Jeremia 10:1–25
10 Hör det ord som Jehova har talat mot er, Israels hus.
2 Detta är vad Jehova har sagt: ”Lär er inte nationernas väg,+ och låt er inte slås med förfäran för himlens tecken, därför att nationerna slås med förfäran för dem.+
3 Ty folkens sedvänjor*+ är blott en vindfläkt; det är ju bara ett träd+ från skogen som man har huggit ner, ett verk som konsthantverkarens händer har gjort med ett skärverktyg.+
4 Med silver och med guld gör man det vackert.+ Med spikar och med hammare fäster man dem, för att de inte skall vackla.+
5 De är som en fågelskrämma på ett gurkfält och kan inte tala.+ De måste bäras, ty de kan inte ta ett enda steg.+ Var inte rädda för dem, ty de kan inte göra något som medför olycka, och vad mera är, förmåga att göra något gott finns inte hos dem.”+
6 Ingen finns som i något avseende är som du, Jehova.+ Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.+
7 Vem skulle inte frukta dig,+ nationernas Kung,+ ty fruktan tillkommer dig; ty bland nationernas alla visa och i alla deras kungadömen finns ingen som i något avseende är som du.+
8 Och på en och samma gång visar de sig vara oförnuftiga och enfaldiga.+ Ett stycke trä är inget annat än en tomheternas förmaning.+
9 Silver uthamrat till plåtar förs in ända från Tarsis,+ och guld från Ufas,*+ ett verk av konsthantverkaren och av dens händer som arbetar i metall; deras klädnad är av blått garn och purpurrödfärgad ull. De är alla ett verk av kunnigt folk.+
10 Men Jehova är i sanning Gud.*+ Han är den levande Guden+ och Kungen till oöverskådlig tid.+ För hans harm skall jorden gunga,+ och nationerna kan inte uthärda hans fördömelse.+
11 Detta är vad ni skall säga till dem: ”De gudar*+ som inte har gjort himlen och jorden, de skall förgås från jorden+ och från platsen under denna himmel.”*
12 Han* är den som har gjort jorden genom sin kraft,+ den som genom sin vishet har gett det fruktbara landet* en fast grund+ och den som genom sitt förstånd har spänt ut himlen.+
13 När han häver upp sin röst, frambringar han ett brus av vatten i himlen,+ och han låter dimmor* stiga upp från jordens yttersta ände.*+ Slussar* har han gjort för regnet,+ och han för ut vinden* ur sina förrådshus.+
14 Varje människa* har uppfört sig så oförnuftigt som vore hon utan kunskap.+ Var och en som arbetar i metall skall känna skam över den skulpterade bilden;+ ty hans gjutna bild är en lögn,+ och det finns ingen ande* i dem.+
15 De är tomhet,* ett verk som väcker åtlöje.+ Vid den tid då uppmärksamheten riktas mot dem skall de förgås.+
16 Jakobs Andel+ är inte som dessa, ty Han är den som har format allt,+ och Israel är hans arvedels stav.*+ Härarnas Jehova är hans namn.+
17 Samla upp dina bylten från jorden,+ du kvinna som bor under belägring.+
18 Ty detta är vad Jehova har sagt: ”Se, denna gång slungar jag ut jordens* invånare,+ och jag skall vålla dem trångmål, för att de må uppdaga hur det är.”+
19 Ve mig för mitt sammanbrotts skull!+ Det slag jag har fått är oläkligt.* Och jag har sagt: ”Sannerligen, detta är min sjukdom; och jag skall bära den.+
20 Mitt tält har skövlats, och alla mina tältlinor har slitits av.+ Mina söner har gått bort från mig, och de är inte mer.+ Det finns inte mer någon som spänner ut mitt tält eller sätter upp mina tältdukar.
21 Ty herdarna har uppfört sig oförnuftigt,+ och de har inte sökt Jehova.+ Därför har de inte handlat med insikt, och alla deras betesdjur har blivit kringspridda.”+
22 Hör! Ett rykte! Det* har nått hit, och det hörs ett väldigt stampande från landet i norr,+ för att göra städerna i Juda till en ödslig ödemark, ett läger för schakaler.+
23 Jag vet, Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne.* Det tillkommer inte den man* som vandrar att själv styra sina steg.+
24 Tukta mig, Jehova, men med rättvisa;+ inte i din vrede,+ så att du gör mig till intet.+
25 Töm ut ditt raseri över de nationer+ som har ignorerat dig*+ och över de släkter som inte har anropat ditt namn.+ Ty de har förtärt Jakob.+ Ja, de har förtärt honom, och de söker utrota honom;+ och hans boning har de ödelagt.+
Fotnoter
^ El.: ”folkens stadgar”. Sy: ”det folken fruktar”, ”folkens avgudar”.
^ ”Ufas”, MVg; TThSy: ”Ofir”.
^ El.: ”är sannerligen Gud”. Hebr.: ’Elohịm ’emẹth.
^ ”De gudar”. Aram.: ’elahajjạ’. Hela denna vers är skriven på aram.
^ ”himmel”. Aram.: shemajjạ’.
^ ”Han”, MVg; LXXSy: ”Jehova”.
^ El.: ”den fruktbara jorden”. Hebr.: tevẹl; LXX: ”den bebodda jorden”; lat.: ọrbem, ”runden (kretsen, cirkeln)”, dvs. jordens rund (jordkretsen).
^ ”vinden”. Hebr.: rụach; lat.: vẹntum; grek.: fōs, ”ljuset”.
^ ”Slussar”, om man läser bedhaqịm i stället för beraqịm; M(hebr.: beraqịm)TLXXSyVg: ”blixtar”. Se JThS, bd 3, 1952, sid. 214–216. Jfr not till Ps 135:7, ”slussar”.
^ El.: ”dimmoln”, ”regnmoln”.
^ ”människa”. Hebr.: ’adhạm.
^ El.: ”andedräkt”. Hebr.: rụach; grek.: pneuma; lat.: spịritus.
^ El.: ”en vindfläkt”, ”en utandning”. Hebr.: hẹvel.
^ El.: ”(folk)stam”. Hebr.: shẹvet.
^ El.: ”landets”.
^ El.: ”Mitt sår kan inte läkas (är kroniskt).”
^ ”Det”, fem. i hebr.; syftar tillbaka på ”rykte”.
^ Ordagr.: ”Inte till en man”. Hebr.: lo’-le’ịsh.
^ Ordagr.: ”att inte till jordemänniskan hennes väg”. Hebr.: ki lo’ la’adhạm darkọ̄.
^ El.: ”som inte känner (har lärt känna) dig”.
