Jeremia 11:1–23

11  Det ord som kom till Jeremia* från Jehova löd:  ”Hör detta förbunds ord! Och du skall tala+ dem till männen* i Juda och invånarna i Jerusalem,  och du skall säga till dem: ’Detta är vad Jehova, Israels Gud, har sagt: ”Förbannad är den man* som inte lyssnar till detta förbunds ord,+  som jag gav era förfäder befallning om på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land,+ ut ur järnsmältugnen,+ i det jag sade: ’Lyd min röst, och ni skall göra i enlighet med allt som jag befaller er;+ och ni skall vara mitt folk, och jag skall vara er Gud,*+  för att fullgöra den ed som jag svor era förfäder,+ att ge dem det land som flödar av mjölk och honung,+ som i denna dag.’”’” Och jag svarade och sade: ”Amen,* Jehova.”  Och Jehova sade vidare till mig: ”Ropa ut alla dessa ord i Judas städer och på Jerusalems gator+ och säg: ’Hör detta förbunds ord och handla efter dem.+  Ty jag förmanade högtidligt era förfäder på den dag då jag förde dem upp från Egyptens land,+ och ända till denna dag, ja, jag steg upp tidigt och förmanade dem, och jag sade: ”Lyd min röst.”+  Men de lyssnade inte och böjde inte sitt öra,+ utan de fortsatte att vandra var och en i sitt onda hjärtas motspänstighet;+ och så lät jag alla detta förbunds ord komma över dem, de ord som jag befallde dem att handla efter men som de inte handlade efter.’”  Ytterligare sade Jehova till mig: ”En sammansvärjning har avslöjats bland männen i Juda och bland invånarna i Jerusalem.+ 10  De har vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar,+ de första förfäderna, som vägrade att lyda* mina ord, och själva har de vandrat efter andra gudar* för att tjäna dem.+ Israels hus och Judas hus har brutit mitt förbund som jag slöt med deras förfäder.+ 11  Därför, detta är vad Jehova har sagt: ’Se, jag låter en olycka komma över dem,+ som de inte kan komma undan;+ och de skall anropa mig om hjälp, men jag skall inte lyssna till dem.+ 12  Och Judas städer och Jerusalems invånare skall tvingas gå och anropa de gudar* om hjälp som de frambär rökoffer åt+ men som absolut inte kan ge dem räddning i deras olyckas tid.+ 13  Ty så många som dina städer är, så många har dina gudar blivit, Juda;+ och så många som Jerusalems gator är, så många altaren har ni satt upp åt skamligheten,*+ altaren för att frambära rökoffer åt Baal.’+ 14  Och du, be inte till förmån för detta folk, och uppsänd inte för deras skull ett enträget rop eller en bön,+ ty jag kommer inte att lyssna vid den tid då de ropar till mig om sin olycka.*+ 15  Vad har min älskade i mitt hus att göra,+ eftersom hon – det vill säga många av dem – gör detta,+ detta onda anslag?+ Och skall de med hjälp av heligt kött få olyckan att gå förbi dig+ när den kommer? Kommer du att jubla vid den tiden?+ 16  ’Ett frodigt olivträd, skönt i fråga om frukt och utseende’, är det namn Jehova har gett dig.+ Under ljudet av ett väldigt dån har han tänt en eld mot henne, och de har brutit dess grenar.+ 17  Och härarnas Jehova, han som planterade dig,*+ har uttalat en olycka över dig på grund av den ondska som Israels hus+ och Judas hus har bedrivit för att kränka mig genom att frambära rökoffer åt Baal.”+ 18  Och Jehova har själv upplyst mig för att jag skulle veta det. Vid den tiden lät du mig se deras gärningar.+ 19  Och jag var som ett tillgivet bagglamm som förs till slaktning,+ och jag visste inte att det var mot mig de tänkte ut planer:+ ”Låt oss fördärva trädet med dess föda, och låt oss utrota honom ur de levandes land,+ så att hans namn inte mer blir ihågkommet.” 20  Men härarnas Jehova dömer med rättfärdighet;+ han prövar njurarna* och hjärtat.+ Låt mig få se din hämnd på dem, ty för dig har jag uppenbarat min rättssak.+ 21  Därför, detta är vad Jehova har sagt mot Ạnatots+ män, som traktar efter din själ* och säger: ”Du skall inte profetera i Jehovas namn,+ om du inte vill dö för vår hand”; 22  därför, detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Se, jag vänder min uppmärksamhet mot dem. De unga männen skall dö genom svärd.+ Deras söner och deras döttrar skall dö genom hungersnöd.+ 23  Och inte ens en kvarleva skall det bli för deras del, eftersom jag skall låta olycka komma över Ạnatots+ män, det år då uppmärksamheten riktas mot dem.”+

Fotnoter

 Se not till 1:1, ”Jeremia”.
 ”männen”. Hebr.: ’ish, sing., men använt i kollektiv betydelse.
 ”den man”. Hebr.: ha’ịsh.
 ”er Gud”. Ordagr.: ”för er till Gud”. Hebr.: lakhẹm lE’lohịm, plur.
 El.: ”Må det ske så”. Hebr.: ’amẹn.
 ”lyda”. El.: ”höra”, ”lyssna till”.
 ”gudar”. Hebr.: ’elohịm.
 ”de gudar”. Hebr.: ha’elohịm.
 El.: ”den skamliga avguden”, ”skamguden”.
 ”om sin olycka”, M; TLXXSyVg och 34 hebr. hss: ”i sin olyckas tid”.
 ”dig”, fem. i hebr.
 El.: ”de innersta (djupaste) känslorna”. Hebr.: kelajọ̄th.
 ”traktar (står) efter din själ”, MSyVg; LXX: ”traktar (står) efter min själ”; T: ”står efter att döda dig”.