Ordspråksboken 27:1–27
27 Beröm dig inte av morgondagen,+ för du vet inte vad en dag bär i sitt sköte.+
2 Låt en annan lovprisa dig, och inte din egen mun, en främling, och inte dina egna läppar.+
3 Stenen är tung och sanden en börda,+ men tyngre än de båda är förargelse orsakad av en dåre.+
4 Raseriet är grymt och vreden en översvämning,+ men vem kan bestå inför svartsjuka?+
5 Bättre öppen tillrättavisning+ än dold kärlek.
6 De sår man får av den som älskar en* ges i trofasthet,+ men man måste enträget be om* kyssar från den som hatar en.+
7 Den mätta själen trampar på flytande honung, men för den hungriga själen är allt bittert sött.+
8 Lik en fågel som flyr från sitt näste,+ så är en man som flyr från sitt hem.+
9 Olja och rökelse+ gläder hjärtat, likaså den sötma som en vän bereder med ett råd från själen.+
10 Överge inte din vän eller din fars vän, och gå inte in i din brors hus på den dag du drabbas av olycka. Bättre en nära granne än en bror långt borta.+
11 Var vis, min son, och gläd mitt hjärta,+ så att jag kan svara den som smädar mig.+
12 Den kloke ser olyckan och gömmer sig,+ de oerfarna går vidare och får lida straffet.+
13 Ta klädnaden från den man som går i borgen för en främling,+ och ta en pant av honom då det gäller en främmande kvinna.+
14 Den som välsignar sin medmänniska med hög röst tidigt på morgonen, honom skall det tillräknas som en förbannelse.+
15 Ett läckande tak, som driver en bort på en dag med ihållande regn, och en stridslysten hustru är varandra lika.+
16 Den som ger henne skydd ger vinden skydd, och hans högra hand griper tag i olja.*
17 Järn skärps med järn. Så skärper den ene mannen* den andres ansikte.*+
18 Den som skyddar fikonträdet får äta dess frukt,+ och den som vakar över sin herre* blir ärad.+
19 Som ansikte svarar mot ansikte i vatten, så svarar den ena människans hjärta* mot den andras.
20 Sheọl och tillintetgörelsens plats*+ blir aldrig mätta,+ inte heller människans ögon.+
21 Silver prövas i luttringsdegeln+ och guld i smältugnen,+ och en man prövas genom den lovprisning han får.+
22 Även om du stöter dåren med en stöt bland grynen i en mortel, viker hans dårskap inte ifrån honom.+
23 Se till att du vet hur din småboskapshjord ser ut. Låt ditt hjärta ge akt på dina hjordar.+
24 Ty en skatt består inte för evigt,+ inte heller ett diadem generation efter generation.
25 Gräset är borta, och det nya gräset har kommit upp, och fodret har samlats in från bergen.+
26 Ungbaggarna skall tjäna till kläder åt dig,+ och bockarna till betalning för mark.
27 Och det finns getmjölk nog till föda åt dig själv, till föda åt ditt hushåll och till dina tjänsteflickors livsuppehälle.+
Fotnoter
^ ”den som älskar en”. El.: ”en vän”. Hebr.: ’ōhẹv (av ’ahạv, ”älska”).
^ El.: ”men rikliga är”. Genom en rättelse av M: ”men fördärvliga (bedrägliga) är”.
^ El.: ”och oljan i hans högra hand ropar (förråder sig själv)”.
^ ”Så ... den ene mannen”. Hebr.: we’ịsh.
^ Så kan versen läsas med ändringar av vokalisationen i M, i överensstämmelse med TLXXSyVg.
^ ”sin herre”. Hebr.: ’adhonạw (av ’adhọ̄n), majestätsplural.
^ Ordagr.: ”så ... jordemänniskans hjärta”. Hebr.: ken lev-ha’adhạm.
