhet mot dem. De unga männen skall dö genom svärd.+ Deras söner och deras döttrar skall dö genom hungersnöd.+
23 Och inte ens en kvarleva skall det bli för deras del, eftersom jag skall låta olycka komma över Ạnatots+ män, det år då uppmärksamheten riktas mot dem.”+
Fotnoter
^ ”männen”. Hebr.: ’ish, sing., men använt i kollektiv betydelse.
^ ”den man”. Hebr.: ha’ịsh.
^ ”er Gud”. Ordagr.: ”för er till Gud”. Hebr.: lakhẹm lE’lohịm, plur.
^ El.: ”Må det ske så”. Hebr.: ’amẹn.
^ ”lyda”. El.: ”höra”, ”lyssna till”.
^ ”gudar”. Hebr.: ’elohịm.
^ ”de gudar”. Hebr.: ha’elohịm.
^ El.: ”den skamliga avguden”, ”skamguden”.
^ ”om sin olycka”, M; TLXXSyVg och 34 hebr. hss: ”i sin olyckas tid”.
^ ”dig”, fem. i hebr.
^ El.: ”de innersta (djupaste) känslorna”. Hebr.: kelajọ̄th.
^ ”traktar (står) efter din själ”, MSyVg; LXX: ”traktar (står) efter min själ”; T: ”står efter att döda dig”.