Ordspråksboken 12:1–28
12 Den som älskar tuktan älskar kunskap,+ men den som hatar tillrättavisning är oförnuftig.+
2 Den gode vinner Jehovas godkännande,+ men den man* som smider ränker förklarar han skyldig.+
3 Ingen människa* blir befäst genom ondska,+ men de rättfärdigas rötter rubbas inte.+
4 En duglig hustru är en krona för sin man,*+ men den som handlar skamligt är som röta i hans ben.+
5 De rättfärdigas tankar är rätta;+ de ondskefullas ledning är svek.+
6 De ondskefullas ord ligger på lur* efter blod,+ men de rättrådigas mun befriar dem.+
7 De ondskefulla omstörtas,* och de är inte mer,+ men de rättfärdigas hus står kvar.+
8 För sitt insiktsfulla tal blir en man lovprisad,+ men den som har ett förvridet hjärta blir föraktad.+
9 Bättre är den som är ringa aktad och har en tjänare än den som förhärligar sig själv och saknar bröd.+
10 Den rättfärdige vårdar sig om sitt husdjurs själ,+ men de ondskefullas barmhärtighetsgärningar är grymhet.+
11 Den som odlar sin mark blir själv mättad med bröd,+ men den som jagar efter tomhet saknar ett förståndigt hjärta.*+
12 Den gudlöse har begär till det byte som onda människor har fångat i sitt nät,+ men de rättfärdigas rot ger avkastning.+
13 Genom läpparnas överträdelse snärjs den som är ond,+ men den rättfärdige slipper ut ur nöden.+
14 Av sin muns frukt mättas en man* med det som är gott,+ och vad en människas händer gör* vänder tillbaka till henne.+
15 Den dåraktiges väg är rätt i hans egna ögon,+ men den som lyssnar till råd är vis.+
16 Dåren gör sin vrede känd samma dag,+ men den kloke täcker över vanära.+
17 Den som avlägger ett pålitligt vittnesbörd talar det som är rättfärdigt,+ men ett falskt vittne bedrar.+
18 Det finns de som talar tanklöst, som med svärdsstötar,+ men de visas tunga är en läkedom.+
19 Sanningens läppar+ består för evigt,+ men falskhetens tunga varar endast ett ögonblick.*+
20 De som smider onda planer har svek i hjärtat,+ men de som främjar frid har glädje.+
21 Inget skadligt drabbar den rättfärdige,+ men över de ondskefulla kommer olycka i fullt mått.+
22 Falska läppar är avskyvärda för Jehova,+ men de som handlar trofast är välbehagliga för honom.+
23 En klok människa* täcker över sin kunskap,+ men de enfaldigas hjärta ropar ut sin dårskap.+
24 Det är de flitigas hand som skall härska,+ men en slapp hand blir satt till tvångsarbete.+
25 Oro i en mans* hjärta tynger ner det,+ men ett gott ord får det att glädja sig.+
26 Den rättfärdige inspekterar sina betesmarker, men de ondskefullas väg leder dem vilse.+
27 Slapphet driver inte upp något villebråd,+ men flit är en dyrbar skatt för en människa.*
28 På rättfärdighetens stig är liv,+ och resan på dess väg betyder inte död.+
Fotnoter
^ ”men den man”. Hebr.: we’ịsh.
^ El.: ”jordemänniska”. Hebr.: ’adhạm.
^ Ordagr.: ”ägare”.
^ ”ligger på lur”. Ordagr.: ”[är] ett liggande på lur”. Verbformen i hebr. är en infinitivus constructus.
^ ”... omstörtas”. Ordagr.: ”[Det är] ett omstörtande [av] ...”. Motsvaras i hebr. av en infinitivus absolutus, en verbform som inte anger vare sig tid el. person.
^ El.: ”saknar ett gott motiv”. Ordagr.: ”saknar hjärta”. Hebr.: chasar-lẹv.
^ Ordagr.: ”och en människas händers gärning”. Hebr.: ughemụl jedhē-’adhạm.
^ Ordagr.: ”Av en mans muns frukt [mättas han]”. Hebr.: mipperị fi-’ịsh.
^ Ordagr.: ”varar bara så länge som jag ger vila [el.: blinkar med ögat]”.
^ Hebr.: ’adhạm.
^ Hebr.: ’ish.
^ Hebr.: ’adhạm.
