Ordspråksboken 7:1–27
7 Min son, håll mina ord,+ och må du förvara mina bud som en skatt hos dig.+
2 Håll mina bud, så får du leva,+ och bevara min lag som din ögonsten.+
3 Bind dem om dina fingrar,+ och skriv dem på ditt hjärtas tavla.+
4 Säg till visheten:+ ”Du är min syster”, och må du kalla förståndet din släkting,
5 så att de kan bevara dig för en annans hustru,+ för en främmande kvinna som talar hala ord.+
6 Ty från fönstret i mitt hus, genom mitt galler,+ blickade jag ner
7 och betraktade de oerfarna.+ Bland sönerna lade jag med intresse märke till en ung man som saknade ett förståndigt hjärta.*+
8 Han kom gående på gatan nära hennes hörn, ja, han styrde sina steg i riktning mot hennes hus,+
9 i skymningen, vid dagens slut,*+ när natten och mörkret föll på.*
10 Och se, en kvinna kommer honom till mötes, klädd som en prostituerad+ och med förslaget* hjärta.
11 Hon är högljudd och envis.+ Hennes fötter har ingen ro i hennes hus.+
12 Än är hon på gatan, än är hon på torgen,+ och nära varje gathörn står hon på lur.+
13 Och hon griper tag i honom och kysser honom.+ Med fräck uppsyn säger hon till honom:
14 ”Det krävdes gemenskapsoffer av mig.+ I dag har jag infriat mina löften.+
15 Därför har jag gått ut för att möta dig, för att söka efter ditt ansikte, och jag fann dig.
16 Jag har bäddat min divan med täcken, med mångfärgat linne från Egypten.+
17 Jag har bestänkt min säng med myrra, ạloe och kanel.+
18 Kom, låt oss dricka oss otörstiga av kärlek intill morgonen; låt oss njuta tillsammans av kärlekens fröjder.+
19 För min man är inte hemma; han har gett sig av på en lång resa.+
20 Penningpungen* tog han med sig. Han kommer hem den dag det är fullmåne.”
21 Hon har förlett honom med sitt myckna övertalande.+ Hon förför honom med sina hala läppar.+
22 Plötsligt går han efter henne,*+ lik en tjur som är på väg till slaktning och lik en som är fjättrad* för att bli tuktad som en dåre
23 – till dess en pil klyver hans lever+ – lik en fågel som skyndar in i fällan,+ och han har inte insett att det gäller hans egen själ.*+
24 Och nu, ni söner, lyssna till mig och ge akt på min muns ord.+
25 Låt inte ditt hjärta vika av till hennes vägar. Förirra dig inte in på hennes stigar.+
26 Ty många är de slagna som hon har fått att falla,+ och talrika är alla de som dräps av henne.+
27 Hennes hus är vägarna till Sheọl;*+ de går ner till dödens innersta kamrar.+
Fotnoter
^ El.: ”som saknade ett gott motiv”. Ordagr.: ”som saknade hjärta”. Hebr.: chasar-lẹv.
^ Ordagr.: ”kväll”.
^ ”när ... föll på”. El.: ”vid [nattens och mörkrets] inbrott”, genom en texträttelse; M: ”vid [nattens och mörkrets] pupill” el. ”vid ... mitt”.
^ Ordagr.: ”bevakat (förvarat)”.
^ Ordagr.: ”En pung med silvret”.
^ ”lik en som är fjättrad”, genom en ändring i vokalisationen; M: ”lik en vristkedja (fjättrar)”.
^ El.: ”med henne”.
^ ”att det gäller hans egen själ (hans eget liv)”. Hebr.: ki-venafshọ̄ hu’; ”själ” motsvaras av grek.: psykhẹ̄s; lat.: ạnimae. Se Tillägg 4A.
^ ”Sheol”. Hebr.: she’ọ̄l; grek.: haidou; lat.: ịnferi.
