Ordspråksboken 17:1–28
17 Bättre en torr brödbit i lugn och ro+ än ett hus fullt av slaktoffer och gräl.+
2 En tjänare som har insikt kommer att härska över en son som handlar skamligt,+ och bland bröderna får han del av arvet.+
3 Silver prövas i luttringsdegeln* och guld i smältugnen,+ men Jehova är den som prövar hjärtat.+
4 Ogärningsmannen ger akt på läppar som främjar det som är skadligt;*+ lögnaren* lånar sitt öra till en tunga som vållar olycka.+
5 Den som hånar den fattige smädar Honom som har gjort honom.+ Den som gläder sig åt en annans olycka går inte fri från straff.+
6 Gamla mäns krona är sonsöner,+ och söners skönhet är deras fäder.+
7 Rättrådighetens läppar anstår inte den oförståndige,+ än mindre falskhetens läppar en ädel man.+
8 Som en sten som skaffar ynnest är en gåva i sin ägares* ögon.+ Vart han än vänder sig har han framgång.+
9 Den som övertäcker överträdelse främjar kärlek,+ men den som fortsätter att tala om en sak skiljer nära vänner åt.+
10 En förebråelse har djupare verkan på den som har förstånd+ än hundra slag på den enfaldige.+
11 Den ondskefulle söker bara uppror,+ men en grym budbärare sänds mot honom.+
12 Hellre möta en björn som mist sina ungar+ än en enfaldig i hans dårskap.+
13 När man lönar gott med ont,+ skall det onda inte vika från ens hus.+
14 Att börja ett gräl är som att släppa lös vattenmassor;+ dra dig därför tillbaka innan striden bryter ut.+
15 Den som förklarar den ondskefulle rättfärdig+ och den som förklarar den rättfärdige ondskefull+ – ja, båda är de avskyvärda för Jehova.+
16 Varför har den enfaldige betalning i handen för att förvärva vishet,+ när han inte har ett förståndigt hjärta?*+
17 En sann vän visar alltid kärlek+ och är en broder som föds för tider av nöd.*+
18 En människa som saknar ett förståndigt hjärta* ger handslag*+ och går i borgen för sin nästa.+
19 Den som älskar överträdelse älskar strid.+ Den som gör sin ingång hög söker sitt eget fall.+
20 Den som har ett förvänt hjärta finner inte det goda,+ och den som har en lögnaktig tunga faller i olycka.+
21 Den som blir far till ett enfaldigt barn – det blir hans sorg;+ och ett oförståndigt barns far gläder sig inte.+
22 Ett glatt hjärta är god medicin,*+ men en nedslagen ande torkar ut benen i kroppen.+
23 Den ondskefulle tar mutor ur barmen+ för att vränga rättens stigar.+
24 Vishet är inför den förståndiges ansikte,+ men den enfaldiges ögon är vid jordens yttersta ände.+
25 En enfaldig son är en grämelse för sin far+ och en bitter sorg för henne som födde honom.+
26 Vidare: Det är inte gott att bötfälla den rättfärdige.+ Att slå ädla män strider mot det som är rättrådigt.+
27 Den som håller tillbaka sina ord har kunskap,+ och en man med urskillningsförmåga är kall till sin ande.+
28 Även dåren betraktas som vis när han tiger;+ den som tillsluter sina läppar betraktas som förståndig.
Fotnoter
^ Ordagr.: ”smältdegeln”.
^ El.: ”ont”.
^ Ordagr.: ”lögn (falskhet)”.
^ El.: ”sin store ägares”. Ordagr.: ”sina ägares”, majestätsplural. Se GK, § 124 i.
^ El.: ”när han inte har ett gott motiv”. Hebr.: welev-’ạjin.
^ El.: ”och en broder föds för tider av nöd (trångmål)”.
^ El.: ”som saknar ett gott motiv”. Ordagr.: ”som saknar hjärta”. Hebr.: chasar-lẹv.
^ ”ger handslag”. Ordagr.: ”[är] en som slår handflatan (handen)”. Hebr.: tōqẹa‛ kaf.
^ ”gör gott för kroppen”, genom en rättelse av M.
