Ordspråksboken 13:1–25
13 En son är vis där det finns en fars tuktan,+ men den hånfulle har inte hört förebråelse.+
2 Av sin muns frukt äter en man det som är gott,+ men förrädarnas själ* är våld.+
3 Den som vaktar sin mun bevarar sin själ.+ Den som vitt öppnar sina läppar råkar i fördärvet.+
4 Den late är lysten, men hans själ får ingenting.+ De flitigas själ däremot blir fet.+
5 Den rättfärdige hatar falska ord,+ men de ondskefulla handlar skamligt och drar vanheder över sig.+
6 Rättfärdighet skyddar den vars väg är klanderfri,+ men ondska störtar omkull syndaren.*+
7 Det finns de som ger sig ut för att vara rika, men de har ingenting;+ det finns de som ger sig ut för att vara fattiga, och ändå har de många värdefulla ting.
8 En mans rikedom är lösen för hans själ,+ men den fattige hör inte några hårda ord.+
9 De rättfärdigas ljus gläder sig,+ men de ondskefullas lampa slocknar.+
10 Genom förmätenhet vållar man bara strid,+ men hos dem som rådgör med varandra finns vishet.+
11 Välstånd som härrör från tomhet krymper till ingenting,+ men den som samlar med handen ser tillväxt.+
12 När det som är ens förväntan fördröjs blir hjärtat sjukt,+ men när det efterlängtade kommer är det ett livets träd.+
13 Den som föraktar ordet+ blir fråntagen den pant han har lämnat, men den som fruktar budet blir belönad.+
14 Den vises lag är en källa* till liv;+ den vänder en bort från dödens snaror.+
15 God insikt skänker ynnest,+ men förrädarnas väg är knagglig.*+
16 Var och en som är klok handlar med kunskap,+ men den som är enfaldig sprider dårskap omkring sig.+
17 En ondskefull budbärare störtar i olycka,+ men ett troget sändebud ger läkedom.+
18 Fattigdom och vanära drabbar den som nonchalerar tuktan,+ men den som ger akt på tillrättavisning blir ärad.+
19 Uppfylld önskan är välbehaglig för själen;+ men för de enfaldiga är det avskyvärt att vända sig bort från det onda.+
20 Den som vandrar med de visa blir vis,+ men den som umgås med de enfaldiga går det illa.+
21 Syndarna förföljs av olycka,+ men de rättfärdiga lönas med gott.+
22 Den gode lämnar arv åt sonsöner, men syndarens förmögenhet förvaras åt den rättfärdige.+
23 De fattigas plöjda mark ger rikligt att äta,+ men det finns de som rycks bort då rättvisa saknas.+
24 Den som håller tillbaka sin käpp hatar sin son,+ men den som älskar honom ser efter honom med tuktan.+
25 Den rättfärdige äter tills hans själ är mätt,+ men de ondskefullas mage är tom.+
Fotnoter
^ ”men ... själ (person, innersta önskan)”. Hebr.: wenẹfesh; grek.: psykhai (plur.) de; lat.: ạnima autem.
^ Genom en texträttelse; M förefaller lyda: ”men ondska förvränger ett syndoffer”.
^ El.: ”brunn”. Hebr.: meqọ̄r.
^ ”knagglig (ojämn)”, enl. förslag i BDB, sid. 451; genom en rättelse av M: ”deras olycka”.
