Ordspråksboken 14:1–35
14 Den kvinna som äger sann vishet bygger upp sitt hus,+ men den dåraktiga river ner det med egna händer.+
2 Den som vandrar rättrådigt fruktar Jehova,+ men den som går krokiga vägar föraktar Honom.+
3 Högmodets käpp är i dårens mun,+ men de visas läppar vaktar dem.+
4 Där det inte finns nötkreatur är krubban tom, men genom tjurens kraft blir skörden riklig.
5 Ett troget vittne ljuger inte,+ men ett falskt vittne slungar ut lögner.+
6 Den hånfulle söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.+
7 Gå bort från den enfaldige mannen,+ ty där lär du inte känna kunskapens läppar.+
8 Den klokes vishet är att förstå sin väg,+ men de enfaldigas dårskap är bedrägeri.+
9 De som tar lätt på överträdelse är dårar,*+ men bland de rättrådiga är det samförstånd.*+
10 Hjärtat ensamt känner själens bitterhet,+ och ingen främling har del i dess glädje.
11 De ondskefullas hus skall förintas,+ men de rättrådigas tält skall blomstra.+
12 En väg kan tyckas vara rätt i en mans ögon+ – dess slut är dock dödens vägar.+
13 Även under skratt kan hjärtat känna smärta,+ och glädjen slutar i bedrövelse.+
14 Den som har ett trolöst hjärta mättas av sina egna vägar,+ och den gode mannen av sina handlingar.+
15 Den oerfarne tror varje ord,*+ men den kloke aktar på sina steg.+
16 Den vise fruktar och vänder sig bort från det onda,+ men den enfaldige blir förgrymmad och självsäker.+
17 Den som är snar till vrede handlar dåraktigt,+ men den man som har tankeförmåga blir hatad.+
18 De oerfarna får dårskap i arv,+ men de kloka bär kunskap som huvudprydnad.+
19 De onda måste böja sig ner för de goda,+ de gudlösa vid den rättfärdiges portar.
20 Den fattige blir hatad till och med av sina närmaste,+ men den rikes vänner är många.+
21 Den som föraktar sin medmänniska syndar,+ men lycklig är den som visar de nödställda ynnest.+
22 Kommer inte de som tänker ut ont att fara vilse?+ Men de som tänker ut gott finner kärleksfull omtanke* och sannfärdighet.+
23 Av allt slags möda kommer vinning,+ men läpparnas ord leder bara till armod.
24 De visas krona är deras rikedom; de enfaldigas dårskap är och förblir dårskap.+
25 Ett sannfärdigt vittne* befriar själar,+ men ett svekfullt vittne* slungar ut lögner.+
26 I fruktan för Jehova finns det stark tillit,+ och det finns en tillflykt för sönerna.+
27 Fruktan för Jehova är en källa till liv;+ den vänder en bort från dödens snaror.+
28 Talrik befolkning är till prydnad för en kung,+ men brist på folk är en furstes undergång.+
29 Den som är sen till vrede har urskillning i rikt mått,+ men den som är otålig* upphöjer dårskap.+
30 Ett lugnt hjärta är kroppens liv,+ men svartsjuka är röta i benen.+
31 Den som bedrar den ringe har smädat Honom som har gjort honom,+ men den som visar den fattige ynnest ärar Honom.+
32 Den gudlöse stöts omkull på grund av sin ondska,+ men den rättfärdige finner tillflykt i sin ostrafflighet.*+
33 I den förståndiges hjärta vilar visheten,+ och mitt ibland enfaldiga blir den känd.
34 Rättfärdighet upphöjer en nation,+ men synd vanhedrar folkgrupper.+
35 Kungen finner välbehag i den tjänare som handlar med insikt,+ men hans förgrymmelse drabbar den som handlar skamligt.+
Fotnoter
^ El.: ”Dårar hånar skuld”.
^ El.: ”välvilja”.
^ El.: ”sak”. Hebr.: davạr.
^ El.: ”lojal kärlek”.
^ Ordagr.: ”Ett sanningsvittne”. Hebr.: ‛edh ’emẹth.
^ ”ett svekfullt vittne”. Ordagr.: ”svek”, ”svekfullhet”, dvs. ett vittne som övar svek, en menedare. Hebr.: mirmạh.
^ Ordagr.: ”men en som är kort av ande”. Hebr.: uqetsar-rụach.
^ ”ostrafflighet (oförvitlighet)”, genom en rättelse av M i överensstämmelse med LXXSy; M: ”död”.
