Ordspråksboken 19:1–29
19 Bättre vara fattig och vandra i ostrafflighet+ än ha svekfulla läppar* och vara enfaldig.+
2 Vidare är det inte gott för själen att vara utan kunskap,+ och den som hastar med fötterna syndar.*+
3 Det är människans dårskap som fördärvar hennes väg,+ men det är mot Jehova som hennes hjärta rasar.+
4 Förmögenhet ger många vänner,+ men den ringe blir skild från den vän han har.+
5 Ett falskt vittne undgår inte straff,+ och den som slungar ut lögner slipper inte undan.+
6 Många är de som blidkar en ädel man,*+ och alla är vänner till den man som ger gåvor.+
7 Den fattige är hatad av alla sina bröder.+ Till och med hans närmaste vänner håller sig långt borta från honom!+ Han jagar dem med något att säga; de är inte där.+
8 Den som förvärvar ett förståndigt hjärta*+ älskar sin egen själ. Den som bevarar urskillningsförmågan skall finna det goda.+
9 Det falska vittnet undgår inte straff,+ och den som slungar ut lögner förgås.+
10 Överdåd anstår inte den enfaldige,+ än mindre en tjänare att härska över furstar.+
11 En människas insikt* bromsar hennes vrede,+ och det är till prydnad för henne att hon överser med överträdelse.+
12 En kungs ursinne är likt ett manprytt ungt lejons morrande,+ men hans välvilja är som dagg på växterna.+
13 En enfaldig son betyder motgångar för hans far,+ och en hustrus kiv är som ett läckande tak som driver en bort.+
14 Hus och förmögenhet är arv från fäder,+ men en omdömesgill hustru är från Jehova.+
15 Lättja får en att falla i djup sömn,+ och en slö själ får hungra.+
16 Den som håller budet bevarar sin själ;+ den som visar förakt för sina vägar blir dödad.+
17 Den som visar den ringe ynnest lånar åt Jehova,+ och hans sätt att behandla andra skall Han återgälda honom.+
18 Tukta din son medan det finns hopp,+ och låt inte din själs önskan vara att vålla hans död.+
19 Den som grips av stort raseri får plikta för det;+ ty om du befriar honom får du göra det gång på gång.+
20 Lyssna till råd och ta emot tuktan,+ så att du för framtiden kan bli vis.+
21 Många är planerna i en mans hjärta,*+ men det som Jehova har beslutat – det står fast.+
22 Det åtråvärda hos människan* är hennes kärleksfulla omtanke;+ och det är bättre att vara en fattig man än att vara en lögnare.+
23 Fruktan för Jehova leder till liv,+ och mätt får man vila om natten;+ man hemsöks inte av det som är ont.+
24 Den late sticker handen i gästabudsskålen,+ men han ids inte föra den tillbaka till munnen.+
25 Den hånfulle bör du slå,+ så att den oerfarne kan bli klok;+ och den förståndige bör man tillrättavisa, så att han kan få inblick i kunskap.+
26 Den som behandlar sin far illa och jagar bort sin mor+ är en skamlös och vanartig son.+
27 Min son, upphör att lyssna till tuktan, och du kommer att fara vilse från kunskapens ord.+
28 Ett vittne som är en odugling* hånar rättvisan,+ och de gudlösas mun sväljer ner ondska.+
29 Straffdomar är fastställda för de hånfulla+ och piskrapp för de enfaldigas rygg.+
Fotnoter
^ ”läppar”, MVg; TSy och omkr. 50 hebr. hss: ”vägar”.
^ Ordagr.: ”en ädel mans ansikte”.
^ El.: ”En jordemänniskas insikt”. Hebr.: sẹkhel ’adhạm.
^ ”i en mans hjärta”. Hebr.: belev-’ịsh.
^ El.: ”Det önskvärda hos en jordemänniska”. Hebr.: ta’awạth ’adhạm.
^ Ordagr.: ”Ett belials vittne”. Hebr.: ‛edh belijạ‛al.
